Det fanns förhoppningar om att Erik Hamréns nybygge till fotbollslandslag skulle kunna spinna vidare på de framgångar man hittills skördat - men förhoppningen förbyttes på fyra minuter till en 90+ minuter lång förnedring.
Jag förbannade det här kvällspasset på arbetet, ty jag bar mina förhoppningar om att Sverige faktiskt skulle kunna överraska positivt - jag anade att det var matchen med stort M som skulle utspelas framför alla andras ögon medan jag slet för brödfödan. Men av positiva överraskningar blev det intet, det blev en negativ överraskning som jag inte för en sekund ångrar att jag nu bara kan se små sporadiska klipp av medan Idol-Jihde maler på...
Men nu var det ju ändå en VM-finalist vi mötte, det var den svåraste motståndaren som kunde ställas på andra sidan mittlinjen - var det då verkligen realistiskt att tro på stordåd, att nära sina förhoppningar? Egentligen inte, men om man inte kan tro på vackra drömmar och hjältedåd - vad har man då att leva för? Det finns ju andra tillfällen i livet då man också har fått se mardrömmarna lösa av önskedrömmarna - och denna kväll fylldes listan på med ytterligare ett sådant tillfälle.
Själv minns jag tillbaka på u-båtsjakterna i Hårsfjärden, utanför Alnö och Karlskrona - tillfällen då jag hade förhoppningar om att ryssen skulle bringas till ytan eller sänkas, förnedras eller förintas men av det blev det intet - och idag svammlar folk om att allt bara handlade om fiskstim eller andra våtdjur när sanningen är att Sverige utkämpade ett lågintensivt krig i fredstid. Själv minns jag alla de gånger då jag gått ut på krogen i min ungdoms dagar för att hitta ett ragg, men där förhoppningen blev en orgie i förnedringar...
Den här kvällen var det ett svenskt landslag, som hade sina egna förhoppningar och som vi hade förhoppningar på men som förnedrades och förödmjukades av ett annat landslag i den vackra Alliansfärgen orange. Det var klasskillnad, det går inte att bortförklara och helt plötsligt står allt klart för oss svenskar. Vi kan inte spela offensiv fotboll, då blir vi överkörda av de som är bättre - lite eller som ikväll, mycket. Sverige måste gneta och tråka ihjäl sina motståndare på Lasse Lagerbäckskt vis. Det är bara genom att vara dödgrävare på en gräsplan som vi kan se till att våra förhoppningar om framgång blir verklighet.
Inlägg
2 kommentarer:
Illustrerar man ett inlägg om en förlustmatch i EM-kvalet i fotboll (förlust mot ett överlägset lag dessutom) med en bild från Abu Ghraib har man definitivt tappat sinnet för proportioner. Kanske lätt hänt när man oförbehållsamt och religiöst bekänner sig till Moderaterna.
Trevligt att du tittade in och spred glädje och ljus omkring dig igen...
Förnedring som förnedring - att jag anser att Abu Ghraib var förnedringens epicentrum borde du väl kunna gilla? :-P
Skicka en kommentar