Vad har Ardalan Shekarabi gemensamt med Mattias Vepsä, bortsett från att de båda försökt sopa undan SSU-skräp från allmänhetens ögon? Vad har Helene Hellmark-Knutsson och Ilja Batljan för gemensam nämnare, om man ser längre bort än att de båda lär få vara oppositionsråd i Stockholms Läns Landsting så länge att Helene hinner bli rynkig och Ilja ointressant att lyssna på...?
Vad har Ulf Bjereld och Luciano Astudildo gemensamt med femtio andra sossar, däribland de fyra ovan nämnda? Vad är det för något som i dessa dagar binder samman alla dessa olika sossar med olika kön, erfarenheter, maktpositioner och ambutioner? Jo, det är Rörelsens kriskommission - en koloss på lerfötter - en kommission med fyra olika subgrupper, där var och en innehåller allt från fjorton till tolv krismedvetna sossar.
Nog för att sosseriet har en mångfacetterad kris av diaboliska dimensioner, men behövs det verkligen 52 olika men politiskt synkroniserade hjärnor för att klura ut vad som gick fel och var och när man växlade in på fel spår? Blir det verkligen bättre för att man låter 52 olika personer sitta med sina pannor i djupa veck och sucka över att media och väljarna såg Rörelsens inbyggda storhet? Ligger det verkligen ingenting i det gamla ordspråket "Ju fler kockar desto sämre soppa"...?
"Vi (SAP) har under flera val på 2000-talet tappat förtroende hos väljarna. Den situation som Socialdemokraterna i Sverige befinner sig i kräver extraordinära åtgärder. Ett omfattande och grundligt arbete ska göras med anledning av den allvarliga situation som arbetarrörelsen befinner sig i." skriver sossarna själva som en förklaring till varför man binder upp 52 av rörelsens skarpaste hjärnor.
Själv tycker jag att Johan Westerholms uppgörelse med sitt eget partis strukturer är det närmaste ett lustmord på sina egna man kan få från en nätrot. Westerholm citerar en partivän som enligt uppgift är en av de nya talespersonerna som Rörelsen grävt fram - och citatet säger en hel del om en folkrörelsekultur som överarbetar allt. Citatet? Varsågoda: "Så fort vi socialdemokrater ska göra något mer avancerat än att koka en kanna kaffe tillsätter vi en kommission som bygger en rymdfärja istället, det blir för stort och för krångligt redan på ritbordet. Och när vi väl är klara med denna rymdfärja så är problemet redan historia" - och jag ler medan jag läser.
Vad har Ulf Bjereld och Luciano Astudildo gemensamt med femtio andra sossar, däribland de fyra ovan nämnda? Vad är det för något som i dessa dagar binder samman alla dessa olika sossar med olika kön, erfarenheter, maktpositioner och ambutioner? Jo, det är Rörelsens kriskommission - en koloss på lerfötter - en kommission med fyra olika subgrupper, där var och en innehåller allt från fjorton till tolv krismedvetna sossar.
Nog för att sosseriet har en mångfacetterad kris av diaboliska dimensioner, men behövs det verkligen 52 olika men politiskt synkroniserade hjärnor för att klura ut vad som gick fel och var och när man växlade in på fel spår? Blir det verkligen bättre för att man låter 52 olika personer sitta med sina pannor i djupa veck och sucka över att media och väljarna såg Rörelsens inbyggda storhet? Ligger det verkligen ingenting i det gamla ordspråket "Ju fler kockar desto sämre soppa"...?
"Vi (SAP) har under flera val på 2000-talet tappat förtroende hos väljarna. Den situation som Socialdemokraterna i Sverige befinner sig i kräver extraordinära åtgärder. Ett omfattande och grundligt arbete ska göras med anledning av den allvarliga situation som arbetarrörelsen befinner sig i." skriver sossarna själva som en förklaring till varför man binder upp 52 av rörelsens skarpaste hjärnor.
Själv tycker jag att Johan Westerholms uppgörelse med sitt eget partis strukturer är det närmaste ett lustmord på sina egna man kan få från en nätrot. Westerholm citerar en partivän som enligt uppgift är en av de nya talespersonerna som Rörelsen grävt fram - och citatet säger en hel del om en folkrörelsekultur som överarbetar allt. Citatet? Varsågoda: "Så fort vi socialdemokrater ska göra något mer avancerat än att koka en kanna kaffe tillsätter vi en kommission som bygger en rymdfärja istället, det blir för stort och för krångligt redan på ritbordet. Och när vi väl är klara med denna rymdfärja så är problemet redan historia" - och jag ler medan jag läser.
Men låt de, sossarnas 52-hövdade kriskommission, hålla på med sitt arbete och hålla på så länge de behöver för att komma fram till vad som behövs för att defibrillera en likstel rörelse till några sista dödsryckningar innan man förstår att varje parti har sin storhetstid och att sossarnas tid var dåtiden - iallafall i den slitna kavaj man bär idag...
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar