POLITIKENS EGEN JEKYLL & HYDE

Jag vet inte hur många gånger jag har skrivit att allas vår statsminister, den ack så härliga Fredrik Reinfeldt, har fått se sin personlighet förändras sakta men säkert. I grunden är han den där härliga mannen som vann valet åt oss 2006, men ibland och gärna i debattformatet så ser man förändringen från den mysiga landsfadern till den självgoda, dryga, mästrande statsmannen. Utan alltför mycket fantasi så ser man två personligheter i en och samma man -det är som om Göran Perssons ande dröjde sig kvar i Sagerska palatset för att ta stackars Fredriks värnlösa kropp i besittning när familjen Reinfeldt flyttade in...

I dag lyfts frågan fram på SvD, av en retorikexpert som ser det som jag ser och det som faktiskt skrämmer mig. Fredrik Reinfeldt ledde Alliansen till seger, just för att han var någon annan än Göran Persson, just för att han såg de lösningar på problemen som den gamle Göran Persson inte kunde se.

Alliansen var något nytt, något spännande och allt annat än den trötta socialdemokratin. Fortsätter den här förvandlingen av en förvisso seriös politiker men som ändå går sida vid sida med folket, vars förtroende han bär mot en dumdryg besserwisser som skryter över att han frotterar sig med olika känd statsmän. Det folk som Reinfeldt går sida vid sida med vill hålla en mysig och ödmjuk Fredrik i handen. Folket ville ha något nytt, låt dom få något nytt - något bättre.

Om det var sitt nya alter-ego som Reinfeldt spöade upp hösten 2006 så är det en ny motståndare som statsministern står inför, det är ordförande Sahlin istället för ordförande Persson, det är den tafatta osäkerheten mot det kaxigt självgoda. Det är en helt annan match, det är nu det behövs en annan taktik för att vinna valet och det är inte att bli tråkigt överseriös och pompös.

Visst, det är lätt att mästra en osäker kvinna som inte ens vet hur många löntagare landet Sverige har, eller som inte har koll på rikets folkmängd - och som sedan skyller på feber. Men det är inte genom mästrandet vi knäcker Mona, det är genom att visa att hon är inkompetent både med och utan feber i kroppen. Fredrik Reinfeldt kan göra detta i TV-debatt efter TV-debatt, men med glimten i ögat och med den sköna ironi och skärpa som var hans signum 2006 och som var framgångsrikt.

Det är två olika motståndare, Persson och Sahlin, men man kan ta dom på samma sätt oavsett om man förvandlats från oppositionsledare till statsminister. Man tar sig an en sosse som man alltid tar sig an en sosse - genom att veva mot deras dryga inställning om att de och endast de är kapabla att styra landet med sina usla patentlösningar.

Man tar sig an sosseriet genom att vara ironisk och underfundig, genom att klä av deras argumentation in på bara kroppen. Lyft frågan om varför ett svagt ledarskap skall få en Förbifart, som 80% av Stockholmarna vill se, bli försenat i en herrans massa år efter en löjeväckande folkomröstning. Lyft frågan om Mona Sahlin som uppenbarligen inte kan hålla isär olika siffror när hon har feber verkligen är rätt kvinna på rätt plats, och ännu värre som statsminister...

Igår var Reinfeldt hästlängder bättre än i den debatten för några veckor sedan då han verkligen var Göran Persson klädd i blått. Vrid klockan tillbaka, kom tillbaka till rötterna och bli den där mannen igen som är helt annorlunda mot allt det socialdemokratins ledare alltid har stått för. Bara insikten om att det inte är speciellt tilltalande att jämföras med Persson borde få Fredrik Reinfeldt att se faran i tid - vi har inte råd att ha en ledare som är politikens egen Doktor Jekyll och Mister Hyde i tid och otid. Var dig själv Fredrik, det duger för mig.

Länkar: SvD1, SvD2, SvD3, DN, Expr, AB