ETT SKEPP KOMMER LASTAT...

...med löften om guld och gröna skogar, med löften om allt till alla och lite mer därtill. Det är väl slutsatsen man kan dra efter Monas drabbning med Fredrik som avslutades för några minuter sedan. Allt kommer bli så bra i Sverige bara Mona får bli statsminister och se till att den där finanskrisen och lågkonjunkturen som måste ha orsakats av alliansregeringen som en del i klasskriget bara blir som en ond mardröm, en mardröm där de barnätande borgarna av rent jävelskap drev folk ur hus och hem, arbetare till utanförskap och sjuka till den stupstocken som hon redan tjatat ut. I kväll var det stupstockar och ökade lyftor som var ledordens i Monas vokabulär medan Reinfeldt hakade upp sig på åldern 58 år...

Jag blir så fruktansvärt trött på den självgodhet som finns i det gamla statsbärande partiet om att man är de enda som klarar av att styra Sverige. Så var det en gång, det kan även jag skriva under på, och det var faktiskt så under min uppväxt. Det var då sossarna alltid hade runt 45 procent av rösterna i riksdagsvalen och de borgerliga regeringar som fick chansen disintegrerades av osämja, svagt ledarskap och partiegoism. Det var då, i slutet av 70-talet, som sosseriet var bäst i klassen när det kom till att styra landet Sverige. Att man sedan styrde in Sverige på fel spår och fick landet att år efter år få se sig omsprunget av de andra europeiska länderna som blivit bombade till ruiner lite drygt 40 år tidigare bekymrade inte sosseriet. I Sverige hade vi bäst skola, omsorg, vård och allt det där - och detta alldeles oavsett vad olika undersökningar visade. Det måste ju ha varit så, eftersom Svensson också var bäst i världen på att lämna ifrån sig sin lön till staten och höga skatter är ju i sossarnas värld en synonym till bäst välfärd, bäst skolor och så vidare...

Från dåtid till nutid, där Mona fortsatte att försöka utmåla landets regering som inkompetent och vidrig i största allmänhet. Men dagens alliansregering är inte som den treklöver som Fälldin aldrig lyckades hålla ihop, dagens regering håller ihop trots att det borde finnas underlag för splittring. Vi moderater tjänar på samarbetet eftersom vi är den stora och starka i familjen, välnärd och med gott om hull medan våra tre småsyskon Jan, Maud och Göran allihop fått anorexia. Men vi håller ihop för vi vet att vi faktiskt tror oss veta bäst vad Sverige behöver just nu. Monas gäng däremot har just nu bara gnällandet som gemensam nämnare och inte en tillstymmelse till egen politik kan man se. Det handlar enbart om att riva upp, förstöra och låta Sverige återgå till det samhälle där förtidspensionen var ett naturligt karriärsval för många.

Självklart tycker jag att Fredrik Reinfeldt "vann" debatten även denna gång. Han vinner kanske inte så mycket på egen styrka eller för att han utstrålar värme och positivism. Men han verkade tillfreds, nöjd och lite glad iallafall. Nej, Fredrik vinner för att det känns som en politisk walk-over när han ställs mot Mona i det här formatet. Man skulle ju förvisso kunna ersätta Reinfeldt med Staffan Westerberg, Clownen Manne eller snabbköpskassörskan i kvarteret där jag bor - Mona hade torskat ändå. Nu är jag partisk och jag har rätt svårt för Monas stil att debattera, prata eller bara vara där men jag ringde faktiskt upp två stycken kompisar under programmet som mutats med varsin Saku Kuld för att de skulle titta på Agenda SVT2 klockan 21:15. Dessa två kompisar, en man och en kvinna enligt den kvoteringsmodell som min alltid så vise partisekreterare Schlingmann anbefalt, är hopplöst ointresserade av politik och bryr sig bara om våra budskap när valet kommer. En är sosse, den andra folkpartist - men här var båda eniga i det neutrala omdömet: Mona suger, Mona svammlar...

Jag är övertygad om att de röda riddarna: partifunktionärer, bloggarna hos Netroots och fotfolket, alla hjärntvättade i kronologisk ordning hos Unga Örnar, SSU och ABF, på fullt allvar tycker att det var Mona som var bäst ikväll. Det är ju en sekt vi har emot oss, inte ett politiskt parti. Förhoppningsvis fungerar avprogrammering lika bra på politiskt besatta som på religiösa diton - annars är det synd om stackarna faktiskt.

Länkar: SvD, SvD, SvD, Ledarbloggen, DN, DN, AB, Kent, Krassman, Johan