ETT DYSFUNKTIONELLT LAGBYGGE

När ett lag underpresterar under en längre tid - oavsett om det handlar om ishockey, fotboll, handboll eller hästpolo - så är det naturliga att byta ut ledaren för att vända en trend. Det brukar heta att det är lättare att sparka en stackars missförstådd tränare än 20-30 överbetalade divor till spelare som inte fattar hur de skall springa eller spela, och när nu Mona har tagit sitt pick och pack och lämnat ett dysfunktionellt lagbygge så borde det ju vara frid och fröjd bland de röda supportrarna, men se det är det inte...

I sossarnas lag så vill man inte bara att den ansvariga ledaren går. Man vill även att lagledaren, matrialförvaltaren, fys-tränaren, lagläkaren, kanslisten, vaktmästaren skall dra dit pepparn växer. Alla skall bort, helst igår om man får lyssna på de ihärdigaste lagförnyarna. Men är det så himla klokt att skicka iväg alla på pepparjakt? Även om laget var dysfunktionellt och i kaos så betyder ju erfarenhet rätt mycket i såväl sport som politik.

Men vissa i ledarstaben är mer skyldiga till fiaskot än andra, men dessa "vissa" verkar inte förstå att man har bidragit rätt mycket till den flyktade ledarens helt misslyckade taktik. Thomas Östros verkar vara en sådan person, en man som suttit bredvid på bänken och nickat instämmande med sitt blanka och polerade kalhygge när den kvinnliga ledaren går vilse bland taktik-blockets kapitel utan att ha en tanke på att hjälpa till. Thomas Östros verkar vara en politisk asgam, som vill ha den plats som kompisen tvingades lämna...

Kanske skall man vara glad att det i det röda laget ändå finns någon som säger "Nja?!", ty ett lag utan ledare fungerar ju ännu sämre än ett dysfunktionellt lag med en usel ledare. Utan ledare drar alla spelare åt olika håll, det finns inga konturer i spelet och raset i tabellerna kommer som ett brev på posten. Det är just det vi ser i sosseriet idag, ett tillstånd där den enda samordningen man kan se handlar om maktkampande och äregirighet mellan olika falanger. Det är ett tillstånd som de röda lär få dras med till den dagen i mars då laget har en extrakongress för att välja en ny taktik, en ny ledare - vare sig det handlar om en nytänkare eller en övergångslösning i väntan på Guds Gåva till Rörelsen.

Alla de tilltänkta ledare som är populära bland supportrarna tackar nej, sådana som den drogtestvägrande landsflyktingen Bodström, den snygga Ulrica Messing, den som anses vara just Guds Gåva till Rörelsen - Margot Wallström. Att socialdemokratin är ett parti av nej-sägare blir alltid lika tydligt när det vankas utnämningar till de höga taburetterna, det är tydligen mode-ordet nummer ett i Rörelsen vare sig det handlar om sänkta skatter, valfrihet, Förbifart Stockholm eller att ta över ledarskapet i ett parti som skriker efter en fast hand. Men det finns ju undantag...

När vi Moderater blir mer och mer progressiva för varje minut som går, när vi utmanar framtiden som framtiden utmanar oss så gör sosseriet tvärtom. När vi trollar fram nya, innovativa och spännande personer, gärna kvinnor, till vår organisation så tornar en "förnyad" socialdemokrati upp sig som ett gäng av skalliga, gråa, intetsägande tråkmånsar till gubbar. Thomas Östros gör knappast någon väljare glad men han har iallafall sagt "nja?!" till att ta över, Sven-Erik Österberg har inte heller han sagt bu eller bä utan väntar i vassen och den sextrakassareande talespersonen Urban Ahlin har också krypt undan utan att säga "Nej!". Gubb-maffian står redo att göra sina drag för att pissa in sitt revir, för de har förstått att tystnaden i detta fall är ett "ja!".

Hursomhelst så är det spännande och kommer att bli ännu lite mer spännande att se hur detta kaos utvecklar sig. Lika spännande är det fundera över vad de väljare som gav sosseriet sina röster i valet för två månader sedan tänker idag? Tänker de tanken att de faktiskt lade sin röst på ett parti som leddes av en kvinna som var oförmögen att hålla ihop ett parti men som ville regera tillsammans med två partier till...? Tänker de på att de faktiskt röstade på ett parti där partiets ledarskap krasst konstaterat att man hade en dj-vligt dåligt politik? Vad tänker de som röstade sossigt i valet när nyhetsflödet ser ut som det gör? Att man gjorde fel? Att det var tur att den röst man lade ändå inte blev avgörande till fördel för kaosets, haveriets och krisens parti...?

Länkar: SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, DN1, DN2, DN3, Expr1, Expr2, AB1, AB2

Bloggar: Thomas Böhlmark, Borgarbarnet, Westerholm