Alldeles oavsett hur det parlamentariska läget ser ut när allt är räknat och klart så är det ju en händelse i valet som är solklar och fastställd bortom alla rimliga tvivel - ett abdikerat statsbärande parti i Socialdemokraternas skrud. För hur mandaten än må falla så är det så att sosseriet aldrig, någonsin haft ett valresultat som har varit så här dåligt, inte sedan den allmänna rösträtten infördes iallafall. Vi andra, vi som inte var förblindade av Baylans skönmålande, såg det komma och som vi såg det...
Frågan är om sosseriet har förmågan att komma förbi skönmålandet och skygglapps-taktiken som man levt med under alla sina lyckliga år som det enda stora partiet? Kan man glömma att leta orsakerna hos alla andra och titta in i sina egna strukturer för att hitta roten till det faktum att man inte längre är ett parti som inte är som alla andra? Kan man sluta med att gnälla på media, högerns ekokammare och alla andra som bara vill sosseriet illa? Kan man vädra ur trångsyntheten och den interna konflikträdslan ur Sveavägen 68?
Jag tror inte det, jag ser redan nu oroväckande tecken på att man vägrar förstå att väljarna inte längre gillar partiet och politiken. Det finns bloggare som redan börjat skönmåla tillvaron i oppositionsrollen, det finns en SSU-ordförande som tycker att man minsann inte skall lyfta fram sin förnyelseprocess för allmänheten att beskåda. Det finns uppenbarligen de som tror att man kan prata fint om förnyelse men strunta i jobbet. Det blir ju lätt så när felet är alla andras...
Vi moderater gick från något gammalt och halvdött efter valet 2002 till de Nya Moderaterna, och resultatet ser vi nu. Men medan vi moderater hade våra ambitioner att följa med i samhällsutvecklingen så står sosseriet kvar och stampar i ett Sverige som inte längre finns. Man förhåller sig inte till verkligheten, man förhåller sig till den bild av samhället man måste se för att det skall passa den egna retoriken.Just därför och bara därför blev slutsatsen att man skulle vara emot RUT-avdraget trots att det handlade om att ge de som sysslar med hushållsnära tjänsterna vita inkomster istället för svarta.
Nätrötterna då? Jo, när nätroten Westerholm med meningen "Med en ideologisk och retoriskt underlägsen politisk motståndare så utarmades den egna utvecklingen i socialdemokratin och detta fick aldrig fart igen trots att moderaterna förnyade sig (?) och matchade fram en retoriskt enormt mycket skickligare motståndare" Bosse Lundgren skulden för att dagens sosseri har problem så ler jag inombords. När nätroten Krassman njuter av att det bara är 1460 dagar kvar till valsegern 2014 så minns jag hans rabiata tjat under sommaren om statistiska felmarginaler. Övernätroten Peter Andersson är så bitter att man kan se bitterheten dåna ut ur skärmen när man råkar surfa in på hans blogg.
Mona Sahlin, ständigt ifrågasatt partiledare, levde upp de sista dagarna av valrörelsen. Det sägs att varenda en av hennes rådgivare, förrutom Bagdad-Baylan, låstes in i en skrubb på Sveavägen 68 och att hon därför fick vara sig själv och ingen marionett. Stämmer det så har sossarna ändå haft en ledare som under sina tre år vid rodret betett sig som ett viljelöst mähä, fram till de sista dagarna av valrörelsen. Då visade Mona att det fanns krut i hennes kropp och stämband, då vaknade Mona till liv. Men jag tror att Mona kom till en punkt då nervositeten för att förlora ett val övergick i en känsla av att inget kunde gå sämre vad som än det redan gjorde. Då slappnade Mona av, Mona blev lugn och harmonisk. Men hur blir det när Mona återigen skall ta sina nya socialdemokrater till ett val igen?
Hur kommer Mona fungera när det handlar ännu mer om att vinna eller försvinna än det nyss avslutade valet? Mona har fortfarande lika mycket förtroendekapital som en lettisk bankman i väljarnas ögon och marginellt bättre hos de kritiska sossarna som redan nu ventilerar sin åsikt om att tanten måste bort. Stig Malm är en, och gnället hörs från många andra håll här och där och hur lätt är det att hålla ihop ett parti där viljornas kamp bara har börjat...
Sosseriet är numera ett normalt parti, ett parti som alla andra men med en groteskt stor organisation som nu drar åt olika håll för att försöka förnya det som de olika delarna anser behöver förnyas. Så här från höger sidlinje kommer det bli spännande att se vad som händer hos huvudmotståndaren. Vad händer med samarbetet med Vänstern och Ohly, ett samarbete som skrämde bort var fjärde sosse-väljare...? Vad händer med sosseriets vänsterfalang om man dumpar Ohly och vad händer med sosseriets högerfalang om man inte klipper Ohlys navelsträng? Hur skall man förhålla sig till den nya verkligheten om man inte kan se den som den ser ut?
Alldeles oavsett hur den parlamentäriska situationen ser ut så kommer det bli spännande att sitta på läktaren och titta på ett parti som mycket väl kan komma att implodera i sin iver att hänga med in i en framtid där man inte har något existensberättigande...
Länkar: SvD1, SvD2, DN, Expr1, Expr2, AB1, AB2, AB3, AB4
Bloggar: Böhlmark, Westerholm
Frågan är om sosseriet har förmågan att komma förbi skönmålandet och skygglapps-taktiken som man levt med under alla sina lyckliga år som det enda stora partiet? Kan man glömma att leta orsakerna hos alla andra och titta in i sina egna strukturer för att hitta roten till det faktum att man inte längre är ett parti som inte är som alla andra? Kan man sluta med att gnälla på media, högerns ekokammare och alla andra som bara vill sosseriet illa? Kan man vädra ur trångsyntheten och den interna konflikträdslan ur Sveavägen 68?
Jag tror inte det, jag ser redan nu oroväckande tecken på att man vägrar förstå att väljarna inte längre gillar partiet och politiken. Det finns bloggare som redan börjat skönmåla tillvaron i oppositionsrollen, det finns en SSU-ordförande som tycker att man minsann inte skall lyfta fram sin förnyelseprocess för allmänheten att beskåda. Det finns uppenbarligen de som tror att man kan prata fint om förnyelse men strunta i jobbet. Det blir ju lätt så när felet är alla andras...
Vi moderater gick från något gammalt och halvdött efter valet 2002 till de Nya Moderaterna, och resultatet ser vi nu. Men medan vi moderater hade våra ambitioner att följa med i samhällsutvecklingen så står sosseriet kvar och stampar i ett Sverige som inte längre finns. Man förhåller sig inte till verkligheten, man förhåller sig till den bild av samhället man måste se för att det skall passa den egna retoriken.Just därför och bara därför blev slutsatsen att man skulle vara emot RUT-avdraget trots att det handlade om att ge de som sysslar med hushållsnära tjänsterna vita inkomster istället för svarta.
Nätrötterna då? Jo, när nätroten Westerholm med meningen "Med en ideologisk och retoriskt underlägsen politisk motståndare så utarmades den egna utvecklingen i socialdemokratin och detta fick aldrig fart igen trots att moderaterna förnyade sig (?) och matchade fram en retoriskt enormt mycket skickligare motståndare" Bosse Lundgren skulden för att dagens sosseri har problem så ler jag inombords. När nätroten Krassman njuter av att det bara är 1460 dagar kvar till valsegern 2014 så minns jag hans rabiata tjat under sommaren om statistiska felmarginaler. Övernätroten Peter Andersson är så bitter att man kan se bitterheten dåna ut ur skärmen när man råkar surfa in på hans blogg.
Mona Sahlin, ständigt ifrågasatt partiledare, levde upp de sista dagarna av valrörelsen. Det sägs att varenda en av hennes rådgivare, förrutom Bagdad-Baylan, låstes in i en skrubb på Sveavägen 68 och att hon därför fick vara sig själv och ingen marionett. Stämmer det så har sossarna ändå haft en ledare som under sina tre år vid rodret betett sig som ett viljelöst mähä, fram till de sista dagarna av valrörelsen. Då visade Mona att det fanns krut i hennes kropp och stämband, då vaknade Mona till liv. Men jag tror att Mona kom till en punkt då nervositeten för att förlora ett val övergick i en känsla av att inget kunde gå sämre vad som än det redan gjorde. Då slappnade Mona av, Mona blev lugn och harmonisk. Men hur blir det när Mona återigen skall ta sina nya socialdemokrater till ett val igen?
Hur kommer Mona fungera när det handlar ännu mer om att vinna eller försvinna än det nyss avslutade valet? Mona har fortfarande lika mycket förtroendekapital som en lettisk bankman i väljarnas ögon och marginellt bättre hos de kritiska sossarna som redan nu ventilerar sin åsikt om att tanten måste bort. Stig Malm är en, och gnället hörs från många andra håll här och där och hur lätt är det att hålla ihop ett parti där viljornas kamp bara har börjat...
Sosseriet är numera ett normalt parti, ett parti som alla andra men med en groteskt stor organisation som nu drar åt olika håll för att försöka förnya det som de olika delarna anser behöver förnyas. Så här från höger sidlinje kommer det bli spännande att se vad som händer hos huvudmotståndaren. Vad händer med samarbetet med Vänstern och Ohly, ett samarbete som skrämde bort var fjärde sosse-väljare...? Vad händer med sosseriets vänsterfalang om man dumpar Ohly och vad händer med sosseriets högerfalang om man inte klipper Ohlys navelsträng? Hur skall man förhålla sig till den nya verkligheten om man inte kan se den som den ser ut?
Alldeles oavsett hur den parlamentäriska situationen ser ut så kommer det bli spännande att sitta på läktaren och titta på ett parti som mycket väl kan komma att implodera i sin iver att hänga med in i en framtid där man inte har något existensberättigande...
Länkar: SvD1, SvD2, DN, Expr1, Expr2, AB1, AB2, AB3, AB4
Bloggar: Böhlmark, Westerholm
Inlägg
4 kommentarer:
Fredrik
Förstår att du gottar dig. Men vad jag vill ha sagt tycks ha gått dig förbi. Det finns ingenting som är så demoraliserande för den egna organisationen som en underlägsen motståndare.
Det som däremot kan leda framåt är en jämbördig eller bättre motståndare.
Exemplen många i såväl politik som näringsliv, och handen på hjärtat nu: Var Bo Lundgren en av era största partiledare? Att ta en plats bredvid titaner som Gösta Bohman och Fredrik Reinfeldt eller var han en parentes, väckarklocka och transportsträcka?
mvh
Johan
dom har visst ett existensberättigande och läs gärna Lena Sommestads bloggpost i ämnet som är lysande och mycket mycket insiktsfull.
När jag diskuterar vad som är det unika med Svenskt Näringslivs konkurrensförmåga är det slutligen en faktor som allt kokar ner till och det är våra små klasskillnader i Sverige som gör att vem som helst utan någon fin familjebakgrund kan gå hur långt som helst som tex. Carl-Henric Swanberg och som också resulterar i att vi jobbar väldigt platt och prestigelöst inom näringslivet. Detta är till stor del tack vare socialdemokratin förtjänst och de behövs en ny socialdemokrati nu i globaliserings tidevarv. Dagens sossar dock är perverterade maktmänniskor som tex. Peter Andersson och Peter Högberg är typexempel på. Ingen intellektuell spänst whatsoever och bara kamp ( om de egna positionerna ) .
Nej Johan, Bosse var inte en av våra mest framgångsrika partiledare, rätt långt därifrån faktiskt. Där ser jag likheterna med en annan person som faktiskt har fått sitt parti att underprestera på ett katastrofalt sätt i detta val. Det som däremot inte har lett er framåt är en jämbördig eller faktiskt betydligt bättre motståndare.
Och handen på hjärtat: Är Mona Sahlin en av era största partiledare? Att ta en plats bredvid titaner som Olof Palme och Tage Erlander eller är hon en parentes, väckarklocka och transportsträcka? ;-)
Mitt bestående intryck av valrörelsen är att Alliansen identifierar problem, presenterar åtgärdsplaner, vad de kommer att kosta, prioriterar vilka som ska genomföras beroende på hur ekonomin utvecklas.
De Rödgröna identifierar ett problem enligt dess politiska relig..förlåt igen, ideologi ska det förstås vara, och enhälligt säger: Vi vill satsa X miljarder på Y genom att höja skatterna - visst låter det bra. Ja, man försöker till och med att få ned Alliansen i parterr genom att använda sitt främsta Robin Hood vapen, som inte är avundsjuka, och bara ta extra skatt av de rikaste en procenten, som ingen annan bryr sig om.
Men det är förstås inte att spela med avundsjukekortet. Det påverkar ju så många som en procent, vilket gör denna solidariska men utsatta lilla grupp till något man verkligen ställer upp för. Ja, sosseriet ställer upp för "the littel pipel" och skapar innanförskap för små grupper som känner sig utanför.
Skicka en kommentar