FÖRETAGET SAAB OCH OLIKA DÖDSBEGREPP...

"Vi är inte döda än" tjoar Victor Muller när alla andra lyssnar efter den där sista sucken som den döende drar när det är dags att säga farväl. Döda? Det handlar om vilket dödsbegrepp vi skall använda i fallet SAAB, om det är det gamla som handlade om att döden inträffar när hjärtat slutar slå eller det nya som handlar om att all aktivitet i hjärnan har upphört.

SAAB lever enligt Victor Muller, och handlar det om att företagets hjärta fortfarande slår så kan det väl vara så. De anställda, fotfolket vid bandet, ingenjörerna och alla andra i Trollhättan som har kämpat i motvind under decennier är SAAB:s hjärta, och de lever vidare trots att de har lidit och plågats. SAAB:s hjärta, de anställda har producerat bra bilar, fantastiska bilar rentav, men de har producerat bilar som alltför få har haft lust att köpa. I marknadsekonomin fungerar inte det, även om de finns och fanns krafter i Juholt, Sahlin och deras parti som tycker och tyckte att vi skattebetalare skulle hålla SAAB:s hjärta pumpande ut bilar som aldrig någonsin, någonstans, någon gång har haft tillräckligt många köpare för att hålla liv i Trollhättans stolthet...

SAAB lever säger Victor Muller minuterna efter att Vänersborgs tingsrätt har stängt av respiratorn och "nollat" det företag som har levt på tiggar-resor och munväder sedan den dagen Victor Muller tog över. Handlar det om att det skall finnas någon form av aktivitet i SAAB:s hjärna, läs Victor Mullers hjärna och den företagsledning som inte längre finns så är det utan tvekan så att SAAB har varit avlidet sedan länge. Är hjärnan det som borde ha fått bandet att rulla i bilfabriken i Trollhättan och hjärnan det som skulle fixa löner till de som är företagets hjärta så vet vi nu att det inte finns någon funktion, ingen aktivitet för att värja sig mot ett dödsbegrepp vi nu använder oss av.

SAAB är bortom räddning, SAAB kommer inom kort att med en duktig konkursförvaltare bli ett bra objekt att plocka delar av, organdonatorn SAAB. Personalen, hjärtat i verksamheten, har gjort ett bra arbete - alltid - och borde utan problem kunna hitta en ny kropp att börja slå för några mil åt sydsydväst. Andra delar borde kunna doneras eller säljas för att skademinimera för alla de underleverantörer och långivare som har varit naiva nog att tro på det de ljud som Victor Muller trots att hjärnan är död har lyckats klämma ur sig under dödsryckningarna.

Jag lider med SAAB, jag lider med alla de som är företagets hjärta. De har lidit länge nog, de har lidit i onödan då de precis som många andra har varit naiva nog att tro på att Victor Muller skulle kunna rädda en biltillverkare som inte har producerat en bil på mer än ett kvartal, med en VD i Muller som inte längre kan tigga pengar till löner och som en sista räddningsplanka försökte få till stånd en rekonstruktion av ett företag som sedan länge sedan inte går att rekonstruera eller rädda. Victor Muller försökte få staten att betala alla de där lönerna som han har lovat att fixa men där ingen borgenär längre är dum nog att ställa upp.

SAAB var värda ett bättre öde än att få Victor Muller på halsen, men alldeles oavsett så hade utgången blivit densamma. Ett bättre öde kan vara att slippa ett utdraget lidande, ett lidande som nu är på väg att ta slut...

Länkar: SvD1, SvD2, SvD3, AB1, AB2, AB3, DN1, DN2, DN3, DN4, Expr1, Expr2, Expr3
Bloggar: Paul Ronge (läs!), Moberg, Laakso, DHE, Böhlmark