Självömkan kan ibland komma som en befrielse även om smärtan är jobbig att bära. Denna morgon, när nyhetsflödet handlar mindre om politik och mer om gummi, sjukdomar och penetrering så kan man trillar man ju dit igen, i just det som kallas för självömkan. Morgonens fråga handlar inte alls om hur många av huvudstadens innevånare som vill se en Förbifart så fort det bara går eller om vem som vann debatten på Agenda. Nej, morgonens undersökning handlar om Svenssons sexliv, eller i mitt fall - bristen på något som kan kallas intimitet...
Undersökningen Kådiskollen penetrerar frågor om hur man beter sig i sänghalmen, vad man drömmer om, om man skyddar sig med erotikdödande gummi och om man är nöjd med sitt sexliv. Spännande frågor, nästan lika spännande som Mona Sahlins oförmåga att veta hur många som bor eller jobbar i landet Sverige - frågor som kräver sina svar.
En siffra som man borde ta med en nypa salt är ju den om hur många som är nöjda eller missnöjda med sitt sexliv. Enligt RFSU så är det 28% som inte springer omkring med ett fånigt flin på sina läppar och jublar inombords, det är nästan en av tre som tycker att den där bekräftelseprocessen i horisontell ställning kunde vara bättre. Jag tror att det är värre än så, mycket värre...
De som jag känner tillräckligt väl för att sitta ner och diskutera den mest privata av de privata frågorna med är nästan alla inne på samma linje som mig - ett avvecklat sexliv utan förnuft. Det är ingen av mina förtrogna som står ut, annat än i frustration och desperation - alla lider, vi delar ångesten. Att sitta tillsammans, över en pilsner med tilltugg, för att lyssna på andra mäns vedermödor i ensamhetens mörka rum eller i ett förhållande där omanliga arbetsuppgifter som städning, tvättande och matlagning fått snorren att gå i nekros är känslosamt och jobbigt. Att sitta där tillsammans är den finaste formen av solidaritet - delad smärta är lättare att svälja.
Enligt RFSU så är 28% av svenskarna missnöjda med sitt sexliv, men det finns ju närmare 50% män i det här landet - och av mina närmaste manliga kompisar så är det bara de som vill dippa i andra män som säger sig vara nöjda med sexlivet. Alltså borde en mer korrekt siffra vara 45% missnöjda, eftersom jag vis av egna erfarenheter har fått för mig att kvinnan är nöjd när mannen är missnöjd...
När man är missnöjd så kommer drömmandet per automatik, och jag drömmer mycket. Mina drömmar har jag redogjort för tidigare, här, här och här, så det finns ingen anledning att gräva djupare i mitt perverterade inre. Men man kan konstatera att mina drömmar skiljer sig från Svenssons önskningar om gruppsex, om norrmännens exhibitionism med sex på Karl Johan eller Akers Brygge som klimax, om danskarnas drömmande om sex med sina kompisar. Vad våra finska grannar drömmer om förtäljer inte artikeln, men är jag ute och cyklar när jag gissar på strypsnaror och ett karvande med kniven...?
Jag drömmer om annat, jag drömmer om närhet, barkbröd och ett liv jag aldrig kommer att få. Jag drömmer om att återigen få höra att jag är snygg, att jag får någon att "gå i gång" men mina drömmar stannar ju oftast just vid drömmar.
Bloggar: Soilander
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar