SOSSARNAS SVARTA SÖNDAG

Hej. Jag heter Fredrik. Jag är opinionsundersökningsmissbrukare.

Häromdagen så lovade jag att ha som ambition att låta alla dessa opinionsundersökningar som väller över oss vara ett ämne som jag skulle ha som målsättning att undvika att kommentera - men efter Demoskop igår och SIFO idag så är jag där igen. Bakslaget kom fort, beroendet sitter så djupt att det är omöjligt att låta bli att kommentera de nyheter vars stora, svarta rubriker borde få sossarna att önska att det var mer tid än två veckor kvar till valet...

Eller är det så de bör känna, våra huvudmotståndare? På två veckor kan de tappa lite till eller kanske ganska mycket till och hade de haft tre eller fyra veckor på sig att sälja in sin politik och sitt ledarskap så kunde de nog tappa ännu mycket mer. Det är en en negativ spiral de är inne i, sosseriet, och det är en desperat och rätt vedervärdig motståndare som vi nu ställs inför.

Socialdemokraterna arbetar för högtryck för att mobilisera "sina" väljare just nu, och kommer så att göra fram till valet. I deras mobilisering ingår det att hålla valskola där man lär nyanlända, demokratiska noviser i Vivalla, Örebro att rösta och att rösta rätt - på sosseriet. Jag äcklas när jag läser Per Hagwalls klockrena bloggpostning om hur en desperat motståndare beter sig lite hursomhelst för att vända på den där negativa spiralen. Jag kräks när jag läser Marys inlägg i samma ämne, men jag är inte förvånad - inte alls.

Självklart är det bra när samhället, inte partier, lär de som inte är vana vid det fria valet att rösta och betydelsen av att göra sin röst hörd. Men när enskilda partier gör detsamma, på ett högst tvivelaktigt sätt, så funderar man på om inte de där valobservatörerna som Danmark tyckte att det svenska valet skulle behöva övervakas av ändå inte var en rätt bra idé...? Kommer man från ett land där valet, om det överhuvudtaget finns, oftast handlar om en kandidat från ett parti. Hur lätt är det då i Vivalla efter en socialdemokratiska valskola att inte följa med den där kvinnliga partiledaren och hennes funktionärer till vallokalen för att göra det man fått en grundkurs i - göra sin demokratiska plikt på sosseriets vis...

Hur mycket de än må försöka vända på det här, med hederliga, tvivelaktiga eller ohederliga medel, så har man fjorton dagar av ångest framför sig - sossarna. Vi moderater har varit där, vi moderater vet hur det känns att försöka valarbeta när allt som kunde gå oss emot också gjorde det - vi minns Bosse Lundgren 2002, vi minns vårt katastrofval. Vad som än gjordes så blev det fel, vad som än sades så valde väljarna att missförstå budskapen. En intern positionering för att ligga i vinnarhålet när Bosse fick gå var i många fall viktigare än att dra åt samma håll för att skademinimera ett redan kört val.

Precis det som vi fick uppleva då, upplever faktiskt socialdemokraterna idag, imorgon och i övermorgon. En ifrågasatt ledare som partifolket bara väntar på skall lämna sin post, ett valarbete som präglas mer av desperation och ångest än den sanna glädjen. Det interna käbblet har tagit fart, men ingen vill låtsas om att det finns sprickor i den fasad som alltid skall vara fin utåt. Ett antal starka före detta socialdemokratiska högdjur går ut och berättar om sin frustration över ett parti som underpresterar, men alla cykloper ser något annat än underprestationen. Några andra starka, aktiva, socialdemokratiska högdjur går ut och försvara ett parti som aldrig vill lyfta, och dessa är de som av någon anledning har utsett sig själva till ministrar i en högst eventuell Sahlin-regering. Det känns som någon köper sin vänner genom löften om en ministertaburett där och en plats i solen där...

Två veckor återstår till valet, och ingenting är faktiskt klart hur gärna man än vill se alla tecknen i skyn. Det handlar ju inte enbart om sossarna på deras planhalva, det finns ju två andra partier som iallafall har lite liv kvar i sina politiska kroppar. Det är fjorton dagar kvar till valet, och vi vet att en desperat och för livet kämpande fiende är en farlig och oförutsägbar sådan. Vad väntar nu när ingenting tycks fungera? Mer valskolor? Mer inkännande engagemang av röda valarbetare på demensboenden land och rike runt? Vem vet, men när folket är på väg att välja "fel" så blir sosseriet kapabelt att göra i princip vadsomhelst för att få folket att tänka "rätt". När så Mona börjar prata om att plocka in Maud i sitt gäng så visar Mona att han inte lever i den värld där vi andra finns.

Det måste bli en kamp in i kaklet även från vår sida, en kamp där vi kan börja vila exakt klockan 20:00:01 den 19 september oavsett hur bra och härliga siffrorna från SIFO, Demoskop och alla de andra än må se ut...

Länkar: SvD1, SvD2, DN1, DN2, DN3, AB, Expr1, Expr2

Bloggar: Böhlmark, Ankersjö, Kent, Rasmus, Ekonomisten