SCHLINGMANN GÅR - MEN VEM KOMMER...?

Som en blixt från en klar himmel slog nyheten ner att vår älskade, framgångsrika och progressiva partisekreterare Per Schlingmann denna morgon har valt att hitta på något nytt med sitt liv. Media står som fån, ingenting av detta har ju läckt ut i förväg, folket är förvånat och vi moderater har redan börjat grubbla över vem som kommer när Per går...

När nu nyheten slog ner som en blixt från en blå himmel så känner jag mig tvingad att faktiskt meddela att den nya moderata partisekretaren mycket väl kan komma att bli en man med snyggare men billigare glasögon än Schlingmann, en man som är trippelt som bred men lite kortare, som har sina rötter i den gamla arbetarrörelsen och inte den nya och som sedan länge har väntat på att slå igenom politiskt - det vill säga undertecknad, allas Er Tokmoderat.

Jag har ännu inte fått uppgifterna bekräftade men redan nu förbereder jag mig på en anstormning från media-Sverige när "bomben" släpps och jag lanseras som ny partisekretare, riksvalledare och allt-i-allo för fotfolket. Det är en väl forborgad hemlighet, så hemlig att jag först när nyheten om Schlingmanns avgång denna morgon kunde se pusselbitarna falla på plats.

Det började med Fredrik Reinfeldts besök vid valstugan i centrala Sundbyberg i somras. Statsministern tittade lite underligt på mig, sade "Hej!" och signerade en bok medan han granskade min respektingivande kropp från topp till tå, från öster till väster och bortom horisonten. När han gick iväg var det en konstig känsla som jag bar med mig, ungefär som om det var där och då någon person för första gången såg mig för den jag är - den stora organisatören, han som fixar snygga valaffischer och som kan entusiamera både de egna och motståndarna.

Efter några dagar började det ringa konstiga samtal på min mobil, när jag svarade så lade man snabbt på. Någon gång tyckte jag mig känna igen statsministerns flåsande, en annan gång Roberta Alenius fnittrande långt borta och känslan av att något var på gång växte sig starkare för varje avbrutet samtal. Att det handlade om Schlingmanns jobb, och en ny kraft i hans stol hade jag då ingen aning om - men i dag, denna morgon framstår allt som solklart.

Varför Per Schlingmann avgår har jag ingen som helst aning om. Kanske kan det vara så att han förstått att det faktiskt fanns en person, en tillsynes misslyckad galning i bloggosfären, som skulle kunna göra jobbet bättre. Kanske kan det vara så att han tappat lusten eller hittat något mer spännande att syssla med - den som lever till klockan 10 får se. Själv väntar jag ödmjukt på att Fredrik skall ringa, skicka över en taxi och ta mig till platsen där jag redan nu får berätta om mina visioner för mitt parti fram till och med det hysteriska valåret 2014. Jag är beredd, frågan är om folket och partiet är det...?

Länkar: SvD, DN1, DN2, Expr, AB