Det är inte utan stolthet som jag skriver det här inlägget, stolt över att vara bekant med herrar Persson och Westerholm som denna dag visade upp hur man skall använda de så sociala medierna i kampanjandet. Med bloggandet som vapen och med Aftonbladets välbesökta site som arena tog sig de två kombatanterna an uppgiften att med hjälp av tangentbordet få väljarna att hitta frälsning.
Johan Westerholm, plakat-sosse och slagordsvrålapa, övertrumfades denna dag av Mona Sahlin på Norra Bantorget, av Vanja Lundby-Wedin på Götaplatsen och Lasse Ohly i Kungsträdgården. Johan öveträffades av två partiledare på huvudstadens talartribuner och en LO-ordförande mitt i rikets industriella huvudstad men inte av någon annan talare när det gäller antalet människor som nåddes av rörelsens evangelium. Westerholm nådde enligt tillförlitliga källor nästan 4000 presumptiva väljare, och det är ju ett mer värdefullt opinionsarbete än Monas tal på Norra Bantorget som främst nådde de redan frälsta...
Det var Aftonbladet som bjöd Johan på möjligheten att nå ut, att sätta sina spår i debatten och ge sin syn på hur verkligheten ser ut. Det bjöds på en bloggdebatt mellan FP-riksdagskvinnan Barbro Westerholms politiskt otrogne son och Kent Persson på bästa möjliga annonsplats i Sveriges största nyhetsmedium. Aftonbladet fattar bloggandets storhet, sosseriet ser också möjligheterna och det gör även Kent Persson och undertecknad. Aftonbladet förtjänar beröm för sin framåtsträvande agenda, dagens bloggdebatt var läsvärd och visade upp just varför och därför valarbete på de sociala medierna är framtidens melodi.
Om nu Johan Westerholm nådde drygt 4000 väljare så gäller detsamma Kent Persson, som till och med nådde fler än sossen. Det är ju mer spännande att lyssna till vad antagonisten, moderaten tycker på Första Maj än den sosse som i mångt mycket bara vidareutvecklar de nyheter och ifrågasättanden som når oss via nyhetsflödet och talarstolar. Jag är stolt över Kents insats idag, som partivän, som blå bloggarkollega och som de ömsesidiga bollplank vi är för varandra - men frågan i vårt fall är om partiet fattar vidden av hur budskapen spreds via det nedgrävda och luftburna nätet...
Kent Persson lanserade veckans bloggdebatt på sin blogg, och veckans ämne satt ju efter dagens uppvisning som en välinsmord hand i en för stor handske - ämnet var "Bloggarnas roll i det politiska samtalet". Kent och Johan spelade huvudrollerna med den äran i dagens uppsättning av en djup dialog, själv väntar jag i en bisarr komedi innan jag kan hoppas på att få lämna statist- eller birollerna.
På en eftermiddag nådde dessa två bloggare i mediabruset lika många väljare som det krävs minst en pluton valarbetare att hitta på en vecka genom gamla, föråldrade kampanjmetoder som bokbord, dörrknackande och affischering. Visst, det behövs även de gamla metoderna men man måste nog fundera på fokusförskjutning i de partier som inte hänger med, vilka får ni klura ut själva...
Hur jag bäst bidrar till en valseger för Alliansen kan man väl diskutera, många är de som anser att det är bäst för oss när jag inte skriver för att stå vid ett bokbord diskuterandes med en 87-årig sosse som fick rörelsen med bröstmjölken... Det finns dom som tycker att mitt bloggande i all sin vidrighet rent av gynnar de politiska motståndarna, och ibland är det säkert så. Men jag skulle inte använda min förmåga, det enda jag är bra på här livet, att skriva om jag inte trodde att fler tilltalas av något som inte alltid är politiskt korrekt men som ger bilden politik som något som också kan vara galet, kul, lågt, absurt och inte bara tråkigt som färg som torkar.
Det är inte ofta det kommer något ur Mona Sahlins käft som är värt att föra vidare, men i fråga om de sociala medierna har den vilsna kvinnan iallafall hittat rätt. Monas ord får bli min slutkläm i Veckans Bloggdebatt, en debatt som får mig att tro att jag faktiskt har en uppgift här i livet... Fritt ur minnet, från Westerholms blogg någonstans.
"Valet 2010 kommer inte att vinnas genom att vara närvarande på nätet, men det kan mycket väl förloras genom att inte vara närvarande."
Länkar: Kent Persson
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar