ETT PARTI AV LANDSFLYKTINGAR...?

Det är inte utan att man känner sig lite abstinent - jag har ju låtit knapparna på tangentbordet med bokstäverna "M", "o", "n" och "a" vila rätt så mycket på sistone. Det har liksom inte funnits någon riktig anledning att skjuta in sig på sosseriet högsta höna, om man bortser från det besvärande faktum att hönan är identisk med en kvinna som heter Mona Sahlin. Men idag nosade Niklas Svensson, den politiska journalistikens egen likhund, upp en ny nyhet som jag självfallet inte kan låta bli att kommentera.

Mona gjorde som Bodström - hon tog bondpermis från Riksdagen. I Monas fall handlade det bara om en vecka i värmen någonstans i Thailand, medan Bodström har eftersänt sin post till något obskyrt Dunkin' Donuts-café utanför Boston eftersom han kommer sitta där och skriva böcker i nästan ett år. Men handlingen är ju densamma, att ta ledigt utan att ha fått lov...

Själv drar jag mig till minnes ett citat av den numera vackert solbrända kvinnan som heter Mona. När det blåste som mest kring Mona 1995 så visade hon upp att hon lever i en annan verklighet än sina väljare när hon försvarade sig med "Jag tog ut ett förskott på lönen, och det kan väl de flesta göra". Då hade hon shoppat loss med tjänstekreditkortet för rent privata behov.

Att Mona Sahlin behövde ladda batterierna efter en väldigt jobbig valrörelse och ett ännu jobbigare valresultat fattar väl alla. Men vi andra - vi på "golvet" - vi måste ju iallafall lämna in en ledighetsansökan och få den beviljad innan vi kan unna oss att ladda våra batterier i värmen, med en paraplydrink i handen och med en värmande sol i plytet som får en att glömma allt vad kriskommissioner heter. Men precis som herr Bodström så drog fru Sahlin utan att ens fråga "arbetsgivaren" om lov, och jag hade nog fått en skriftlig varning eller sparken om jag hade gjort så.

Monas presschef försvarar sin chef med att man valde semesterveckan med omsorg, eftersom "inga avgörande beslut skulle fattas i Riksdagen". Jaha, så det är OK att bara dra när inga avgörande beslut skall fattas eller när det bara är slentrianmässigt tråkigt i kammaren? Själv skall jag fundera ut vilka ursäkter jag skall ta till när jag sticker iväg utan lov från mitt arbete. I mitt fall funkar det nog inte ändå, eftersom det är skillnad på folk och folk - där vissa lever enligt andra regler än alla andra. Just därför känns det skönt att det finns andra förtroendevalda, som unge herr Fridolin som fattar att just sådant här sticker i ögonen på de som lever enligt reglerna på arbetsplatsen.

Länkar: Expr1, Expr2

Blogg: Thomas Böhlmark - the one and only...