Det har väl hänt en eller flera gånger att någon man ogillar skarpt har pockat på och velat vara med i kompisgänget trots att man varit rätt tydligt att man absolut inte vill ha något med vederbörande att göra. Ibland så händer det lik förbannat att den där oönskade individen ändå börjar förfölja eller hänga efter det sammansvetsade gänget som bara vill vara ifred.
Just så känns det nu, när Sverigedemokraterna förmodligen i ren avsmak för Kent Härstedt som person och sosse, valde att rösta på Per Westerberg. Men samtidigt som jag är glad över att vi fortsätter att ha en Talman sprungen i den största politiska grupperingen i Riksdagen så är jag bedrövad över att Westerberg fick sitta kvar med SD:s stöd. Det hade inte behövt bli så, det kunde ha varit en smärtfri formaliafråga men där sosseriet redan denna dag gav SD det inflytande man lovat att se till att de aldrig någonsin, någonstans eller någon gång skulle få...
Känslan är faktiskt lite som på valnatten, å ena sidan glad över en framgång och å andra sidan bedrövad över att det blev en framgång på ett sätt som man kunde betacka sig för. Men nu är situationen som den är, vi har det läge vi har och ingenting blir bättre av att redan i en formaliafråga ge det bruna partiet den känsla av makt som vi alla andra egentligen ville förvägra dom. Hur Mona ser på frågan vet jag inte längre, men aldrig någonsin, aldrig någongång, aldrig någonstans klingar nu och för evigt fruktansvärt falskt.
När så rösterna nu har räknats klart så kan man konstatera att det faktiskt också borde ha varit en och annan rödgrön som faktiskt valde att gå på dass eller flytta till USA i ett halvår eller så - förmodligen med avsmak i sinnet över den politik som man som opposition bedrev i den här frågan. Vi vet vilka de är, och just idag kändes Bodströms exil faktiskt respektfullt mot demokratin...
Detta blev ett kort inlägg, allt jag hann med innan resan till arbetet och ett kvällspass tar vid - men jag ber att få återkomma i ämnet senare i kväll.
Inlägg
8 kommentarer:
Sverige har en minoritetsregering och 4 vågmästare.
Ansvaret för regerandet av Sverige ligger på Alliansen och enbart Alliansen.
Vill man ha majoritet är det bara att göra politiken så attraktiv för ett av partierna i opposition eller några av politikerna i opposition så dessa röstar med Alliansen.
Om man inte vill föra förhandlingar med något av partierna i opposition får man utlysa nyval och hoppas på att valresultatet leder till en majoritet.
Kan du inte se att det kan vara åt andra hållet??
Per Westerberg har redan gått ut och sagt att de ska stödja SD så då är det väl inte konstigt att SD röstar på honom?
Tänk innan du talar!
Håller med föregående talare! Ni alliansanhängare måste inse hur parlamentarisk demokrati fungerar och vem som har ansvar för vad. Det är alliansen som har ansvar för Sverige, det är de som fått det mandaten av väljarna. Det är de som har ansvar för att få igenom sin politik. Oppositionen har ett enda uppdrag och det är att föra oppositionspolitik, lägga sina förslag och rösta på dessa. Vilka SD röstar med eller emot är inte oppositionens ansvar! Det alliansen måste inse då det parlamentariska läget ser ut som det gör är att kompromisser måste göras och överenskommelser med de RödGröna måste göras om man inte vill ge SD inflytande. Det var aldrig öppet för diskussion om vem som skulle sitta som talman. Reinfeldt har fått för sig att han har egen majoritet, och han vet att han kan räkna med SD:s stöd i de flesta frågor. Det är tydligt vilken sida som låter SD avgöra politiken
Eftersom du tar upp Monas löfte till SD så vill jag härmed lämna in en offentlig efterlysning av nyans i din bloggning om detta.
Om inte den rödgröna oppositionen fortsätter att lägga egna förslag så kommer ju endast det vara SD-blocket lägger motförslag och är opposition.
Att vara passiva i opposition är knappast något som vi rödgröna har lovat 43,6 procent av väljarna som röstat på vår politik.
Vilket spektakel!
Det är sådana här uppvisningar som göder politikerföraktet och får oss vanliga dödliga att ifrågasätta våra folkvaldas omdöme och ansvar.
Den ende som, beklagligt nog, ger ett rakryggat intryck i riksdagen är än så länge Jimmie. Övriga lurpassar på varandra och kikar under lugg på SD.
Alla är nu eniga om att SD ska vara med (som tungan på vågen) i utskotten med motivet att det annars skulle uppfattas som om de skulle manövrerats ut! Häpp! Hm, men i riksdagen då??? Ingen som tror att någon försöker manuvrera ut SD där, eller...
Vad är det här för dumheter?
Det framstår nu som övertydligt, inte minst när man läser en del av ovanstående kommentarer, att rödgröna debattörer anser att Mona Sahlin alltid, alltid någonstans och alltid någongång måste svika sina egna ord och löften för att kunna agera i opposition.
Ordspråket "Som man bäddar får man ligga" har väl sällan känts mer relevant.
V
PS. Jag tar också en kopia av denna kommentar. Bar för säkerhets skull.
:-)
Finns det egentlihen någon av er som bet vad han talar om. Låt framtiden utvisa vad som händer.
jag tror aldrig att vi får en stark allianregering. (men det är bara vad jag anser)
Många kloka hjärnor och mindre kloka..hehehh bara retas
Erica
www.villevesslan.se
Skicka en kommentar