DAGS FÖR ETT FRANSKT NOBELPRIS I EKONOMI?

Rachida Dati och chefen Sarkozy, två av Frankrikes skarpaste hjärnor...

Politikens innersta väsen är som en obegripligt pussel, där allt som inte alls verkar höra ihop ändå gör det och där allt som verkar höra ihop faktiskt också gör det. Det är det som gör politiken så svår, till och från rent obegriplig och knappt värd att fundera över om mna inte heter Anders Borg. Just denna Anders Borg ser allt det som inte vi andra kanske inte ser i vid den första genomögningen, just allas vår Anders Borg kan sedan förklarar obegripligheterna så att till och med en lekman som undertecknad känner att polletten trillar ner efter ett tag...

Jobbskatteavdraget ger fler jobb, det var bara en världsomspännande finanskris som kom i vägen och gav terriern Östros och hans mähä till chef luft nog att ifrågasätta detta. Det finns även de som påstår att höjda koldioxidskatter minskar just den koldioxid som strömmar ut i vår gemensamma atmosfär, men där finns också de som tror att morötter är bättre än det dominanta inpiskande som Maria Wetterstrand går i gång på. Det finns många olika faktorer i dagens politik där pusselbitarna passar ihop, oavsett om man vill det eller inte.

Nobelpriset i ekonomi är ett rätt tråkigt pris i mina ögon, men frågan är om det inte är dags att göra det lite mer spännande och dessutom ge det till ett att av de mest ekonomiskt mest dysfunktionella länderna i världen - Frankrike. Denna nation av evigt strejkande latmaskar kan ju bara i extremfall nämnas i samma andetag som ekonomisk innovationsförmåga men nu har det hänt - Nobelpriset borde vara vikt till Frankrikes ex-justitieminister Rachida Dati...

Sällan har väl en fransk minister lyckats slå huvudet på spiken på ett så fulländat och klarsynt sätt som Rachida Dati. Helt plötsligt så förstår man varför den franska ekonomin bär på stora problem, varför investerarna väljer andra marknader där möjligheten att kombinera avkastning med utlösning är betydligt mycket större. Rachida Dati, ex-justitieminister i den forna stormakten satte fingret i ögat på alla de som genom valrörelsen har tyckt att mina egna och klarsynta valaffischer är irrelevanta och sexistiska - när målet bara har varit att locka hit fler investerare...

"Med så lite oralsex borde inte investerare vänta sig så stor avkastning" löd ex-minister Datis klockrena analys, och helt plötsligt förstod jag ännu lite mer av motståndarsidans annars så löjliga retoriska floskler. Helt plötsligt så fattade jag varför kapitalismen handlar om utsugning i de rödas värld, allt faller på plats och det svåra politiska pusslet blir faktiskt lite, lite lättare att lösa.

Nu påstås allt bara vara ett missförstånd, ödmjukheten och blygheten slår till när man från fransk sida är överraskade över att för en gångs skull faktiskt ha levererat en förklaring på sambandet investeringar vs avkastning som ingen annan hade tänkt på. I Frankrikes och Sarkozys värld vill man fortsätta leva med bilden av att man har en nonchalant inställning till ekonomi, där man faktiskt inte bekymrar sig så mycket över ekonomi som man gör över en handfull kvinnor i burka på allmän plats...

Länkar: SvD, DN