"Hela havet stormar är en sällskapslek där deltagarna ska gå runt ett antal uppställda stolar (en färre än antalet deltagare) till ljudet av musik. När en utomstående lekledare plötsligt stänger av musiken gäller det för deltagarna att så snabbt som möjligt sätta sig på en av de lediga stolarna. Den som inte får en egen sittplats när musiken tystnar blir utslagen ur leken.
Därefter tar lekledaren bort en av stolarna, startar musiken på nytt och leken går vidare. Vinnare blir deltagaren som sitter på den sista kvarvarande stolen. Leken är vanlig på barnkalas. En liknande lek är Fruktsallad." - Wikipedia om fenomenet och leken Hela Havet Stormar...
Därefter tar lekledaren bort en av stolarna, startar musiken på nytt och leken går vidare. Vinnare blir deltagaren som sitter på den sista kvarvarande stolen. Leken är vanlig på barnkalas. En liknande lek är Fruktsallad." - Wikipedia om fenomenet och leken Hela Havet Stormar...
Socialdemokraterna skall förnyas, och liknar inte hela förnyelseprocessen den där sällskapsleken Hela havet stormar egentligen? Mona står inne i ett konferensrum på Sveavägen 68 med en sådan där gammal kassettbandspelare som dog ut för minst 15 år sedan, Monas högra pekfinger vilar på pausknappen och ur högtalaren skrålar "Första maj, första maj. Varje sliten kavaj, blir en mantel av strålande ljus. Varje trött proletär, glömmer mödornas här och går drucken av vårvindars rus...".
Runt en ring av kontorsstolar i rummet vandrar de trötta proletärerna och när Mona trycker på paus första gången så ryker mannen som var så kort att han inte hann fram till en ledig stol - "Paggan". När Mona trycker på paus andra gången så ryker mannen som slank i väg till USA mellan vers ett och två - "Bodström". Men när de två har lämnat Mona och bandspelaren så är det dags för förnyelsen i ett parti som inte verkar fatta vad förnyelse går ut på. Helt plötsligt spelar musiken utan att stolarna tas bort, alla får bara byta plats med varandra och någon enstaka nykomling kommer in med en egen stol och får vara med i paraden runt stolarna.
Sosseriet hade chansen att lära sin läxa 2006, men då slutade det med en ledare som pratade mycket om förnyelse, men bara gick in för att dela med sig av den makt man strävade efter. Nu är det 2010 och felet att allt gick så dåligt beror varken på den nya ledaren, maktdelningen, politiken - utan på att väljarna inte fattade att sossarna var bäst. Man lyckades inte kommunicera ut sitt budskap på ett sätt som gjorde att dumskallarna fattade vad man ville säga egentligen...
Den kroniska gap-apan Jytte Guteland skriker för en gångs skull över något där hon har all rätt i världen att vara upprörd och desillusionerad, sosse-bloggaren Westerholm är så kritisk man kan vara utan att be om ett cyanidpiller i Rörelsen och på Aftonbladets ledarredaktion ser man det som alla andra också ser - det handlar inte om förnyelse, det handlar om förflyttning. Man har inget lärt, man tillsätter kriskommissioner som knappt går att hantera på grund av sin storlek och förnyelsen från 2006-2007 framstår helt plötsligt som seriös i jämförelse med vad som komma skall. Men jag sörjer inte, inte alls.
Om man väljer att leka lite med tanken att vi moderater efter valet 2002 då vi nyss hade förlorat var tredje av våra väljare körde en egen variant av sosseriets förnyelseprocess - hur hade det då gått? Hade valet 2006 kommit att bli det mest framgångsrika sedan 1928? Hade valet 2010 blivit det bästa valet i den moderata historien om Per Unckel och Gunnar Hökmark hade fått byta stol, om Bosse Lundgren satt kvar och lade skulden på allt och alla utom sig själv? Hade Johnny Magnusson varit rätt person att leda oss vidare från ett uselt resultat...?
Svaren på alla frågor är - nej, knappast. Detta helt oavsett hur trevliga och duktiga alla dessa människor var och är, de som faktiskt gjorde sitt bästa för moderaterna i en tid då vi inte var speciellt tilltalande. Men vi hade insikten om att förnyelse inte bara är är tomma ord utan också förenat med ett gediget arbete och en rejäl förändring både av politikens innehåll och de som företräder partiet.
Vi fattade det som sossarna inte kan förstå och där vi ser framåt tittar de bakåt. Där vi ser behovet av rörelse så kallar de sig rörelse men ser ut att gå mot likstelhet. Sosseriet är hopplöst ute på många sätt, men frågan är om inte deras brist på sjukdomsinsikt är det mest allvarliga i ett läge då man på i val efter val slår nya bottenrekord...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar