Sent igår kväll satt jag framför datorn och härsknade till över att SvD:s journalist fått för sig att intervjua mina trosfränder Kent och Mary samt sosseriets högst tjutande partimegafon Peter Andersson. Helt utan förklaring så hade den karaktärssvage journalisten bestämt sig för att låta bli mig, och jag kände mig djupt kränkt.
För trots att jag är ödmjuk och inte alls vill stå i rampljuset så kändes det som ett hårt slag i min adipösa buk, att jag blev förbisedd. Visst jag unnar de där andra sina "15 minutes of fame" men varför kunde inte jag ha fått vara med, som den där speciella kryddan som ger den journalistiska anrättningen lite mer beskhet och sälta på en och samma gång...?
Jag kröp ner i min varma säng, ögnade igenom januari-utgåvan av Playboy och grät mig till sömns medan vinterkylan trängde in genom det endast nödtorftigt isolerade sovrumsfönstret. Men när jag vaknade såg jag något som fick den kalla vinterdag att förvandlas till en seans i paradiset - självaste redaktionschefen på SvD hade minsann sett min storhet och lyft fram just mig framför de nu till statistrollerna förpassade bloggkollegorna. Jag syns, alltså finns jag - och bekräftelsebehovet var ännu en gång stillat för en kortare tid. Som jag njuter...
Många påtalar att vi politiskt intresserade använder bloggosfären för att förhärliga oss själva, våra partier och ideologier - och inget kan väl vara mer fel. Precis som den folkvalde är även vi på gräsrotsnivå extremt intresserade av vad folket tycker och tänker, för att vi skall kunna hitta på några välslipade argument som kan så tvivel i deras stelopererade ideologisk ryggrad. Vi vill ju bara få folket att rösta på oss, och bara oss - och kan man med bloggen som vapen hitta ett alternativ till hembesök, telefonkampanjer, brevskick och valaffischer.
Jag har fått reaktioner på att jag sågade de folkvaldas förhållning till de sociala medierna jämte fotknölarna igår, och bara därför vill jag lämna ytterligare lite ris och ros till några ur de egna leden som är värda just detta. Två läsvärda bloggare inifrån palatset på Helgeandsholmen är faktiskt Mats Gerdau och Karl Sigfrid, och jag ber självklart om ursäkt för att de inte fanns med i min redovisning igår. Fallfrukten är ett statsråd på Jakobsgatan som vägrar läsarna kommentara hans blogg, som av någon outgrundlig anledning handlar om försvarspolitik. Att sätta stopp för dialogen är undermåligt och fegt, och inga bortförklaringar i världen kan sudda bort föraktet för läsekretsens synpunkter. Enkelriktad desinformation...
Nåväl, en anonym läsare mailade mig tidigt i morse, och jag tror mig ana att det kan vara den rödmärkta bloggaren Westerholm från Furusund som med denna omstöpta version av Tina Turners låt vill be mig om ursäkt. Kanske hade Johan läst Kent Perssons inlägg om kärlek på bloggosfären och tagit till sig av de kloka funderingar som Kent formulerar och som jag har som mitt rättsnöre när jag bloggar. Nåväl, ett gott och hedervärt initiativ, men det krävs mer än att berätta sanningen för att jag skall svälja stoltheten, sopa undan min långsinthet och försonas med en man som jämt och ständigt spottar på mig och mitt skapande. Men jag är mest skakad, inte rörd...
"I call you when I need you, my heart's on fire
You come to me, come to me wild and wired
Mmm, you come to me
Give me everything I need
Give me a lifetime of promises and a world of dreams
Write a language of love like you know what it means
Mmm, it can't be wrong
Take my brain and make it strong, baby
You're simply the best, better than all the rest
Better than anyone, anyone I've ever read
I'm stuck on your blog, I hang on every word you write
Tear us apart no, no, Madman, I would rather be dead
In your words I see the star of every night and every day
In your blog I get lost, I get washed away
Just as long as I'm here in your realms
I could be in no better place
You're simply the best, better than all the rest
Better than anyone, anyone I've ever read
I'm stuck on your blog, I hang on every word you write
Tear us apart no, no, Madman, I would rather be dead
Each time I leave you I start losing control
You're fading away with my brain and my soul
I can feel you even when I'm alone
Oh baby, don't let go
Ooh you're the best (wooah!)
Better than all the rest
Better than anyone, anyone I've ever read
Ooh, I'm stuck in your blog, I hang on every word you write
Don't tear us apart no, no, no, Madman, I would rather be dead
Oooh, you're the best!"
Inlägg
2 kommentarer:
Oups. Jag får försöka grunna på det där med "megafonen". HUr f-n markera att man är fristående och i detta fall oavlönad men samtidigt tycka att ens partis politik är ganska hyfsat på de flesta områden? Just det riskerar ju att bli ge en megafonbild...även om jag ser mig och ex Kent som ganska lika i sättet att blogga.
Däremot är det som vi sagt tidigt, skillnad mellan din citronsaltskrydda i inläggen och mitt mer ..ordinära tonfall. Men frågan är om jag inte ska tänka till på lite utveckling...
Jag är förstås bedrövad över att inte du intervjuades också...mycket bedrövad....
:-)
/P
Bäste Peter,
Jag var på väg att ringa upp och förklara mig, men jag det på detta forum här och nu även om det blir lite långt.
När man läser din beskrivning av dig själv, som smittad sosse redan i de nedre tonåren, en uppväxt i SSU och en rätt stor del av yrkeslivet i rörelsen så förstår jag att det är svårt att framstå som något annat än en "partimegafon".
Som bloggare må du ju vara hur fristående som helst, men med sosseriet i ryggraden och blodomloppet så är du en synonym till allt vad SAP står för, du sprider budskapet efter bästa förmåga och enligt mig utan självkritik. Jag kan ha missat något, för så himla länge har jag ju inte varit fast i ditt nät - men mig veterligen har jag aldrig läst ett ord av kritik mot den egna politiken, mot egna förslag eller mot någon svagt formulerat propå från någon av era koalitionsbröder. Just där ligger min kritik, att utan förbehåll köpa allt det man själv lanserar med hull och hår.
Själv är jag som bekant inte lika okritisk mot mycket av den politik som Alliansen nu bedriver, mest tydligt inom försvarspolitiken. Dock är jag fullt och fast övertygad om att "vi" är det bästa för Sverige just nu, och du är ju övertygad om motsatsen har jag fått för mig. Men vi brinner, och det skall vi respekteras för - och om du vill ha tips av mig om hur du skall skruva din blogg en aning finns jag ju i grannstaden till din arbetsplats.
Och jag tackar för att du är bedrövad, men jag kommer snart få en hel bilaga i SvD:s pappersupplaga att orera på. ;-)
Kram!
Skicka en kommentar