Där satt jag vid middagsbordet, en gigantisk tallrik pommes, cevapici, sallad och hemgjord vitlöksyoughurt stod på menyn och medan jag satt och smaskade så bläddrades det i pappersupplagan av Aftonbladet. När jag kom fram till debattsidan så stannade bläddrandet upp, högst upp på en helsidesartikel kunde jag läsa "Nu går vi utan dig, Mona!" och författarna var välkända antagonister ur de röda bloggarna. Artikeln var undertecknad av bland annat Peter Högberg, Johan Westerholm, Alexandra Einerstam och Peter Johansson - alla med sin maktbas i bloggosfären.
Rubriken fick mig att hoppas på att sprickorna i Rörelsen skulle vidgas, att NetRoots stjärnnamn skulle göra upp med det parti som de säger sig stötta i vått och torrt. Var det en ny frontlinje i den drabbning som kallas Rosornas Krig som jag fick se växa fram inför min fascinerade blick? Var det en revolt som seglade upp?
Nä, tyvärr inte. Det finns ett antal ideologiska och strategiska skärmytslingar hos vår politiska huvudmotsåndare som man utan att överdriva kan kalla för ett förstadium till ett nytt Rosornas Krig, men Nätrötternas debattartikel och krishanterande är det inte - bara i rubriken. När Ilija Batljan tar ton och sjunger ut så drar han vapen mot sitt eget partis totala misslyckande, han öppnar en ny front. När Jens Orback skjuter in sig i Afghanistan-frågan, där han känner sig obekväm över att finna sig i att hans parti har anammat Vänsterpartiets linje, så är det vapenskrammel i riktning mot de kamrater som tycker att det är en vettig idé att fortsätta låta Linde och Ohly att diktera den rödgröna utrikespolitiken.
När personer som stått på första plats på en landstingslista kallar det egna partiets förslag om en skatt perversa, eller när en gammal minister vägrar anpassa sig till partilinjen så är det mer av Rosornas Krig än när några bloggare säger att de går utan Mona - nu...
Nätrötterna gör det de skall när de är frusterade över att partiet utsett en kriskommission som är så stor att den kräver allmän mobilisering och ett tidsödande samtrimmande innan den kan börja fungera. Nätrötterna vill att partiet agerar snabbare, mer samlat och mer fokuserat - något som inte moderpartiet mäktar med när det skall tas hänsyn till höger och vänster, neråt och uppåt, inåt och utåt. Socialdemokraterna fattar att det är kris men partiet kan inte fatta varför eller hur det gått så illa - partiet ser inte att förändring krävs i en förändrad värld. SAP lever kvar i samma form nu som under de 60-, 70- och 80-tal då man dominerade rikets politik-
Jag ser Nätrötternas debattartikel som en blåslampa i arslet på partiets nomenklatura i allmänhet och Mona med sin Ibbe i synnerhet. De är inte nöjda, Höberg, Westerholm, Einerstam med flera, så de startar sin egen kriskommission med nätet som arena för att komplettera den stora, orörliga kriskommissionens tröga arbete. Nätrötterna agerar blåslampa och även om jag tror att de gör precis rätt sak i rätt tid så är jag osäker på om det egna partiet fattar det. Lyckas de är de värda all respekt - då har de lyckats pissa in sitt revir i partiet på ett sådant tydligt sätt att urindoften ligger tung i kvarteret runt Sveavägen 68.
2 kommentarer:
Tokis,
Det gläder mig att du insett att detta patetiska försök till gerillakrigföring har samma chans till framgång som Sveriges herrlandslag i ett fotbolls-VM.
Stöd Sven-Erlands kandidatur till den alternativa kriskommissionen! Partiet måste åter till det 50-tal där vi hämtat vår värdegrund.
http://svenerland.wordpress.com/2010/10/20/ge-sven-erland-ditt-stod/
Jag har gett upp hoppet om kriskommission nr 2 - och i stället bildat KKIII, kriskommission nr 3.
http://svenerland.wordpress.com/kkiii/
Skicka en kommentar