Återigen en morgon då man sätter på datorn, surfar in på SvD och hittar nya löften om ännu lite mer guld, ännu några stora gröna skogar - löften om allt till alla från det grönröda gänget. Vid en första genomläsning av dagens löftesflod från Mona, Maria, Peter och Lasse så är det ju svårt att tycka illa om det som skrivs - det är ju en serie förslag som faktiskt inte låter helt fel. Beröm när så beröm förtjänas har jag skrivit om tidigare, och det är väl inte så fruktansvärt avlägset den här morgonen heller...
Men så kommer vi till det här med finansieringen av det stora guldregnet, ännu så länge har man försökt fylla en oljecistern av vallöften med små kryddmått av finansiering. Det är mycket som lovas åt väljarna, men ännu så länge är väljaren lyckligt omedveten om vad kostnaden blir. Man lovar från det grönröda gänget allt åt alla, och ingen förrutom den rikaste tiondelen av landets befolkning skall bli ekonomiskt lidande när ekvationen skall gå ihop. Antingen skattar man då ihjäl gräddan av de svenska företagsledarna, eller så undanhåller man sanningen för alla andra som faktiskt måste vara med och betala det politiska guldregnet...
I morgon är det den 3 maj, dagen då vi alla skall få veta allt om alla löften och hur de skall finansieras. Vilka kommer imorgon att få känna sig lyckliga över att få vara med om att vrida klockan tillbaka fyra år, vilka kommer att jubla över att få se sig vara med och betala en grönröd löfteskarusell som bara snurrar snabbare för varje dag som går? Är det bara samhällets krösusar som kommer att få känna av en annan verklighet, eller blir det även så att de stora, arbetande massorna också får se vad notan landar på...? Eller tar man till krediten, skjuter på betalningen och låter kommande generationer ta tag i sina föräldrars ovilja att leva som man lär?
Läser man de grönröda förslagen på SvD idag så finns det lösningar som kan fungera, lösningar på problem vi alla ser men jag ser ingenting som gör att jag räcker upp min högerhand medan jag skriker "Jag är med!". I morgon vet vi ifall den senaste veckans guldregn är värt det utrymme man tagit i mediabruset, eller ifall det är det värsta politiska falskspelet det här landet har upplevt. Min gissning anar ni nog.
En fråga som stör mig är vurmandet för ROT-avdraget i texten, där det blir tydligt att man gärna skattesubventionerar byggarbetaren, rörmokaren, muraren eller någon annan karlakarl i byggbranschen. När samma typ av skattesubventioner införs för de kvinnokvinnor som underhåller det som karlakarlen har byggt eller renoverat sparkas det bakut, då skriker man från de grönröda - då handlar det om pigjobb och slavgöra.
Var finns konsekvensen när man sparkar ner Rut med ett par stålhättade grova arbetarskor? Var finns de jämlika och solidariska retorik-knep som säger att vissa jobb är finare än andra? En stilla undran som får avsluta dagens inlägg.
Inlägg
1 kommentar:
En förnuftig och klarsynt analys. Tack.
Skicka en kommentar