PEPPARKAKSGUMMAN MONA I TORNPARKEN

Av gårdagens härliga väder kunde man inte se ett spår, till och från drog en rätt kylig vind in över Tornparken i hemstaden Sundbyberg. I den uppfräschade parken skulle Mona Sahlin värma upp inför dagens klimax på Norra Bantorget, en uppvärming inför lite drygt 200 socialdemokrater, några vänsterpartister och ett antal moderater. Medan sönerna hoppade som två känguru-ungar i Rörelsens Hoppborg hördes musiken i fjärran, de röda fanorna syntes komma allt närmare och där kom hon, Mona. Med maken Bosse vid sin vänstra sida och dagens färskaste kommunalråd, Jonas Nygren, vid sin högra sida vankade hon fram med kurs mot den främsta bänkraden...

Flera gånger har jag stört mig på en kavaj, eller vad man nu skall kalla eländet, som Mona brukar bära i olika publika sammanhang. Det är ett mörkt plagg med tjocka vita detaljer lite här och där, och min fantasi får mig alltid att tänka på en välgräddad pepparkaksgumma med en massa glasyr när jag ser Mona i den klädseln. I dag var det en annan jacka på Mona när hon marscherade in i Tornparken, men pepparkaksmodet levde vidare - mörk jacka med glasyr.

En av riksdagens starkast lysande stjärnor, Tommy Waidelich, hälsade alla mötesdeltagare välkomna och jag tackar naturligtvis för den vänligheten som den utböling jag är. Sedan plockade man upp Jonas Nygren i talarstolen, en debut för den ständigt leende nya kommunstyrelseordföranden. Vad sa Jonas då egentligen? Jo, att vi moderater lokalt säger nej till allt från kräftskivor finansierade med bland annat skattepengar till allt vad idrott och kultur heter.

Jonas Nygren har rätt, vi prioriterar annat istället för en ny nationalarena i Baseball som efter en utbyggnad för lite drygt 8 miljoner skattekronor och tre VM-matcher som ingen märkte av nu är ett monument för en slösande socialdemokrati. Jonas Nygren har rätt i att vi moderater har sagt nej till en mångmiljonsatsning på en konsthall, på ett utomhusbad som ligger 300 meter ifrån stadens badhus - vi säger nej för att vi prioriterar att Sundbybergaren skall få behålla mer av sin lön. Vi säger nej för att vi faktiskt prioriterar att Sveriges sämsta äldreomsorg ges möjlighet att förbättras, vi säger nej för att vi ser hur våra skolor förfaller och hur studieresultaten ger oss mycket annat att fundera på än var ett nytt bibliotek skall placeras. Det är inte alltid roligt att säga nej, men politik är att prioritera och vi moderater prioriterar annorlunda än Jonas Nygren.

Tycker medborgarna att en det är okej att en median-familj i Sundbyberg betalar 6000 kronor mer i skatt per år jämfört med sina kompisar i Solna för en sämre service men för en konsthall, ett utomhusbad, en nationalarena för baseball och ett kommunalt Café i vattentornet - ja, då skall man välja Jonas Nygren och hans parti. Vill man däremot att avståndet till Solna både beträffande kommunens kärnverksamheter som skattesatsen skall minska, ja då väljer man något av de fyra partier som står för just den politiken.

Sedan var det tänkt att vi skulle bjudas på musik, men bandet var tillfälligt bortblåst så pepparkaksgumman fick äntra scenen. Jag har hört Mona några gånger, men aldrig på Första maj och det var ju inget tal som imponerade på mig som dånade ut över folksamlingen. Det var gnäll på regeringen, det var en orgie i gnällande... Några retoriska ljusglimtar, som den där om Jesus och 65% av barnen - men överhuvudtaget var det ett tråkigt och intetsägande tal.

Mona var bättre än i TV-formatet, men det säger ju inte så mycket eftersom kvinnan inte kan dyka upp i TV utan att ett antal väjare flyr hals över huvud. Mona var bättre eftersom det var enkelriktad kommunikation, där ingen av de besatta i publiken skulle få för sig att ifrågasätta något av budskapen. Mona var bättre eftersom ingen politisk motståndare gavs tid att bemöta gnällandet. Men det är väl så Första Maj är, inga som helst ambitioner att frälsa någon annan än de redan frälsta. Det är Rörelsens festdag, låt de festa och ha kul...

Det var inte utan déjà-vu-känslor jag stod där och lyssnade, jag kände igen miljön och stämningen i Tornparken från de Första Maj-tåg som jag plågades igenom under min uppväxt. Då var det tvång, nu var jag där av fri vilja. Frågan är om inte allra flesta som var med i Tornparken också var med för att fira Första Maj när jag var en tvärhand hög och utrustad med en röd flagga eller ett plakat. Medelåldern var hög bland mötesdeltagarna, återväxten av demonstranter måste vara ett problem som SAP måste ta tag i ifall det skall finnas någon som helst anledning att ha kvar det här tramset i framtiden.

Dagen till ära sitter två av mina bloggarkollegor och skriver så att tangentborden glöder på varsin plats. Det är bloggdebatt mellan sossen Westerholm och min moderata kollega Kent Persson, och allt släpps fram av Aftonbladet. Titta gärna till debattflödet, det är en mild form av pajkastning som läsaren bjuds på...

Länkar: SvD1, SvD2, SvD3, DN1, DN2, DN3, AB1, AB2, AB3, Expr1, Expr2, Expr3

Duellanter: Kent Persson, Johan Westerholm

Bloggar: Fredrik Axelsson, Röda Berget, Mary X, Thomas Böhlmark