Ingen helg utan en ny opinionsundersökning känns det som, och den här söndagen vaknar man till såväl tråkigare väder som siffror. Den här söndagen är det dags för det gamla pålitliga SIFO att tillsammans med SvD släppa fram sina siffror om hur opinionsvindarna blåser...
Jag skulle ju vilja vakna upp för att se den tredje undersökningen som visar att Alliansen är ikapp, jag skulle vilja vakna upp för att utbrista i euforisk falsksång som skulle väcka grannarna på ett brutalt sätt. "Ja, säg en, två, tre tredje gången gillt! Jag ser den och jag reagerar vilt..." och när man börjar citera Vikingarna känner man sig lika gammal och eländig som när man grottar ner sig i SIFO-siffror. Jag sjunger inte av glädje, men jag sörjer inte heller - det kan jag ju inte när Moderaterna ökar näst mest. Men våra egna framgångar betyder ju föga om vi inte tar med oss resten av familjen på resan mot valdagen.
Siffrorna från SIFO visar på status quo, ingenting händer annat än i marginalen och den enda orsaken till att kommentera det hela är ju för att slänga i väg några metkrokar för att få nya läsare, nya länkar och fylla ut morgonens kvot av blogginlägg. Siffrorna visar att skillnaden mellan blocken består trots ett marginellt återtagande av Alliansen på hela 0.4% och där alla partier går fram bortsett KD, VPK och SD. Den enda förändringen som är säkerställd rent statistisk är ju SD:s tillbakagång och den nyheten borde ju få mig att stämma upp i en annan Vikingarna-hit av glädje, "En vissnad blomma"...
Miljöpartiet ligger kvar på sin höga nivå medan Vänstern dyker. Vågar man hoppas, vågar man tro på att effekten av Miljöpartiets pågående drömmande på sin kongress får samma effekter som Vänsterns dito hade för det partiet? Det skulle ju inte förvåna mig alls, ty trenden såg vi i Novus och Demoskop - MP:s formtopp var över. Nu förstärks bilden av ett parti som sagt sig vara regeringsfähigt men som nu trillar in i den ena önskedrömmen efter den andra. Förlängd föräldraförsäkring, som till råga på allt skall kvoteras och en mer modest arbetstidsförkortning än Vänsterns lanseras. Där Vänstern skriker 30 timmar i veckan så tjoar Miljöpartiet 35. Bilden är tydlig, socialdemokratin har lierat sig med två små partier där utgiftstak är en svordom.
Att bryta det grönröda övertaget för oss Alliansvurmare ligger i just att få Miljöpartiet till de nivåer partiet hade 2006. Kan vi väcka folket som drömt sig in i det gröna önskedrömmandet så är kan valnatten bli en härlig repris av samma 2006. Sossarna står ju på stället marsch, Vänstern är så små att partiets rörelser knappt påverkar totalen. Men i ljuset av den gröna partikongressen så ser jag möjligheterna öppna upp sig - just för att kongressen visar på att det är samma gamla miljömuppar som lockat till sig vilsna själar på jakt efter något nytt...
SIFO i maj månad, nästan exakt fyra månader före valet, var en stor gäspning - inget nytt under molnen, inget spännande att spinna loss på. Att opinonsundersökningar är just opinionsundersökningar vet jag också om, och att valet avgörs på valdagen är ju också en obestridlig sanning. Men man kan se små spår, man kan se trender - oftast, men inte nu. Nu händer inget, allt står stilla men hoppet lever vidare.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar