Det är ju nästan så att man har lust att söka upp sina sosse-vänner, de som var tokiga när Vänstern ställdes utanför av Mona och Miljömupparna, de som var överlyckliga när samma Mona fick krypa till korset och släppa in Vänstern i gänget.
Det är ju nästan så att man har lust att åka hem till sosse-vännerna för att stå utanför deras bostäder och vråla i en megafon: "Det var det här partiet ni ville samarbeta med! Det är det här partiet som är ett av tre jämbördiga partier i den grönröda koalitionen! Är du nöjd nu...?"
Men det är ju så plågsamt tyst från sosse-håll, nätrots-bloggarna går på sparlåga och ingen vill låtsas om att just det Vänsterparti som nu har klubbat igenom 6 timmars arbetsdag med bibehållen lön som en av huvudfrågorna inför valet faktiskt är ett av tre jämbördiga partier i den grönröda röran. Man vill inte ta i Ohlys skatte-extremister och arbetstidssänkare ens med en rostig tång, man sitter nog på Sveavägen 68 och förbannar det svaga ledarskap som släppte in dessa tokskallar i ett eventuellt regeringsunderlag.
Nu har man slängt fram förslaget om 6 timmars arbetsdag med bibehållen lön. Gud vad bra tänker jag, då har jag ju mer tid att blogga. Men sedan kommer slagen i mitt ansikte i snabb följd - vem kommer att ha råd att anställa folk som är där mycket mindre men till samma kostnad? Är det de offentliganställda man skjuter in sig på - och hur är då 6-timmars arbetsdag förenligt med ett omsorgsfullt ansvar för varenda skattekrona som Svensson släpper ifrån sig? Men visst ja, i Vänsterns Sverige finns ingen skatt som inte kan bli för hög.
Vad mer kan vi vänta oss från Gävle, från de rödaste av de röda, av de som lever i en värld där plus och minus inte behöver gå ihop och där det skapas mer välstånd ju mindre folket arbetar. Kan vi förvänta oss sådana fantastiskt framgångsrika reformer som lett Grekland så rätt? Kan vi förvänta oss att alla får 14 månaderslöner per år vid sidan av 30-timmarsveckan? Kan vi förvänta oss en sänkt pensionsålder till 53 år för de som jobbar åt kommun, stat och landsting? Kan vi förvänta oss en regering som måste ljuga långivarna rakt upp i ansiktet för att få nya livräddande lån? Vänsterpartiets progressiva politik har mycket gemensamt med grekernas syn på hur man bygger en välfungerande välfärd - med känt resultat.
Vi har två alternativ att välja mellan i höst. Ett gäng där Ohly och Vänsterpartiet inte ingår och ett gäng där Ohly och Vänsterpartiet är med som ett av tre jämbördiga partier. Valet borde vara enkelt, men det verkar ändå så svårt. Vill vi se ett Sverige som går Greklands väg eller ett land som faktiskt står starkare än de flesta när det börjar blåsa? Valet borde vara enkelt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar