Det börjar likna en sjuklig fixering vid oppositionens ledare men jag kan inte låta bli. Det blir några korta reflektioner i skuggan av det drev som driver vidare mot Mona Sahlin så här på kvällskvisten. Först av allt så tycker jag att det är bra att Mona Sahlin tycker att det är viktigt att stödja svensk idrott, det tycker jag med. Men när jag stöttar idrotten genom att betala inträdet till Globen eller Råsunda för att sönerna skall få se sina idoler så stödjer Mona densamma genom att gå in gratis fem dagar på raken i en varm och ombonad tennishall.
Trots att jag är allt annat än sportig så förstår jag att idrotten fostrar både mina egna sportande söner och en hel del andra barn som kanske skulle växla in på fel spår om det inte vore för laget eller den där ledaren som sliter ideelt timme efter timme. Klubben i sin tur överlever på de medlemsavgifter som föräldrarna pungar ut med, Bingolotter och föreningsstöd samtidigt som den oppositionsledare som trånar efter deras förtroende redan längtar till nästa gratismatch eller bjud-tennisturnering.
Visst är det viktigt att stödja svensk idrott, idrottens framtid, och det gör jag ofta i en svinkall ishall medan sonen tar sig fram på sina skridskor i takt med mina käkrörelser. Min mun mumsar i sig en kokt korv, köpt i en ideelt driven cafeteria och därför också är ett stöd till svensk idrott. Samtidift som jag värmer mig med min korv så finns det vissa som stöttar idrotten genom att sitta i en varm tennishall med ett glas champagne i handen och med rumpan på en stoppad stol. Är jag för bitter? Nej, uppriktig - det är de breda massorna som stödjer svensk idrott, inte en kändis som går gratis på olika tävlingar.
För trots att det här drevet mot Mona Sahlin är rätt larvigt och barnsligt så säger det en hel del om en kvinna som inte kan förstå att det svider i ögonen på hennes kärnväljare när hon kvitterar ut biljetter till Stockholm Open. Det är ju biljetter till ett värde någonstans mellan 7.500 och 9.000 kronor som Mona fått när hon faktiskt har en lön som definitivt borde räcka till inträdet åt henne och sonen. Citatet från Monas Arkelsten-utspel klingar så falskt det bara kan - "Inbjudningar kommer ofta. Men antingen tackar man nej eller så betalar man" - men medan Arkelsten förkovrade sig i sin roll som riksdagsledamot så utnyttjade Mona sin kändis-faktor för att bara ha kul och trevligt.
När sedan Mona kallt konstaterar att hon redan längtar efter nästa tillfälle då hon kan ha trevligt utan att betala så tror jag faktiskt att hon är i full färd med att avveckla sig själv helt utan förnuft...
Bloggar: Thomas Böhlmark, Per Hagwall
Inlägg
1 kommentar:
Sosseriet har alltid varit världsbäst på att behålla ledare som inte är bra för den egna organisationen. Göran Persson fick stanna trots sämre och sämre valresultat, dabbar med media och ett konstant gnat om att "glömma det här och gå vidare". Att dom valde Mona som efterträdare kan ju om möjligt endast förklaras med hemmablindhet... Men jag funderar på vad som kommer krävas för att slänga Mona på komposten. Göran Persson krävdes det ett historiskt lägsta resultat och att inte kunna bilda regering. Mona har lyckats med båda men hon är kvar. Några förslag?
Skicka en kommentar