Kanske finns det en tanke ändå, en tanke bakom förslaget att ha en kriskommission i Rörelsen med hela 52 politrucker från alla delar av landet och ur alla olika delar av sosseriet. Kanske är det ändå rätt begåvat att ta in så många, då dessa skulle kunna agera någon form av fredsframtvingare i det krig som synes vara på väg att blossa upp. Kanske är det vi i dag ser i mediabruset de första skärmytslingarna i ett nytt Rosornas krig...?
Som manisk motståndare till allt vad sosseri innebär så kan man ju inte göra annat än att sitta bakom datorn, klia sig i naveln och le hånfullt åt ett parti där krishanterandet handlar mer om att pissa in sitt revir, att ta avstånd från tidigare företrädare, tidigare partilinjer och klassa den egna politiken som pervers. Det mullrar lite överallt, krypskyttar vid namn Orback och Batljan skjuter in sig - samtidigt som ett annat toppnamn hånas öppet för att han deserterat och flytt till USA. Om inte det som nu börjar utspela sig inte är en fröjd för alla sinnen så vad kan då vara det?
Det började i förmiddags då Jens Orback, den gamla ministern som hade en syster till sin mormor som bodde med en häst och hade det underbart i hästens sällskap, gick ut och tog avstånd från de rödgrönas Afghanistan-politik. Orback var tydlig, Orback vill se exakt samma politik om Afghanistan och svensk militär närvaro i det landet som den politik Alliansen står bakom - och som faktiskt även sossarna hade som huvudspår innan man lät Ohly kidnappa utrikespolitiken. Orback har rätt, men samtidigt så utmanar han sitt eget parti som har gått fel väg. Orback skjuter in sig i en fråga där Rörelsen har fått kompromissa med anti-amerikaner som Ohly och Hans Linde för att sy ihop ett regeringsalternativ, en koalition av ovilliga...
Det följdes upp med förstanamnet till Stockholms läns landsting, Ilija Batljan, som även han hade en hel del synpunkter på det egna partiets politik. Jag ber att få citera Batljan, några meningar som hade fått Thomas Östros i psyk-spinn om de hade formulerats av en motståndare och inte av en partivän...
"- Därför att vår skattepolitik var riktigt dåligt genomtänkt. Det är destruktivt att gå till val med att återinföra en förmögenhetsskatt som är pervers, som bevisligen driver kapitalet ur landet. Samma sak gäller fastighetsskatten. Att återinföra en skatt som måste innehålla en massa begränsningsregler för att fungera vore direkt korkat" säger Batljan till Veckans Affärer, och jag är faktiskt villig att betala Batljans medlemsavgift till Moderaterna den dagen då han tar sina grubblerier ett steg längre.
Som manisk motståndare till allt vad sosseri innebär så kan man ju inte göra annat än att sitta bakom datorn, klia sig i naveln och le hånfullt åt ett parti där krishanterandet handlar mer om att pissa in sitt revir, att ta avstånd från tidigare företrädare, tidigare partilinjer och klassa den egna politiken som pervers. Det mullrar lite överallt, krypskyttar vid namn Orback och Batljan skjuter in sig - samtidigt som ett annat toppnamn hånas öppet för att han deserterat och flytt till USA. Om inte det som nu börjar utspela sig inte är en fröjd för alla sinnen så vad kan då vara det?
Det började i förmiddags då Jens Orback, den gamla ministern som hade en syster till sin mormor som bodde med en häst och hade det underbart i hästens sällskap, gick ut och tog avstånd från de rödgrönas Afghanistan-politik. Orback var tydlig, Orback vill se exakt samma politik om Afghanistan och svensk militär närvaro i det landet som den politik Alliansen står bakom - och som faktiskt även sossarna hade som huvudspår innan man lät Ohly kidnappa utrikespolitiken. Orback har rätt, men samtidigt så utmanar han sitt eget parti som har gått fel väg. Orback skjuter in sig i en fråga där Rörelsen har fått kompromissa med anti-amerikaner som Ohly och Hans Linde för att sy ihop ett regeringsalternativ, en koalition av ovilliga...
Det följdes upp med förstanamnet till Stockholms läns landsting, Ilija Batljan, som även han hade en hel del synpunkter på det egna partiets politik. Jag ber att få citera Batljan, några meningar som hade fått Thomas Östros i psyk-spinn om de hade formulerats av en motståndare och inte av en partivän...
"- Därför att vår skattepolitik var riktigt dåligt genomtänkt. Det är destruktivt att gå till val med att återinföra en förmögenhetsskatt som är pervers, som bevisligen driver kapitalet ur landet. Samma sak gäller fastighetsskatten. Att återinföra en skatt som måste innehålla en massa begränsningsregler för att fungera vore direkt korkat" säger Batljan till Veckans Affärer, och jag är faktiskt villig att betala Batljans medlemsavgift till Moderaterna den dagen då han tar sina grubblerier ett steg längre.
I samma andetag sågar sedan Batljan det rödgröna samarbetet, sosseriets svek om Förbifart Stockholm och den omöjliga uppgiften med formulera en egen politik. Gud vad jag gillar Batljan, helt plötsligt förstår jag varför Nynäshamn var en röd kommun under Batljan för att utan Batljan rasa med 5-6%...
Det var två sossar, hyfsat respekterade i de egna leden som gör upp med eller gör uppror mot det egna partiets ställningstaganden - egna eller påtvingade genom samarbetet med Ohly. Men det slutar inte där, som jag tidigare konstaterat så skjuter gräsrötter och partimedlemmar skarpt mot den tidigare "kronprinsen" - Thomas Bodström. Jag har ältat det ämnet tillräckligt nu känns det som, men jag måste ändå gratulera min bloggkollega och vän Peter Högberg till sitt mediala genombrott. Hans brev till Bodström, publicerat på Högbergs blogg finns denna dag att läsa på Expressens hemsida. Stort, riktigt stort - nästan lika stort som den offentliga avhyvlingen av politikern Bodström som Peter Högberg presterar.
För det är ju det som det ytterst handlar om - politikerns roll. Det handlar om vilken roll man skall spela när sätter sig själv på piedestal och överst på valsedeln utan att ens ha som ambition att stå upp för det förtroende som man får av väljarna. Bodström fattar inte det, Bodström har aldrig fattat att han sitter i Sveriges Riksdag för att folket har placerat honom där. Bodström är egocentrerad som ingen annan, och idag skördar Bodström resultatet därav. Att jag sedan kan känna med människan Bodström är en helt annan sak.
Slutligen, allt går inte "vår" väg. Den här dagen blev det klart att Anton Abele kommer att sitta i Riksdagen för mitt parti. De som sett Anton sitta och vifta på Youtube med en Metro förstår mina dubier inför frågan om just Riksdagen är rätt plats för den unge herr Abele. Han får bevisa att jag har fel, att han kan mer än att vifta med Metro och kläcka ur sig självklarheter. Ingen skulle bli gladare än jag om jag är för tidig i mitt tvivlande. Dock, motståndarna lär jubla åt den här nyheten - den här nyheten iallafall...
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar