Musiken tystnade första gången och den som inte hann slå ner sin generösa bakdel på stolen i tid var Maud Olofsson. Ensam, övergiven och kanske rejält besviken över att få se en lång och trogen karriär ta slut bara för att elaka Fredrik tryckte på paus mitt i Da Buzz smöriga "Last Goodbye". Men en ny ledare i Centern skall in i gänget, och den lilla rödhättan satt i sin nya fåtölj och log nöjt när Maud Olofsson vandrade ut i höstmörkret. En stol plockades bort när alla hade beordrats upp i startställning igen, alla utom Annie som var lovad att få sitta där hon nu hade satt sig.
Musiken gick igång, ångesten lyste i flera statsråds ögon och det var med vassa armbågar och en utstuderad taktik att hålla sin egen röv så nära fåtöljerna det bara gick de rörde på sig medan Fredrik Reinfeldt väntade in första bästa läget att göra sig av med ännu ett gammalt och nu före detta statsråd. När pausknappen trycktes ner den andra gången så var skeppsbrottet nära när den politiska eliten kastade sig ner i sina tjänstefåtöljer, men en stackare blev kvar stående - Andreas Carlgren. I hans gamla stol satt nu Lena Ek...
Den andra gången musiken tystnade så var det statsministerns favoritband Da Buzz som återigen sjöng en truddelutt som lät som alla de andra truddelutterna bandet har skapat under sitt kulturarbetande. Truddelutten den här gången var "Without Breaking", men det var precis det som skedde. Statsminister Reinfeldt bröt med statsrådet Andreas Carlgren och ytterligare en politisk gärning som statsråd i regeringen Reinfeldt mötte sitt slut.
Nu gick det kanske inte alls till på det där sättet som beskrivs ovan, förmodligen tog den seriösa statsministern mer allvarligt på sitt regeringsombildande än att låta allt avgöras av en lek som var en ständig källa till ångest under lekis-tiden i mitten på 70-talet. Fredrik Reinfeldt satt nog där i sin ensamhet, med en lapp från den nya Center-ledaren om vilka hon ville ha kvar och vilka hon ville ha väck. Centerns förnyelsearbete tog idag, vid 11-tiden, klivet in på Rosenbad - när Maud Olofsson och Andreas Carlgren byttes ut mot Annie Lööf och Lena Ek.
Själv tycker jag att det känns som en vettig omdisponering av statsråde, där nytt och hungrigt ersätter gammalt och utbränt. Lena Ek må vara erfaren politiskt, som EP-ledamot - men som statsråd är hon oerfaren och oprövad. Anna-Karin Hatt sitter kvar men får ta över energifrågorna...
Det blir en kvinnodominerad Center-ministär i Reinfeldt-ministären, med tre kvinnor och en gubbe som heter Eskil Erlandsson. Det känns skönt att ett parti utan att kvotera visar att kvinnor kan.
Länkar: SvD1, SvD2, SvD3, DN1, DN2, DN3, DN4, AB, Expr1, Expr2,
Bloggar: Ring Broman, Andersson, Kent, Magnus Andersson, Westerholm, Moberg
Bilden lånad av Ars och Modus
6 kommentarer:
Ska man vara brutalt ärlig så tror jag icke att detta kommer att spela så stor roll, -Såvida inte denne Lööf har en enorm förmåga (kaliber Palme) att bygga upp C igen till en stabil del av alliansen. Jag har i alla fall inte sett så värst mycket nydanande; verkar vara ett gäng beiga innerstadscentertomtar som de flesta andra "moderna" centerlirarna yvs över (som Federley etc). Jag tror att det inte räcker. Det grundläggande problemet som jag ser det är att C har svårt att hitta en naturlig plats i politiken. MP har kapat i princip all miljöpolitik. FP tar "ordning och reda" biten, M har kopierat S "stadsbärar-image". V kommer med all säkerhet under Sjöstedt ge upp all gammelvänster och bli i princip socialdemokrater med lite extra röda flaggor. SD har inte problemet då de skapat sig en egen problembild med tillhörande politiska roll.
Samma problematik anar jag hos KD; det finns inte underlag att bygga en politisk bas på frimicklare; vilket gör att dess försök att förnya resulterat i ett otydligt parti utan egentliga åsikter i något alls. Skulle jag få spekulera tror jag att SD norpat de radikalt värdekonservativa å en sida, och M tagit de mer profana rösterna.
Men, men. De kanske lyckas, vem vet. Håller med om aspekten "kvinnor kan utan kvotering". Det behövs mer sådant.
Det blev långrandigt det här, tokmoderaten får ursäkta...
Jag tror avslutningsvis på en allmän politisk utveckling åt läget i andra länder i unionen, med följande tänkbara rollbesättning:
1 st. "Tory" Parti.
1 st. "Mellanparti", (typ LibDem).
1 st. "Grönt Parti"
1 st. "Labour"
1 st. "Radikalkonservativa surpuppor" (typ FN, BNP, UKIP och för all del SD).
ev.
1 st. "Vänsterparti" (vanligen evigt dömnda till att vara dörrmatta åt Labour).
Jag tror att det inte finns politisk "plats" för "nichpartier" som C, KD eller mitt eget parti: FP, såvida vi inte blir "mellanparti". Den politiska rationaliseringen kommer att göra rikspolitiken mer fokuserad på "grupper" snarare än "block", med färre, men större deltagare.
-Det är min gissning.
/Socialliberal
Kul att man valde att presslägga samma dag som SD presenterar sin rapport om invandrings och flyktningskostnaderna. Lite bländverk från regeringen om ickefrågor som vanligt.
Anonym 14:15 - Gud så bitter man kan vara då...
Socialliberalen - Intressant, inte långrandigt!
Bitter - nej! Men man förstår att regeringen ser det hela som ett verkligt hot. Man kan lura några hela tiden, man lura alla en tid men man kan inte lura alla HELA tiden.
anonym gör den bruna skaran stolt och tar till extremhögerns favortitillmäle: konspirationsteorierna. men visst det funkade ju för adolf och hans mannar i tyskland och vi vet ju alla vilken ideologi SD har sina rötter i.
@Socialliberal
Trevlig läsning.
@Tokis
Kul med den gamla "hela havet stormar" liknelsen.
@Anonym 29/9/11 14:15
Vem tror du bryr sig om vad Sd presenterar? Ett parti helt åsidosatt som söker stöd hos kommunister och Juholtarn. Ingen i regeringen lägger sin agenda efter Sd. Sd får springa efter och gläffsa. Den enda nyheten jag väntar på är när Jimmie skall ta modet till sig och komma ut? Vad sker med opinionen då?
Skicka en kommentar