NÄR DET KRÄVS SAMLING KRING PUMPEN - EN ALTERNATIV REGERING FÖR ALLA VÄDER

Johan Hedin skålar för det faktum att han eventuellt kan komma att bli näringsminister i min regering - tummen upp!

Åtskilliga äro de av de trogna läsarna som har hört av sig mailledes för att önska att jag hade gjort något mer oseriöst av mitt förslag till ny regering. Men nu var det ju ett seriöst och tydligt önskemål från min sida, ingenting som har sina rötter i mitt skruvade sinne som jag skrev ner under dagen.

Men om, och bara om, jag fick sväva iväg in i en alternativ verklighet där hela regeringen, hela riksdagen inklusive alla ersättarna skulle ha förätit sig på härskna ostron och bajsar och spyr så att de anses oförmögna att styra landet. Tänk då om talmannen Per Westerberg mellan dass-besöken fick tid att ringa mig för att skapa en ny regering, en samlingsregering bestående av gräddan av de politiska bloggarna - skulle inte det kunna bli spännande? Skulle det inte vara värt att skicka hem ännu mer av föda till sjuklingarna, föda som fyller på deras stinna bukar med ännu lite mer magsjukebacilusker? Jodå, erkänn...?

Lika naturligt som det är att statsministern i ett friskt Sverige heter Fredrik i förnamn, lika naturligt är det att han fortsätter heta Fredrik i ett sjukt Sverige - men där Reinfeldt byts ut mot Antonsson, Klantonsson eller Fjantonsson. Det skulle vara med stor stolthet som jag tar på mig uppdraget att skapa en välfungerande regering med politiska bloggare som kan styra landet rätt, pragmatiskt och med landets bästa för ögonen.

Det första jag skulle leta efter måste vara min "Vice", han som kan ta över när någon ondsint människa som jag någon gång gjort illa dödar mig. Namnet som faller på plats direkt är Kent Persson, moderat bloggare från Örebro. Nu kan det ju vara så att jag överlever och då behöver Kent en annan portfölj, och efter att retat gallfeber på alla intoleranta tokar ur alla led så tycker jag att Kent är som klippt och skuren som integrations- och migrationsminister, tillika vice statsminister...

En av de viktigaste positionerna i en regering är utan tvekan finansministern. Ekonomisten Mattias Lundbäck är självklar på den posten, och lika självklar är hans vänstra hand från laget till vänster - Marika Lindgren Åsbrink. Den unga kvinnan har en genuppsättning och en faiblesse för kurvor som gör att hon får posten som finansmarknadsminister.

Utrikesminister, också en väldigt viktig roll att fylla. Det handlar om att ge regeringen ett ansikte utåt i den stora, vida världen och en som är van vid att mingla med jänkare på bloggkonvent är överste Nätrot i egen hög person - Johan Ulvenlöv. Med en sosse på platsen så kan man ju få för sig att ambitionen blir att driva Ohly-doktrinen där ingen amerikan som någonsin har burit uniform skall tillåtas lämna USA. Men utan vänsterpartister i min regering så tror jag att faran är liten att Ulvenlöv skall få för sig att köra det racet är rätt liten...

Folkpartiets mästerbloggare Mark Klamberg får det ärorika uppdraget att ta hand om justitieministerposten, som klippt och skuren för att förädla det svenska rättssystemet i en frihetlig riktning.

Socialministersysslan har skötts med den äran av kristdemokraten Hägglund under de senaste fyra åren, och därför tror jag att den empatiska och hyggliga partivännen Peter Soilander skulle vara mogen detta uppdrag efter att ha "roddat" Alliansbussens resor runt om bland verklighetens folk under valrörelsen.

Utbildningsminister får Peter Högberg bli, Vimmerbys svar på Göran Johansson men utan psoriasis och utan hår. Det är förenat med vissa risker att låta en sosse ta hand om skolan igen, det medges, men om det skulle barka åt helvete så tror jag mig veta att jag själv kan styra Högberg rätt efter några pilsner på Bistro Boheme.

Infrastrukturminister är ett synnerligen viktigt uppdrag och för det arbetet har jag en synnerligen viktig man som kan förverkliga sin idéer som i mångt och mycket verkar överensstämma med mina egna. Centerns Per Ankersjö skulle bli en klippa att luta sig mot när Sverige går från låghus till skyskrapor, från ko-stigar till motorvägstunnlar, från omodernt till modernt...

Bloggosfärens egen lilla besserwisser, Johan Westerholm, får ta sig an det enligt mig heliga uppdraget att se till att Sverige återigen får ett försvar värt namnet. Westerholm är en pragmatisk sosse som skulle kunna detta med sina tidigare erfarenheter i kronans tjänst som tändvätska. Finns dock ett krav - att Wiseman utses till opolitisk statssekreterare.

Skånes rödaste sosse, Peter Johansson, får utan längre betänketid ta över som kulturminister med ansvar också för idrottsfrågor. Här skall det dock klarläggas att det inte kommer att finnas något som helst budgetutrymme för gratis museibesök, däremot för några miljoner rakt in i Bajens tomma kassakista.

Johan Hedin får ta på sig ansvaret för att näringspolitiken överlever utan Maud. Som det unikum av oändlig kompetens varvat med överlägsen analytisk tankeförmåga Hedin de facto är så kommer det att bli svårt att någonsin hitta någon som kan flytta på honom.

Alexandra Einerstam, HBT-sossen, får i uppdrag att försöka hantera jämställdhetsfrågorna från en källarskrubb på Rosenbad. Så länge Westerholm identifierar nya behov för Försvaret av riket så ligger just jämställdhetsfrågorna i malpåse. Jag tror dock att Alexandra är rätt kvinna att hålla mig informerad om läget med en gäll och närmast hysterisk stämma när jag låtsas vara intresserad...

Socialförsäkringsminister, denna utskällda plats i tillvaron, tycker jag är en plats som Mary X Jensen kan ta hand om. Mary har stått upp i bloggosfären som få andra i dessa frågor, hon har fått skit av motståndarna på ett sätt som borde får Christina Husmark Persson att se tillbaka på sin tid i maktens korridorer med glädje i blicken.

Björn Fridén, Alliansfritts fader, får ta över Eskil Erlandssons roll som jordbruksminister. Då kan Björn fundera på varför dynga luktar illa, oavsett om det är verklig dynga eller dynga författad av en bloggare. Att Björn dessutom kan få tillfälle att få fördjupade kunskaper om tidelag är en bonus som regeringsbildaren gärna bjuder på...

Handelsminister får Per Hagwall bli, och stöpa om handeln på de sätt som han finner lämpligt. Varuutbud, tillgång och efterfrågan - Hagwall kan lösa alla de problem jag vill att han skall lösa.

Få av mina vänner i bloggosfären är lika klarsynta i EU-frågor som den ännu rätt okända Fredrik Lidby från Sollentuna. Naturligtvis skall min namne få visa sig på den styva linan som EU-minister, kan bara bli succé!

En av mina inspiratörer när jag började blogga var folkpartisten Mattias Lönnqvist. Han gav mig energi, han kan ge Sverige energi - Mattias Lönnqvist får bli ny energiminister och trygga kärnkraftens utbyggnad i det här landet.

Den här regeringen lär behöva en informations- och propagandaminister för att kunna styra i stillhet, och i Bergshamra, Norrtälje, Roslagen finns en man som från sin HD kan sprida evangeliet om vår felfrihet - Kristian Krassman.

Efter att läst igenom Per Altenbergs blogg så är jag övertygad om att han skulle göra sig utmärkt som arbetsmarknadsminister i min regeringsbildning. Altenberg är påläst och positiv, han om någon skulle nog kunna göra det som vi alla förväntar oss - lösa problemet med utanförskapet.

Thomas Böhlmark är en ung och oslipad diamant som måste beredas plats för kommande utmaningar. Han är smärt och tillsynes vältränad, han är ung och vital - han är ny äldre- och folkhälsominister. Ha det så himla kul, Böhlmark - learning by dying!

Från sin hotellfoajé på Mallorca tror jag nog att den gamla Hemglassbilföraren Peter Andersson kan sköta om den biståndspolitik som jag kan se framför mig. Det handlar om att skicka glass till Nordkorea, glass till Kuba och glass till Zimbabwe. Sedan kan han gott få skicka pengar till några länder med demokratiska ambitioner och ett behov av svenskt stöd.

För att justera upp den något obalanserade könsfördelningen så tycker jag att det kan vara lämpligt att utse Amanda Brihed till kommun- och bostadsminister. Vad Amanda än tar för sig så lyckas hon bra, och just därför får hon i uppdrag att se till att alla kommuner fungerar och att det byggs bostäder.

Sist men inte minst, miljöministerposten - en svår nöt att, men när den knäcktes så var det Lennart Nilsson från FP Nacka som tittade fram. Jag känner Lennart som en hyvvens man som brinner för grönområden både här och där. Hans gedigna resande till konstiga resmål gör att han kanske har sett vad miljö innebär.

Det var det, det var allt och skulle det osannolika inträffa och Per Westerberg ringa på min mobil så är jag mentalt och planeringsmässigt förberedd. Jag kan ta ansvar för Sverige, med en regering av eldsjälar över blockgränserna och med förmågan att styra landet oavsett vad som komma skall...