DET SNYGGA SPRÅKRÖRET FYLLER ÅR - STORT GRATTIS TILL MARIA WETTERSTRAND!

I dessa dagar av parlamentariskt kaos, när ingen kan gissa sig till vem som blir Riksdagens talman, så känns det faktiskt helt rätt och taktiskt riktigt att hylla lördagens födelsedags-"barn" Maria Wetterstrand. Visst är det äckligt inställsamt och doften av smörsyra sprider sig över nejden medan jag sitter framför datorn och försöker sy ihop en hyllning till en politisk motståndare som faktiskt inte retar kräkreflexen på ett sätt som nästan alla andra i det rödgröna gänget lyckas med...

För exakt 37 år sedan, i Sveriges motsvarighet till Karl Marx-stadt - Eskilstuna - föddes Ingrid Maria Wetterstrand på det dåvarande Centrallasarettet i stadens östra utkanter. Från mina källor har jag fått höra att Maria Wetterstrand redan då var söt som en vaniljpuck och lika butter, bestämd och burlesk som dåtidens finansminister Gunnar Sträng. Det var sannerligen en speciell flicka som den där dagen för 37 år sedan såg den miljöförstörda staden Eskilstunas gråa siluett, med Klosters kyrkas tvillingtorn i fjärran, från en förlossningssal på dåvarande Centrallasarettet i Eskilstuna. Kanske var det redan då, när navelsträngen precis hade klippts av som Maria Wetterstrand började brinna för miljön?

Maria växte upp, hon var en plugghäst och extremt skärpt i skolan och visade framfötterna varhelst hon fick tillfälle att glänsa. Men trots att allt gick bra så verkade det vara något som fick flickebarnet att vara kroniskt bedrövad. Hon log nästan aldrig, och när hon lyckades plåga ansiktsmusklerna till något som såg ut som ett leende så såg det just plågat ut. Hon var butter, bitter och arg på allt och alla, och inte ens när hon skrev 2.0 på Högskoleprovet så blev hon lycklig. Något gnagde i Maria Wetterstrands sinne, och det handlade nog inte bara om CO2, Harrisburg och bensindrivna bilar - det var något djupare.

Det var behovet av ett nytt parti som Maria såg, ett parti för folk som levde på barkbröd, cyklade till jobbet i såväl ösregn som snöstorm och som tyckte att el var ett överreklamerat påhitt. Den dagen då Miljöpartiet föddes, 1981, sägs det att Maria Wetterstrand log ett riktigt leende för första gången. Det fanns en plats för henne, där butterheten, bitterheten och den burleska retoriken kunde få utlopp...

Året var 1988 då hon de facto hade råd att bli medlem i Miljöpartiet efter att ha samlat pantflaskor på Fristadstorget en lördagsmorgon. Omedelbart bildades en grön cell i Eskilstuna, med små gröna pojkar och flickor som ville se allt i grönt - och Maria tog tag i taktpinnen, alla dansade efter hennes pipa.

Karriären var spikrak, och 1996 blev hon språkrör för Grön Ungdom - en plats där hon i tre år satt och var butter, bitter och burlesk. Men hennes fysiska skönhet i kombination med hennes fastställda intelligens och förmågan att leda på ett tungt och allvarligt sätt borgade för att ännu större utmaningar låg framför Maria. Maria fick det betungande ansvaret att leda Konsumentnämnden i Göteborg under några år i slutet på 90-talet, som de Grönas svar på Sverker Olofsson...

Vid sidan av politiken så studerade också Maria en hel del. En magisterexamen i biologi gick hand i hand med en ett-årig dramautbildning på en folkhögskola. Det finns de som säger att det där med dram kunde ha blivit något för Maria, som i såväl beteende som tonläge var en kvinnlig karbonkopia av Mikael Persbrant när han är som mest utåtagerande. Men nu blev det inte drama, det blev politik och det är alla sossar och miljöpartister jätteglada för. Maria blev nämligen språkrör, vallokomotiv 2010 och den som gav Mona Sahlin konstgjord andning mest hela tiden.

Två år in på 2000-talet så gick Miljöpartiet från att ha varit ett parti av kufar för ännu värre kufar till något som idag är Sveriges tredje största parti. Man tog in en skäggig snubbe från Kalix för att göra övergången från kuf-parti till ett framgångsrikt parti lite mindre plågsam för de ännu värre kufarna. Men man tog samtidigt in Sveriges argaste politiker, som dessutom är snygg oavsett om hon råkar vara glad i några sekunder eller närmast kroniskt bitter, butter och burlesk - man tog in Maria Wetterstrand. Framgångssagan hade börjat skrivas.

I dag åtta år senare kan vi se vad Maria Wetterstrand har lyckats åstadkomma med sitt parti, tillsammans med den där skäggige snubben från Kalix. Fastän jag är en politisk motståndare till de gröna så är det med respekt jag tittar tillbaka på det livsverk Maria har hunnit med trots sin ännu inte alltför tilltagna ålder. Hon har många år kvar, och ryktena säger att hon kommer att flytta till Finland och börja jobba som Lilla My på Mumindalen när hon får foten av partiet i vår. Oavsett vad som väntar Maria så vet vi att hon kommer klara jobbet på samma sätt som hon klarat alla andra sysselsättningar som hon haft - galant.

Därför vill jag ta detta tillfälle i akt och gratulera Maria Wetterstrand på hennes 37-årsdag. Ett stort och genuint menat GRATTIS från andra sidan blockgränsen. Hipp Hipp Hurra...