2010/10/03

MARXISM, LENINISM, STALINISM, OHLYNISM...


Det är mycket fokus just nu på socialdemokratins Golgata-vandring, på ett stort, rött, partis umbäranden och misslyckanden. Men samtidigt så finns det ett mindre, rödare, parti som faktiskt inte heller har det så lätt - Ohlys Vänsterparti...

Sedan Lars Ohly tog över så har Vänsterparti gått sämre och sämre för varje val och för två veckor sedan så fortsatte partiet till nya låga nivåer inte bara retoriskt utan också opinionsmässigt. Efter ett antal val med dalande stöd så slår Ohly på sin sovjetiska parad-trumma och skriker efter en framtidskommission som skall ta partiet upp på banan igen. Men är det verkligen en framtidskommission Vänsterpartiet behöver? Varför inte ta sig an en sanningskommission som enkelt borde kunna se vad som har gått fel...?

Av alla dessa kloka eftervalsanalyser kan man dra slutsatsen att ett av Vänsterns absolut största problem faktiskt är mannen som nu tjoar om framtidskommission samtidigt som han redan tydligt markerat att han själv avser sitta kvar vid rodret och styra fel under fler valrörelser. Lars Ohly verkar inte se de samband som alla andra ser, där hans person skrämde bort horder av sossar som visste att de på köpet skulle få en man som grät hysteriskt för 20 år sedan när muren hade fallit och Östtyskland inte längre fanns kvar.

Just Lars Ohlys inträde i det rödgröna regeringsalternativet var nog dödsstöten för allt hopp om en eventuell valseger, och samtidigt så slog samma inträde faktiskt undan benen på ett parti som inte klarar av något annat än rabiat opposition. Genom att våldsgästa på Miljöpartiets och sosseriets partaj så slog dessutom Ohly igen dörren för alla desillusionerade vänster-sossar som möjligtvis hade kunnat söka sig ut i periferin när Mona började bli för intim i sin politiska trekant. Vänsterpartiet hade kunnat bromsa sitt fall genom att spela rollen som opposition mot allt och alla, såväl regering som det andra regeringsalternativet - med större möjligheter att faktiskt kunna påverka genom ett utanförskap...

Problemet med Vänsterpartiet handlar inte om vilket Sverige vi en gång hade och vilket Sverige vi har i dag - en utpräglad, gnällig och verklighetsfrånvänd opposition behöver inte förändras eftersom det alltid kommer att finnas bittra och kränkta gnällspikar som stör sig på att andra lyckats lite bättre. Väljarunderlaget kommer alltid att finnas, det handlar mer om att ha en person som är tillräckligt tilltalande för just den målgruppen.

Gudryn Schyman var kvinnan som lyckades med bedriften att göra Vänstern spännande, och detta trots att hon klippte kvitton i bästa Marjasin-stil, söp hejdlöst och satt i hörnet på en bio-salong och lättade på trycket i urinblåsan. Gudrun Schyman var trots sina brister öppen med sina snedsteg och misslyckanden, Gudrun var en människa och som människa och partiledare brann hon så elden spred sig i de egna leden. Gudrun Schyman var ingen person som någon kunde eller ville brännmärka med hammaren och skäran - hon var en galjonsfigur för det moderna Vänsterpartiet, ett parti som var som det alltid hade varit men utan kommunismen i bagaget...

Lars Ohly är mannen som lyckats göra Vänstern ospännande, och detta trots att hans citatsamling där kommunistiska floskler staplas på varandra på ett närmast bisarrt sätt. Lars Ohly har gjort avbön, han säger sig inte längre vara kommunist och Järnridå-kramare, men alla dessa odödliga citat från en förvisso svunnen tid får folk att se förbi avbönen.

"Det kan vara så att inskränkningar av de demokratiska fri- och rättigheterna är den enda möjligheten för arbetarklassen att slå vakt om den största demokratiska reformen vi känner till - avskaffandet av utsugningen och kapitalismen."

"Vi får aldrig acceptera ett demokratibegrepp som står höjt över klasskampen."

"För mig är demokrati inte enbart demokratiska fri- och rättigheter i form av mötesfrihet, yttrandefrihet, strejkrätt m.m. Demokrati måste också innefatta avskaffandet av utsugningen och klassförtrycket. Med en mer fullständig syn på demokratin så blir det inte så enkelt längre att fördöma de socialistiska staterna som odemokratiska."

"När upphörde de socialistiska staterna i Östeuropa att spela en positiv roll för den västeuropeiska arbetarklassen inställning till socialismen?"

"Jag har ett lik i garderoben. Jag var nämligen medlem i folkpartiets ungdomsförbund en gång i tiden. Det tycker jag är mycket svårare att försvara än att jag kallar mig kommunist."

Det sista citatet är från 2003, de andra från mitten av 80-talet. Lik förbannat visar alla dessa ord och meningar på en person som inte alltid stått upp för de demokratiska kärnvärden som de flesta andra högaktar. När sedan Mona Sahlin bjuder in Lasse i intimiteten så vet hon inte vad hon gör, och Lars Ohly själv är korkad nog att tro att det funkar att göra avbön från tidigare antidemokratiska funderingar samtidigt som man drar upp Sverigedemokraternas tidigare nazistiska förflutna.

Skall Vänsterpartiet ha en framtid är nog det en framtid där man gör upp med sitt förflutna, och där Ohly är förpassad till historien och inte framtiden.

Länk: SvD

4 kommentarer:

Karl sa...

Om du någonsin får nåt att bestämma över så rekommenderar jag att du tar dig an problemet med invandringspolitiken.

Razmatazuz sa...

Titta tillbaka på tiden innan Gudrun istället för att snacka om att V har stora problem! 4,5 % i valet 1991, 5,8 i valet 1988, 5,4 i valet 1985, 5,6 i valet 1982. Vänstern har under större delen av sin levnad legat ganska stabilt mellan 3 och 7 %. Gudruns extremår är undantaget. Precis som Kd:s undantag är Alf Svenssons sista år. Det finns perioder när en partiledare råkar vara rätt i tiden och ledarens parti därför får en massa röster. Ohly har hållit Vänstern stabil, men tyvärr inte lyckats locka så många nya väljare till partiet som exempelvis reinfeldt har gjort. Det innebär inte att partiet har problem med vare sig väljarantalet eller politiken.

Det som är ett problem enligt mig är att ett parti utan visioner och utan alternativ för framtiden befinner sig mitt i den starkaste medvinden i Sverige. Högerpartiet/SvenskaValmansförbundet har försökt ställa om sin politik, även om de inte har lyckats i praktiken så har de lyckats att rent retoriskt inbilla människor att så är fallet. Frågan är bara vad visionen är! Vilket samhälle vill Moderater att vi skall leva i om 30 år? Är det ett fortsatt konsumtions- och girighetssamhälle?

I mina ögon är det Moderaterna som har den stora identitetskrisen, och när människor uppdagar den så kommer röstantalet rasa för er.

Jah Hollis sa...

Din retorik är både genomskinlig och osympatisk. Ohly både, enligt dig, skriker och brölar när han talar om något. Fast jag knappast någon mer än du har hört skrikandet och brölandet.
S:t Fredrik däremot höjer väl aldrig rösten. Han är ju ofelbar. Eller?

Tokmoderaten sa...

Jah Hollis,
genomskinligt och osympatiskt - må så vara. Men passar inte galoscherna så kan du ju alltid gå någon annanstans och gnälla. För övrigt så är jag ju väldigt tydlig när jag tycker att mina egna inte väljer rätt väg, men det har du väl missat i din iver att leta fel...