STATSMINISTERN OCH DE SOCIALA MEDIERNA

På det röda och enligt ryktena progressiva bloggarna i nätverket NetRoots så har allas var statsminister Fredrik Reinfeldt denna dag ofrivilligt spelat huvudrollen. Ett citat ur M-Magasin, lösryckt eller inte, har upprepats så till den milda grad att den som läser röda bloggar kan återberätta citatet ordagrant även om man väcks mitt i natten...

” - Somligt ska du inte lyssna på, bloggar och liknande öppnar en sluss, människor som inte mår bra kan avreagera sig, säga och tycka vad som helst och – hur ska jag förhålla mig till det?” berättar Fredrik Reinfeldt i M-Magasin nummer 1 anno 2006, en tidning för mogna, självständiga tanter som passerat de 50.

Hade det inte varit så att jag faktiskt tycker mig ha vaga minnesbilder av att jag bara någon dag innan Reinfeldt mötte den där journalisten anställd av M-Magasin faktiskt stötte ihop med undertecknad så hade jag blivit kränkt. I mitt fjärrminne så dyker nämligen bilden upp igen och igen och igen och igen - bilden när Reinfeldt sätter kaffet i vrångstrupen medan jag berättar att jag genom att blogga avser vinna valet 2010 åt oss moderater...

Om det nu ligger till just så som jag tycker mig förnimmas, så kan väl inte Fredrik Reinfeldt - min älskade partiledare, den visaste av de visa bland statsmän, statsministern med det mest bisarra, inövade armrörelserna i talarstolen, mannen som gav cockerspanielblicken ett mänskligt ansikte - ha gått ut i M-Magasin bara några dagar senare och tagit hedern av mig och andra bloggare...?

Knappast va? Det hela måste ju vara ett olyckligt missförstånd, där orden inte alls föll rätt. Det kan väl för guds skull inte vara så att Reinfeldt mellan raderna i det där citatet tycker att bloggare överlag är ett gäng haverister som inte mår bra och som använder sina bloggverktyg bara för att spy galla över allt och alla på ett oseriöst sätt...? Skulle det vara så att det är så Fredrik Reinfeldt faktiskt upplevde bloggarna för fyra år sedan så förstår jag inledningsorden lite bättre. Varför lyssna på några som man upplever enbart sitter framför datorn för att skriva av sig sina sjukdomssymptom...?

Jag är faktiskt övertygad om att Reinfeldt idag, fyra år senare, ser på bloggarna med lite andra ögon, ja kanske inte min blogg då som trots allt är ett bevis på att även en person som inte mår bra kan avreagera sig och ändå nå hyfsad framgång på bloggosfären. Nej, jag är övertygad om att Reinfeldt och hanses stab faktiskt ser att bloggandet vitaliserar det politiska arbetet på gräsrotsnivå. Fredrik Reinfeldt kanske inte såg det 2006, men han kan nog inte blunda för att verkligheten är en annan 2010.

Trots min hybris så är min ståndpunkt klar, bloggandet vinner inga val åt något parti 2010, kanske 2014 om trenderna håller i sig - kanske, men inte alls säkert. Men genom att ge motståndarsidan fritt spelrum att dominera spelet på de sociala mediernas spelplan så ger man sig själv ett handikapp som är svårt att rehabilitera sig ifrån. När Mary Karamell denna dag ställer upp till Reinfeldts försvar, förbehållslöst och kärleksfullt och när Nätrötterna kastar latrin från sitt håll så positionerar jag mig i mitten. Jag är till skillnad från Mary inte helt tillfreds med hur Sveriges näst största parti hanterar bloggande som kampanjmetod, men jag ser samtidigt att partiet börjar vakna - försent, för långsamt. Vi kan inte och vi skall inte skapa en blå spegelbild av NetRoots, vi är annorlunda, vi tänker på ett annat sätt - men vi skall inte spola ner självkritiken i avloppet.

Som Sveriges näst största parti så borde vi moderater ha ledartröjan i Alliansen när det kommer till valrörelse på nätet, genom att blogga, debattera och engagera. Vi har några toppar som står upp bra i Mary och Kent Persson - men vad finns sedan? Vad är det som gör att ett litet parti som Centerpartiet faktiskt ligger längre fram än oss moderater när det kommer till bloggkrigföring? Vad är det som gör att Folkpartiet har ett välfungerande nätverk men inte vi? Vad är det som gör att vi med vår enorma potential har stått stilla alltför länge? Att ställa sig dessa frågor är på plågsamt jobbigt, och ännu lite jobbigare blir det att titta till vänster och se hur Nätrötterna finslipar sina arbetsmetoder.

I dagarna firar NetRoots sin fjärde födelsedag, och borde vara på väg ur en trotsålder man aldrig har varit i. Det är valrörelse och för nätrötterna är valseger det heliga målet, så trotsen får anstå till den dagen då önskedrömmen måhända blev en mardröm. Jag har ju varit extremt dålig på att dölja min beundran för det kollektiv som faktiskt leder de politiska bloggarna framåt i det här landet - och självklart ber jag att få gratulera NetRoots på 4-årsdagen. Min present kommer dock inte förrän den 20 september, en dag då jag av respekt för mina motståndare kommer att knipa igen och inte strö alltför mycket salt i såren. Min tystnad på förmiddagen dagen efter kvällen då vi når vårt klimax eller antiklimax blir den finaste av de fina presenter...

Nätrotslänkar: Peter Andersson, Peter Högberg, Peter Johansson, Johan Westerholm, Fredrik Pettersson

samt Marys försvarsblogg.