GRABBEN I GRÄDDFILEN

Thomas Bodström måste nog anses vara ett unikum i "Rörelsen", en grabb i en egen gräddfil, han som har sitt eget regelverk. I en annars kollektivistisk gruppering som Socialdemokraterna faktiskt är så är Bodström han som sticker ut, som inte är som alla andra. För vilket annat vallokomotiv hade för det första fått för sig att dra till USA mitt under valrörelsen för att köpa bil, hus, skola in de bodströmska barnen i skolan och vilket annat vallokomotiv hade fått göra detta med sin partiledares goda minne? Vilket annat vallokomotiv skulle med gott samvete bedriva valrörelse genom Facebook-uppdateringar och några intetsägande bloggposter medan han smällde i sig munkar på löpande band...?

I går var det upprop i Riksdagen och det var votering till det heliga uppdraget som talman, men Bodström hade återvänt till USA igen - hastigt och olustigt. Bodström hade tagit bondpermis, gått i exil utan att ha fått vi sin ledighet från det av folket valda uppdraget som riksdagsledamot beviljad. Bodström hade förvisso berättat om sina planer både här och där, att han skulle åka i väg till Amerikat för att vara föräldraledig för ett barn som tillbringar sina dagar i skolan - och ingen har väl missat att Bodström ville dra direkt från valvakan på Tekniska muséet till USA.

Så blev det också, i grova drag, för rörelsens grabb i gräddfilen. Utan respekt för alla de 16807 som kryssade Thomas Bodström på valdagen, utan respekt för den votering till talman som alla visste skulle komma och utan respekt för sina partivänner - som verkar leva efter ett annat regelverk - så drog Bodström snabbare än Mona hann säga "Jag har full förståelse för att Thomas Bodström befinner sig i USA med sin fru och sina barn".

Själv hade jag kokat över om det fanns en "untouchable" på min arbetsplats, någon som genom sin vänskap med chefen kunde bete sig lite hursomhelst, ta sina förtroendevalda uppdrag i kyrkofullmäktige och i riksdagen som något jobbigt, något som kan prioriteras bort för jurist-jobbande och lekar som fånge på fortet. Själv hade jag mått fysiskt illa om jag hade en kollega som bara genom att se ut som en svärmorsdröm och ha chefen som granne fick sin egen gräddfil.

Igår kunde vi konstatera att Bodströms USA-resa, en vänstepartists slappa blåsa och en okänd man med högre moral i det rödgröna gänget slog undan benen på vågmästaren. Gott så, men hur kul kan det kännas för den där chefen som inte lyckades hålla ihop sitt gäng ens i den första voteringen? I ett parti där man säger sig behandla alla lika, rättvist och med kollektivets bästa för ögonen så har man en grabb i gräddfilen, som kör sitt eget race och skiter i alla andra. Hur länge står sosseriet ut, det är frågan jag ställer mig varje gång Bodström dyker upp på löpsedlarna...

Länkar: Expr1, Expr2, AB