Rubriken är ett djungelordspråk, från den politiska snårskogen - ett ordspråk som är måttfullt framfört på ett ansvarstagande sätt under säkerställda former på en scen i Almedalen, Visby, Gotland denna vackra kväll.
Det är ju lite svårt att sitta på andra sidan vattnet för att försöka analysera vad Reinfeldt egentligen berättade för de som faktiskt befinner sig på ön, svårt men inte omöjligt. Uppenbarligen handlade talet mindre om visioner inför framtiden, mer om att berätta hur regeringen faktiskt lotsat landet genom en tid av prövningar. Visst har man gjort ett gediget arbete, det är de allra flesta eniga om bortsett från de grälsjuka och gnällande sossarna - men redan här ringer första varningsklockan för mig. A och O i konsten att vinna val handlar ju inte om hur duktig man har varit, utan om vad man faktiskt vill göra i framtiden...
Tittar man tillbaka på vad man ville inför valet 2006 så fanns det då en diger lunta av vallöften som man faktiskt har klarat av att infria, ja nästan allihop iallafall. Då vann vi valet på en framtidsvision som var mer tilltalande än det bidrags-Sverige som sossarna ville fortsätta med. Då vann vi valet på att folk också var trötta på en pompös, maktfullkomlig och självgod pösmunk som satt och inbillade sig att han och Sverige levde i symbios - pösmunken Göran Persson. Alliansens valmanifest kommer i augusti, det är då vi skall få veta vilken väg vi får ta om svenskarna återigen har den goda smaken att placera sosseriet på läktaren. Men lite kunde vi väl ha fått höra redan nu, när mediafokuseringen är total...?
Reinfeldt lovar att inte höja några skatter under 2011, men Reinfeldt lovade samtidigt att inte sänka skatterna under detta år. De pengar som blir över skall öronmärkas för satsningar på välfärdens kärna, alldeles oavsett om det finns behov eller inte. I min värld så tar man ut så lite skatt som krävs för att hålla välfärdens kärna under armarna, resten låter man löntagarna behålla - alltså kan det vara rätt med sänkt skatt om det finns medel. Välfärdens kärna lever dessutom kvar i den socialdemokratiska eran, när man aldrig behövde tänka på ekonomin eller effektivitet eftersom det alltid och överallt fanns skattebetalare som man kunde suga ut ännu lite mer.
Skattesänkningar är inget självändamål, men det är inte heller oförändrade skatter eller höjda skatter. Målet måste alltid vara att låta de som sliter ihop sina slantar få behålla så mycket som möjligt i plånboken utan att för den skull behöva oroa sig för hur vård, skola, omsorg, rättsväsende eller försvar fungerar. Jag litar på att herrar Reinfeldt och Borg har tittat in i sin spåkula och sett framtiden som den ser ut, och att de fattar rätt beslut utifrån det.
Reinfeldt målar tavlor, bilder av hur vi i Alliansen är de som förmår ta ansvar när de andra vill gödsla skattepengar över fordonsindustrier och banker. Reinfeldt målar andra tavlor, som på ett naket sätt visar väljarna vilket Sverige vi kan vakna upp till den 20 september ifall olyckan är framme. Reinfeldt målar gärna, men motiven handlar enbart om de andra - inte om självporträtt, inte här, inte nu. Vi vet alla att Fredrik Reinfeldt är bildskön, att han fyller ut vilken ram som helst på ett fantastiskt sätt när han är visionären, samhällsförändraren och inte bara förvaltare av det som är.
Vi moderater pratar om Föregångslandet just nu, en underbar bild av det Sverige som är en vinstlott i livets lotteri. Ett Föregångsland är ett föredöme, men om man bara sätter sig och beundrar allt som flyter på, allt som funkar så förlorar man snart möjligheten att se en ännu bättre framtid. Det var delvis därför sosseriet förlorade valet 2006, för att man satt nöjd med enbart administrerande och förvaltande som politiska verktyg. Höj blicken, se framåt - bara för att vi är ett Föregångsland i dag så är vi inte ens halvvägs till Nirvana...
Visst är det viktigt att lyfta fram skillnaderna mellan de politiska alternativen, mellan oss och de andra. Visst är det viktigt att berätta hur samhället blir om de får bestämma, men ännu viktigare är det att berätta hur det blir om vi får bestämma. Reinfeldt i talarstolen är en våt dröm oavsett vad han än må tala om, så är det bara. Det är hans format, det är den scen han äger men precis som Föregångslandet kan man inte sitta nöjd med det som är, man måste vilja mer.
Jag skulle vilja ge Reinfeldt ett råd. Sluta kalla våra motståndare för oerfarna, ett experiment. Alla vet att sossarna i princip har haft monopol på maktutövande i det här landet, de om några är erfarna. Deras ledare må vara oerfaren i rollen som chef, en roll som de allra flesta har sina tvivel inför om hon är rätt person att inneha, men hon har varit med i rikspolitiken sedan hon bytte sin första tampong.
Experimenterandet må ligga i maktdelningen med två oansvariga partier som har noll erfarenhet av regerande, men med tanke på att oppositionsledaren har "förnyat" sitt parti genom att behålla allt som var gammalt och erfaret så kan man väl knappast se det gänget som ett helt oprövat kort. Att Vänstertomtar och Miljömuppar ingår i regeringsunderlaget är ett experiment, men det är faktiskt det mest erfarna partiet som skall leda de två naiva och oerfarna partierna på vägen om väljarna går vilse. På den vägen finns dock risken att vi alla kommer vilse, bort från vett, bort från sans, bort från allt vad som kan kallas en budgetprocess...
Det är ju lite svårt att sitta på andra sidan vattnet för att försöka analysera vad Reinfeldt egentligen berättade för de som faktiskt befinner sig på ön, svårt men inte omöjligt. Uppenbarligen handlade talet mindre om visioner inför framtiden, mer om att berätta hur regeringen faktiskt lotsat landet genom en tid av prövningar. Visst har man gjort ett gediget arbete, det är de allra flesta eniga om bortsett från de grälsjuka och gnällande sossarna - men redan här ringer första varningsklockan för mig. A och O i konsten att vinna val handlar ju inte om hur duktig man har varit, utan om vad man faktiskt vill göra i framtiden...
Tittar man tillbaka på vad man ville inför valet 2006 så fanns det då en diger lunta av vallöften som man faktiskt har klarat av att infria, ja nästan allihop iallafall. Då vann vi valet på en framtidsvision som var mer tilltalande än det bidrags-Sverige som sossarna ville fortsätta med. Då vann vi valet på att folk också var trötta på en pompös, maktfullkomlig och självgod pösmunk som satt och inbillade sig att han och Sverige levde i symbios - pösmunken Göran Persson. Alliansens valmanifest kommer i augusti, det är då vi skall få veta vilken väg vi får ta om svenskarna återigen har den goda smaken att placera sosseriet på läktaren. Men lite kunde vi väl ha fått höra redan nu, när mediafokuseringen är total...?
Reinfeldt lovar att inte höja några skatter under 2011, men Reinfeldt lovade samtidigt att inte sänka skatterna under detta år. De pengar som blir över skall öronmärkas för satsningar på välfärdens kärna, alldeles oavsett om det finns behov eller inte. I min värld så tar man ut så lite skatt som krävs för att hålla välfärdens kärna under armarna, resten låter man löntagarna behålla - alltså kan det vara rätt med sänkt skatt om det finns medel. Välfärdens kärna lever dessutom kvar i den socialdemokratiska eran, när man aldrig behövde tänka på ekonomin eller effektivitet eftersom det alltid och överallt fanns skattebetalare som man kunde suga ut ännu lite mer.
Skattesänkningar är inget självändamål, men det är inte heller oförändrade skatter eller höjda skatter. Målet måste alltid vara att låta de som sliter ihop sina slantar få behålla så mycket som möjligt i plånboken utan att för den skull behöva oroa sig för hur vård, skola, omsorg, rättsväsende eller försvar fungerar. Jag litar på att herrar Reinfeldt och Borg har tittat in i sin spåkula och sett framtiden som den ser ut, och att de fattar rätt beslut utifrån det.
Reinfeldt målar tavlor, bilder av hur vi i Alliansen är de som förmår ta ansvar när de andra vill gödsla skattepengar över fordonsindustrier och banker. Reinfeldt målar andra tavlor, som på ett naket sätt visar väljarna vilket Sverige vi kan vakna upp till den 20 september ifall olyckan är framme. Reinfeldt målar gärna, men motiven handlar enbart om de andra - inte om självporträtt, inte här, inte nu. Vi vet alla att Fredrik Reinfeldt är bildskön, att han fyller ut vilken ram som helst på ett fantastiskt sätt när han är visionären, samhällsförändraren och inte bara förvaltare av det som är.
Vi moderater pratar om Föregångslandet just nu, en underbar bild av det Sverige som är en vinstlott i livets lotteri. Ett Föregångsland är ett föredöme, men om man bara sätter sig och beundrar allt som flyter på, allt som funkar så förlorar man snart möjligheten att se en ännu bättre framtid. Det var delvis därför sosseriet förlorade valet 2006, för att man satt nöjd med enbart administrerande och förvaltande som politiska verktyg. Höj blicken, se framåt - bara för att vi är ett Föregångsland i dag så är vi inte ens halvvägs till Nirvana...
Visst är det viktigt att lyfta fram skillnaderna mellan de politiska alternativen, mellan oss och de andra. Visst är det viktigt att berätta hur samhället blir om de får bestämma, men ännu viktigare är det att berätta hur det blir om vi får bestämma. Reinfeldt i talarstolen är en våt dröm oavsett vad han än må tala om, så är det bara. Det är hans format, det är den scen han äger men precis som Föregångslandet kan man inte sitta nöjd med det som är, man måste vilja mer.
Jag skulle vilja ge Reinfeldt ett råd. Sluta kalla våra motståndare för oerfarna, ett experiment. Alla vet att sossarna i princip har haft monopol på maktutövande i det här landet, de om några är erfarna. Deras ledare må vara oerfaren i rollen som chef, en roll som de allra flesta har sina tvivel inför om hon är rätt person att inneha, men hon har varit med i rikspolitiken sedan hon bytte sin första tampong.
Experimenterandet må ligga i maktdelningen med två oansvariga partier som har noll erfarenhet av regerande, men med tanke på att oppositionsledaren har "förnyat" sitt parti genom att behålla allt som var gammalt och erfaret så kan man väl knappast se det gänget som ett helt oprövat kort. Att Vänstertomtar och Miljömuppar ingår i regeringsunderlaget är ett experiment, men det är faktiskt det mest erfarna partiet som skall leda de två naiva och oerfarna partierna på vägen om väljarna går vilse. På den vägen finns dock risken att vi alla kommer vilse, bort från vett, bort från sans, bort från allt vad som kan kallas en budgetprocess...
Länkar: SvD1, SvD2, SvD3, DN1, DN2, Expr1, Expr2, Expr3, Expr4, AB1, AB2, AB3
Bloggar: Krassman, Moberg, Kent, Laakso, Westerholm
Fotnot: Bilden ovan är "lånad" av kommunikationschef Henriksson - på plats och som synes en begåvad fotograf. Jag är inte på plats, och kan därför inte ta några egna bilder...
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar