2009/07/29

HÖGERSPÖKET VS. BILDT & TOLGFORS

Högerspöket försöker hindra Tolgfors från att upprepa andras misstag

Eftersom Tokmoderaten befinner sig i arbetarnas socialistiska paradis Dalarna i hopp om sexuell tillfredställelse från sin partner har Högerspöket kommit att tillfälligt ta över denna eminenta blogg. Hittills har dessvärre endast myggorna kommit att suga på den frustrerade Tokmoderaten.... Det är Högerspökets förhoppning att ni som söker er till denna blogg för absurda inlägg och kommentarer utan förnuft, vett eller sans inte avlider av saknad efter tokmoderaten innan måndag, då han återigen kan släppa loss sin galenskap i bloggosfären.

"För att vara en odödlig gasform är Högerspöket ganska känslosamt till sin natur. Han blir ledsen när hans korthåriga partikollegor är elaka mot honom och säger att han har fel.

Både Carl och Sten har på sina bloggar, och i olika artiklar skrivit att Högerspöket är dum i huvudet när han inte tycker att afghanska berg är värda svenskt blod. De har förklarat att svenska pojkar och flickor ska riskera sitt liv för att hålla flickskolor öppna, för att värna mänskliga rättigheter i Afghanistan, och för att stoppa opiumodlingen.
Hur många svenska liv detta är värt är de dock väldigt otydliga med, detsamma med utsikterna för att lyckas.

Sanningen är den att krigsherrarna, opiumodlarna och rövarhövdingarna som nu är våra fiender en gång var våra bästa vänner. De vill inte ha någon stark centralmakt. De var goda människor när centralmakten var ond. När centralmakten var socialistisk, sen sovjetiska marionetter och till sist skäggiga talibaner. Numera är vi centralmakten, vi, övriga västvärlden och våra marionetter i Kabul. Så därför slåss de mot oss.

När områdena i Afghanistan skulle fördelas tog de stora, elaka nationerna, med mycket soldater, och vana vid kolonialkrig de strategiskt viktiga och svåra områdena i södra delen av det sönderbombade landet. Vi svenskar, tillsammans med tyskarna, finnarna och norrbaggarna fick ett lugnt, fint och mysigt område i de norra delarna. Där kunde vi i lugn och ro hålla ordning, bygga lite och åka på picknick. Den ekvationen ändrades totalt när Pakistan imploderade. De konvojer som krävs för att hålla ISAF på fötter lever farligare på pakistanskt territorium än i krigets Afghanistan. Så de rullar norrifrån istället. Genom Mazir Al Sharif istället. Det som innan var lugnt, fint och utan strategiskt värde är nu alla västerländska soldaters livlina. Faller Mazir Al Sharif och Kondoz blir Afghanistan ett enda stort La Drang och Stalingrad på en gång.

Varenda ekonom, företagsledare och officer har läst Sun Tzu:s ’Krigskonst’, och Högerspöket tror inte att vi ska underskatta turbanskallarna. En bok som är 2000 år gammal finns säkert i pachtunsk översättning, och någon har säkert hört talas om. Sun Tzu lär oss att vi inte ska möta fienden där han vill slåss, utan där han måste göra det. Just nu är det norra Afghanistan. Så det är där talibaner, rövarhövdingar, opiumodlare och krigsherrar kommer vilja slåss, ta förluster och kan segra. Det är också där våra soldater kommer att dö.

Vi har lagt in hälften av våra chips med hjärter nio och klöver tio på hand. Nu ställs frågan om vi ska gå all in eller lägga oss. Insatserna är höga. Framtida förluster, möjligheterna att reformera försvaret, försvarsförmågan av Sverige ligger på bordet. Är det verkligen värt det för ett kolonialt äventyr?

När Högerspöket läser Calles blogg och Stens artiklar dyker en strof av hans gamle dryckesvän Kipling upp i hans sinne:

’Send forth the best ye breed
Go, bind your sons to exile
To serve your captives' need;
To wait, in heavy harness,
On fluttered folk and wild’
Titeln på dikten? ’White mans burden’.
Vet Sveriges medborgare om vad vi är inblandade i? Vill de betala för det i kronor och blod? Finns verkligen opinonen för ett kolonialkrig? Högerspöket är tveksam"
Länkar: SvD1, SvD2, DN1, DN2, SvD3, SvD4

2009/07/27

HÖGERSPÖKET GILLAR RIKA



Högerspöket umgås mycket med kung Midas och kung Krösus osaliga andar. De är sviningt rika och tycker om att slösa. Vilket högerspöket tycker är bra.
Förr hade inga bilar låsningsfria bromsar. Enligt vissa undersökningar räddar de fler liv än bilbältet. Om du har det på din bil, eller till och med undvikit en olycka med hjälp av dem kan du skicka en tacksamhetens tanke till de som var snorlika på 70-talet. De som var tillräckligt rika för att köpa en Mercedes S-klass, för utan dem hade aldrig någon tillverkare utvecklat systemen, börjat tillverka volymer och så småningom fått ner kostnaden till den grad att låsningsfria bromsar numera är standard på nästan alla andra bilar.

Kommer ni ihåg de första platt-TV? Dyra, med kort livstid och rätt igenom kassa. Det var, som alla saker som kombinerar hög kostnad med tveksamt bruksvärde, en statuspryl. För de rika, självklart. Nu har du säkert en själv, som inte var särskilt dyr, och dessutom ganska bra. Har du en sån på väggen kan du även då skicka en tacksamhetens tanke till de som kombinerade en tjock plånbok med en liten hjärna.

Irriterar du dig på 19-åringarna med backslick som sprutar ut champagne över Visby torg? Högerspöket håller visserligen med dig om att det är stillöst, skrytsamt och ett slöseri med det enda goda som någonsin kommit från tölparnas paradis Frankrike. Men, och det här är ett stort men. Visby hade inte haft lika många krogar om inte de gjort det. De rikas slöseri gör ditt liv bättre.

Så varför talas det så mycket om inkomstklyftor, varför repar annars hyggliga människor en Ferrari?

Avundsjuka och dålig insikt i hur vår ekonomi fungerar.

I en fungerande och fri ekonomi har inte de som har lite det för att någon annan har mycket. Vår ekonomi är inte en kaka som delas utan en ständigt växande organism. Mycket av det de har har de på grund av de rika. Så länge inte Staten gynnar de som är rika är faktiskt kapitalackumulation riktigt bra för alla.

Om en miljon personer för 10 kronor mer i plånboken kanske de byter ut fläskfilén mot ryggbiff. Det är självklart bra för nötkreaturbönderna, men det förloras ju av fläskproducenterna. Om en person får 10 miljoner mer i plånboken är chansen större att denne investerar en del i ett företag som har en teknisk lösning som kan förändra världen, och dessutom anställer en barnflicka.

Det var faktiskt så vårt industriella välstånd byggdes. Genom effektiviseringar i lantbruket blev de stora landsägarna så svinigt rika att de inte visste vad de skulle göra av sina växande förmögenheter. Det finns en gräns för hur mycket ostbriketter en man kan äta, även om Göran Persson verkar motsäga den tesen. Ytterligare investeringar i jordbruk var inte lönsamma. Alltså började de rika börja bygga fabriker. Fabriker i vilka de som inte längre dog i missväxt och svält kunde börja arbeta. Plötsligt var hantverk som förr endast varit de rika unnat industriprodukter alla kunde ha råd med.

De starka i ett samhälle har ett ansvar att hjälpa de svaga. Så enkelt är det. Men inte genom straffskatter på rikedom, utan ökad produktion och tekniskt framåtskridande.
Länkar: SvD

2009/07/23

FARLIGA FÄRJOR FÖRENAS I FOGGEN


Det första man tänker på när man läser om de två Gotlandsfärjorna som nu kolliderat i dimman i inloppet utanför Nynäshamn är att det ju trots allt är tur att det inte inträffade längre ut från fastlandet med tanke på att landet nu har bråkdel av de helikopterresurser för sjöräddning som fanns när Estonia så tragiskt förliste för snart 15 år sedan. Olyckan kunde ha varit så mycket värre...

Folk har skadats och långt flera chockats, färjorna är illa åtgångna och man kan nog kallt räkna med att de turister som finns på den fagra ön blir strandsatta på kalkmarken lite längre än vad de tänkt sig. För även om det finns fler färjor så är ju dessa kroniskt fullbokade under semesterperioden och hur skall platsbortfallet som två fartyg under reparation innebär kompenseras?

Gotland är som den ö den är en utsatt del av konungariket. Den som läst sin historia minns konvojerna under andra världskriget, man minns Hansa som torpederades av ryssen och man kan dra sig till minnes hur de stackars gutarna slaktades av Valdermar Atterdags danska här år 1361. Gotland har alltid varit utsatt och i modern tid så har ön därför skyddats av en hyfsat stark militär närvaro på ön, en närvaro som numera är lika mycket historia som händelserna ovan. Känslan är att Sverige övergett gutarna, deras ö och lämnat dem åt sitt öde...

Hur kan vi nu se till att Gotland återigen blir en del av det Sverige som det hör till? Självklart genom att markera överhögheten med trupp på ön, men även genom att ge ön framtidstro och möjligheter att utvecklas. När två toppmoderna färjor, förvisso i dimma, på lugnt vatten kolliderar så är något fel, sårbarheten övertydlig. Visby hamn är överkänslig vid hårt väder, och jag minns de tillfällen då vädret inte var på gott humör under mina värnpliktsresor då båten lade till i Kappelshamn istället...

Vad händer om Visby Flygplats saboteras - är det då Bro-rakan som blir ny landningsplats för Skyways och Gotlandsflyg eller rent av de guppiga landningsbanorna på Bunge? Nej, Gotland behöver en militär flygbas vid sidan av Visbys civila dito. Och för att sedan låta fantasin skena, hur roligt skulle det inte vara med en bro till ön från låt oss säga Oxelösund eller Västervik? Det skulle vara något det va? Bort från ett färjeberoende som idag visat sin sårbarhet mot en ny era för den vackra ön mitt i havet.

Länkar: SvD, AB1, AB2, AB3, Expr1, Expr2, Expr3, DN, SvD2

2009/07/22

HÖGERSPÖKET: BRING 'EM HOME!

Högerspöket ser med sorg i blicken hur unga amerikanska hjältar gör sin sista resa hem. Må denna hemska syn aldrig möta oss på en svensk nedläggningshotad flygflottilj...

Min gode vän Högerspöket har nyss kommit hem från släktträff på Gröna Lunds spökhus. Det uteblivna bloggandet framtills nu beror på en utlandsresa till Transsylvanien där Högerspöket med ett perverst flin på sina smala läppar nedlagt några varulvar och pålat några vampyrer ur Grevens harem... Nu är han tillbaka och sågar vår största utlandsmission. Läs och begrunda.

"Svenska trupper har beskjutits utan att någon skadats. Än så länge.

Men om våra tappra knektar skulle skadas, invalidiseras eller dödas, vad har de då offrat sin framtid och sina liv för? Kung och fosterland? Knappast, båda hotas i långt större utsträckning av Arvsfienden än av skäggiga afghaner. Friheten? Inte heller här är skäggiga afghaner farligast. Arvsfienden seglar upp på listan, men det gör också våra egna extremister, oavsett om de är muhammedaner i Rosengård, nazister i Karlskrona eller anti-fascister från Söder.

Britterna försökte knäcka de afghanska stamkrigarna, men kom fram till att landet inte var värt besväret. Sovjet försökte detsamma,med hjälp av vartenda krigsbrott i boken, men fick också de pisk. Någon som inte var med då säger att det inte alls är samma sak, att varken britterna eller de elaka ryssarna ville afghanerna lika väl som vi i väst vill.

Tyvärr möter den synpunkten ett visst motstånd hos de stamhövdningar som styr i dagens Afghanistan, vars förfäder skar halsen av brittiska soldater, och vars fäder kastade ut ryssarna. De vill inte ha ett ordnat, centralstyrt Afghanistan med yttrandefrihet och fria demokratiska val. De vill ha makt över sin jordlott, för att kunna beskatta sina undersåtar och odla opium. De är dessutom beredda att döda och dö för sina ambitioner. Västvärlden håller på att förlora Afghanistan. USA vinner i Irak, men västvärlden förlorar i Afghanistan.

Så varför riskerar våra pojkar sina liv och lemmar i Mazar-e-Sharif? Varför töms den svenska krigskassan av kolonial vakthållning i Afghanistan, ökenäventyr med marinsoldater i Tchad och piratjakt i Somalia?

Svaret är enkelt. Det ger prestige. Herrar Bildt och Tolgfors kan strutta runt på ministermötena med en svansföring som slår i taket. Vi är ett så litet land säger de, men vi är med överallt där det smäller. Utom Irak förstås, men det går ju inte.

Men det kommer att kosta. Det kommer att kosta liv för de unga män som inte vet vad de ger sig in i. Det kostar genom att vi inte längre kan försvara vårt närområde. Det kommer att kosta politiskt. För Sverige har inte haft stora militära förluster sedan 1814.

Så hur kommer vi hantera militära förluster på 20 man i ett svep, eller 50, eller ett överraskningsanfall mot den svenska basen, som lämnar efter sig över 100 döda? Tänk er denna bas i Mazar-e-Sharif som ett svenskt Dien Bien Phu. Att göra denna jämförelse känns väl inte helt korrekt men slutresultatet kan ändå bli detsamma. Det finns ju trots allt en betydande skillnad mellan fjolliga franska fallskärmssoldater med manikyr, mode och kapitulation som huvudintressen och de svenska Arn-arvtagarna som nu förgyller alla beburkade kvinnors tillvaro med en spridning av den svenska genusnormen i provinsen. Men inte ens en svensk korsriddare på en galt kan ju vinna i längden.

Titta på bilden. Tänk er svenska flaggor istället för amerikanska. Skulle den politiker som skickat dem verkligen bli återvald?"


SPRÅKRÖRET BAKOM SKALVET

Så glad, så glad...

Det som många i politiker-Sverige fruktade efter Almedalsveckan har nu inträffat, och i en sällan skådad omfattning. På SOS-centralen i Luleå trodde man först att det var en tung brandbil som backat in i deras vägg men när larmsamtalen började välla in från hela obygden så kunde man snabbt utesluta att detta kunde vara orsaken - orsaken var faktisk att betrakta som en oskyldig form av miljöpolitisk statsterrorism.

Stora delar av Norrbotten svävade under någon timme i total ovisshet om vad som hade hänt. Var det ett jordskalv eller en meteorit som slagit ner? Nej, även om riksmedia av personliga hänsyn benämner det inträffade som ett jordskalv med 3.1 magnitud på Richterskalan så vet jag bättre. Tokmoderaten har absolut inget intresse av att hålla tillbaka de korrekta uppgifterna om vad som låg bakom morgonens trauma. Genom att redan nu berätta den sanning jag fått berättad för mig av högt uppsatta miljöpartister hoppas jag kunna stoppa konspirationsteoretikerna genom att kväva deras alla hårresande uppslag i sin linda.

Almedalsveckan var givande för många, men frågan om den inte var allra mest givande för gratis-gourmanden, tillika språkröret för Miljöpartiet, Peter Eriksson. Karl'n fladdrade mellan de olika gratisbjudningarna som ett riktigt yrväder och ofta kunde man i det yviga skägget se vad Peter fått i sin mage den senaste timmen. Peter Eriksson åt alla lobbyister fattiga, Peter Eriksson bröt mot den femte dödssynden, frosseri, hela dagarna, kvällarna och en stor del av nätterna. Som ett mänskligt mudderverk jobbade sig Peter igenom Visbys gator, men helt utan en tanke på det som kommer in till slut måste komma ut...

När Peter Eriksson lämnade Gotland så drog kommunens VVS-sektion en djup suck av lättnad, Peter hade inte behagat släppa ut sitt tarminnehåll på Gotland. Inte heller på fastlandet hände det något, inte förrän i dag klockan 10:15...

Peter Eriksson plågades av en mage som mullrade som Krakatoa 1883, som var lika uppdriven som Ibrahim Baylans anti-depressiva medicinering och som börja anta rent Perssonska dimensioner. Språkröret led, aptiten försvann men i Peters mage låg det fortfarande stora mängder Får i Kål och annat smått och gott. Peter led och igår fick han tydligen nog.

Sjukstugan i Kalix fick celebert besök igår när byns egen toppolitiker gjorde entré med sin mullrande mage. Snabbt kunde läkarna konstatera att herr Eriksson var rejält obstiperad, det vill säga förstoppad. En massiv medicinsk insats med Microlax, Klyx och en hästdos med vattenlavemang sattes in - men resultatet lät vänta på sig. Trögheten i Peter Erikssons mage var på många sätt att likna med vårt militära högkvarter fungerar. Peter blev hemskickad, sov gott till det mullrande ljudet för att denna morgon åka upp till en nära vän i Påläng någon mil från Kalix. Det var i Påläng det hände...

Peter Eriksson kände att det var fara och färde redan när han klev ur sin bil, han travade likt en ardennerhäst mot närmaste utedass och exakt klockan 10:15 kom det som för tid och evighet kommer att minnas som "Den stora tömningen i Påläng". Den som sett en geyser vakna till kan nog utan problem föreställa sig hur den medicinska behandlingen äntligen fick effekt. Men istället för att spruta rakt upp som en geyser presterades denna kaskad i motsatt riktning. Kraften var enorm, effekten blev detsamma som ett jordskalv på 3.1. Byns befolkning svimmade av stanken, Peter Eriksson likaså men där tros blodtrycksfall ligga bakom.

Efter en knapp halvtimme nåddes Påläng av en helikopter från F21 och man kunde snabbt konstatera att katastrofen hade varit nära. Pålängs befolkning hade börjat kvickna till, och man hade med risk för sin egen hälsa släpat Peter Eriksson ifrån den omedelbara riskzonen vid utedasset. Språkröret var omtöcknat men så lättad och lycklig. De första orden efter uppvaknandet över hans inskäggade läppar lär ha varit "Och så påstår det att vi män inte har en aning om hur det är att föda barn?".

Skitstanken ligger tät över Påläng, det är en vidrig miljö men det kunde vara så mycket värre. Det kan ju trots allt vara så att Miljöpartiet kommer i en regeringsposition om knappt ett år, till en regering ledd av en imbecill och viljesvag kvinna. Om man nu tycker att ett jordskalv på 3.1 är jobbigt så är det ingenting mot vad som väntar om Peter Eriksson får byta utedasset mot Rosenbad. Försvaret kommer slaktas av, flumskolan komma tillbaka, kärnkraften snabbavvecklas och de infrastruktursatsningar som kan tänkas bli av kommer alla att hamna i obygden.

Länkar: SvD, DN, AB, Expr

2009/07/21

BERLUSCONI OCH ALLA HANS BABES...


Knappt en vecka har förflutit sedan jag skrev om Italiens infamösa premiärminister Berlusconi, och nu är den 72-åriga "hunken" på tapeten igen. Av någon outgrundlig anledning så fokuseras det hela tiden på sex när man skall kommentera denna man som uppenbarligen måste knapra Viagra på samma sätt som jag trycker i mig halstabletter och TREO för tillfället. Aldrig tar pressen upp det faktum att Berlusconi är politikens extrema överlevare, en man som alltid kommer tillbaka till makten trots att han i princip kroniskt vandrar omkring i Palazzo Chigi med två klaver på de sina fötter...

Tidigare har ju denna Silvio Berlusconi gång efter annan utgett sig för att vara Guds gåva till de heterosexuella kvinnorna. Efter de senaste avslöjandena så är det närmast ett oomstritt faktum att de flesta "erövringarna" har föregåtts av ekonomiska transaktioner. Helt plötsligt så framstår mannen snarare som en tragisk, överkåt sexmissbrukare i ett desperat behov av bekräftelse - och jag är så glad att jag inte är den enda i politikens värld som hamnat så snett.

Silvio Berlusconi är ju på många sätt en extremt fascinerande politiker. Han låter grodorna hoppa ur munnen på ett sätt som som skulle få den som tycker att politik alltid är tråkigt att tystna för evigt, han ställer till scener varhelst han rör sig och så har vi ju hans sexuella umbäranden.

Letar man på nätet så hittar man en hel drös med närmast odödliga citat från Berlusconi, varav några ni kan finna just här:

"Kvinnorna på den politiska högerkanten är definitivt de vackraste... Vänstern har ingen smak, inte ens när det gäller kvinnor."
"Mussolini dödade aldrig någon., han skickade bara oliktänkande utomlands på semester"
"Jag har lite hår men det beror på att min hjärna är så stor att den puttar bort hårstråna"
"Jag är politikens Jesus Kristus, jag är ett tålmodigt offer. Jag står ut med alla, jag offrar mig för alla"
"Dom fortsätter ihärdigt att kalla mig för en dvärg, detta trots att jag är längre än både Sarkozy och Putin"

Han är ju rätt kul, den där Berlusconi. Om han nu kommer falla efter de senaste turerna så är det ju en sak som är säker - han kommer tillbaka igen, med full kraft!

Länkar: SvD, DN, AB

2009/07/20

EN ABSURD TRÖGHET...

Det luktar Syrén om Galten, något unikt...?

Då är vi tillbaka i det avlägsna Afghanistan igen och till Sveriges största militära utlandsmission för tillfället. Ett land där farorna ökar för varje dag enligt media för våra svenska soldater, ett land där ett med största sannolikhet mycket oroligt presidentval och ett land som vårt militära högkvarter analyserar ner till minsta atom för att kunna hitta något ljus i mörkret - någon orsak att förvägra befälhavaren på plats ytterligare ett antal lätt pansrade forden vid namn "Galten".

För så fungerar Sveriges militär idag, helikoptrar leveraras inte i tid, vår soldater ges inte den utrustning de efterfrågar och trögheten i systemet är äckligt iögonfallande. Men är någon förvånad egentligen? Så här har det ju alltid varit i vårt samhälle, där besluten ständigt kommer försent och där minsta anpassning av vår förmåga - hemma eller borta, då eller nu - skall gå igenom ett antal skrivbordsofficerare som inte har något annat vettigt att göra än att utreda hotbilder. Och när man utrett en hotbild så brukar ju politikerna dra helt fel slutsatser av det matriel man fått i sina händer. Tänk på det andra världskriget, minns Georgien. Denna gång verkar tack och lov någon förstå att om man nu skall lyssna på någon i fallet Afghanistan så är det överste Granander, befälhavare på plats.

Den moderata medlemmen i Försvarsutskottet Isabella Jernbeck har sett behoven på plats, hon har uppenbarligen hört på de mest insatta och väljer därför att käfta emot mot HK:s tröga utredande. Skulle HK få styra skulle vi med största sannolikhet se de 10-15 efterfrågade "Galten" på plats efter nästa presidentval i Afghanistan om 5 år.

Det finns de som kan detta långt bättre än mig, som den halv-novis jag är som f.d fänrik i det numera avvecklade Kustartilleriet och de får gärna kommentera detta dravvel på kommentatorsfältet nedan. I min värld, i en värld där Globen skulle framstå som halvfull om vi tryckte in den svenska försvarsmakten av idag, är skyddet för de få, de stolta, de stolta svenska knektarna av högsta prioritet. Det finns liksom ingen ursäkt att denna patetiska lilla styrka skall behöva skickas till ofreden med något annat än den bästa utrustning som går att få. Så verkar det knappast vara här och nu...

Måhända kan det ligga religion i HK:s tröga hanterande av "Galten"-frågan. För är det egentligen lämpligt att till ett muslimskt land skicka ett fordon med ett svinigt tilltalsnamn? Vad skulle kännas bättre än att spränga en galt i luften för den störda Talibanen? Minns och frukta vad samma banditgäng gjorde med ett antal unika statyer av Buddha...?

Länkar: SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, DN1, DN2, Göran P (ja, inte "Galten"...), Wiseman

2009/07/17

BÖGPINGVINERNA HAR BOTATS...?


Var annars än i San Fransisco kan sådana här händelser utspela sig?

På stadens Zoo har tydligen två pingviner varit djupt förälskade i varandra, och detta trots att de båda två var hanar. Som djurvärldens Jonas Gardell och Mark Levengood har dessa pingviner tagit världen med storm, adopterat ett ägg som man ruvade enligt alla gängse regler för en fungerande kvotering för att sedan kärleksfullt ta hand om sin avkomma.

Det måste ha varit så vackert, det måste ha varit så fantastiskt och man förstår att stadens innevånare, i homosexualitetens egen världshuvudstad vallfärdade till djurparken för att få se dessa fantastiska djur slakta djurvärldens alla heteronormer.

Jag har ju själv varit på platser där pingviner av olika slag har rört sig ute i det fria, på de fantastiska Falklandsöarna i Sydatlanten. På såväl Pebble Island som Volunteer Point har jag bekantat mig med dessa fantastiska djur. Men trots att jag stött på 1000-tals pingviner har jag inte stött på någon som varit överdriven feminin hanpingvin eller någon manhaftig hona. Förvisso är jag ju ingen expert, och kan inte ens avgöra om det är en hane eller hona jag har haft framför mig...



För den som vill följa med och spana efter bög- eller lebbpingviner på Falklandsöarna rekommenderas en resa med Pelle Mohlin Travel med otroliga naturupplevelser på programmet. Resan går i november 2010, mer info finns här.

Men säg den lycka som varar. Inte ens i San Fransisco kan man vara säker på att den homosexuella kärleken är evig. Det behövdes bara att en hona blev änka så var det vackra förhållandet historia, och den ena bögpingvinen hade blivit hetero. Eller har han alltid varit bi?

Alldeles oavsett så sitter nog Åke Green och andra rabiata homofober och gnuggar händerna av förtjusning just nu, förvissad om att om "sjukdomen" kan vara övergående hos pingviner så borde samma sak gälla hos oss människor. För sådana är dom homofoberna, de som fått för sig att en kärleksfull känsla är något sjukt som kan botas med moraliska pekpinnar och bön.

Själv skall jag spana efter pingviner i november 2010, pingviner som gör uppror mot heteronormer och följer sina känslor alldeles oavsett om det är en av samma eller motsatt kön som kärleken fokuseras på.

Länkar: DN

SVERIGEDEMOKRATERNA, SVERIGE OCH SKÅNE


Enligt gammalmedia så handlar det om några så få som 8000 väljare som måste till, 8000 väljare som skall tro att Sverigedemokraterna innebär ljuset... Dessa 8000 väljare måste sedan bo i någon av Malmös kranskommuner eller i städerna sydost om den skånska hufvudstaden för att en Sverigedemokrat skall få flytta till Helgeandsholmen.

Alldeles oavsett så skrämmer det mig att folk tror att lösningen på decennier av misslyckad invandrings- eller integrationspolitik ligger i att välja ett parti som skuldbelägger de människor som sökt sig till Sverige, människor som idag i många fall har jobb som är understimulerande och ofta i en helt annan nivå än den utbildningsgrad man har med sig i bagaget. Man skuldbelägger folk som bor i eftersatta ghetto-områden där utanförskapet och hopplöshetskänslan leder till en galopperande kriminalitet långt ner i åldrarna.

Felet är självklart de folkvaldas som inte haft några som helst ambitioner att göra livet drägligt för de som kommer hit, folkvalda som inte ens tycks ha ett kryddmått av självkritik innanför pannbenen - folkvalda som i mångt och mycket representerar det parti som varit det statsbärande under i princip hela 1900-talet. Med den politik som bedrivits är det egentligen konstigt att Sverigedemokratin med sin förenklade världsbild, med sitt inbyggda människoförakt och med sina fördummande ideal inte redan sitter i riksdagen. Det finns ju liksom underlag för detta sedan tidigare, det märkte vi med Ny Demokrati.

Alla partier som redan idag sitter i riksdagen, från KD till Vänstern, måste ha som ambition att ta debatten med Sverigedemokraterna. Att demaskera deras cyniska människosyn där den kollektiva bestraffningen står högst upp i partiprogrammet ligger i allas vårat intresse. Man måste också våga diskutera hur vi skall få ordning på en integration som inte har fungerat, minska utanförskapet och radera känslan av "Vi och Dom", och det arbetet tycker jag faktiskt att regeringen under firma Billström och Sabuni har tagit tag i. Till skillnad mot sosseriets struts-politik där allt var frid och fröjd trots att en utbildad läkare stekte hamburgare i gatuköket, där man trots 15 år i landet inte ens kunde ett ord svenska och där känslan av "Vi och Dom" var förhärskande i miljonprogramsområdena runt våra storstäder.

Just denna tystnad har varit grogrunden för Sverigedemokraternas framgång, en tystnad där folket upplever att politiken har resignerat och ägnar sig åt skönmålning. En tystnad där varje ord av kritik av den misslyckade integration per automatik ger personen en stämpel med ordet "rasist" i pannan. Att vara kritisk mot en misslyckad politik är en sak, men att som SD också skuldbelägga folkgrupper och enskilda individer för att de av ett eller annat sätt sökt sig hit är cynismen när den är som värst.

I min värld är den öppna gränsen mot omvärlden det yttersta tecknet på frihet. Det är ju med obehag man minns Berlinmuren och Järnridån som hade två syften, att hålla sitt eget folk på plats och hindra andra från att ta sig in. Den ideologi som Ohly dyrkade tills för något år sedan, där friheten sattes på undantag för en påstådd klasskamp är alltså en föregångare till Sverigedemokratins målsättning om den stängda gränsen.

Gränsen skall vara öppen, men den skall vara öppen till ett nytt Sverige - Ett Sverige där folk ges möjlighet att utvecklas, där det ställs krav och där det finns chans att bygga sig en ny framtid. Det kravlösa Sverige måste bli några rader i historieböckerna, för det är genom att ställa krav som man visar att man bryr sig. Att bry sig om de som kommit till vårt land och att ställa krav har Sverige och det statsbärande partiet varit urusla på under decennier. Det alliansregeringen nu försöker göra möts vanligt av gnäll och en sedvanlig patetisk argumentation av socialdemokratin och Mona.

Att rätta till en problembild av den här kalibern tar tid, och är att likna med att vända en oljetanker - men det måste lyckas! I annat fall så kommer vi förr eller senare få kapitulera och släppa in Sverigedemokraterna i Riksdagen. Det kan ske redan 2010, det kan bli så just detta parti får en vågmästarroll och då sitter vi alla i "skiten". Skulle man då kunna få önska sig att Miljöpartiet blev en del av Allians för Sverige, en Allians för alla i Sverige...? Om det otänkbara händer så är det i mina ögon är den enda hållbara lösningen för att marginalisera ett parti som lever på människoföraktet.

Slutligen. Jag älskar mitt hemland Sverige, och jag vill att detta fantastiska land skall vara en frihetens högborg. Friheten kan dock aldrig kombineras med att man klassar vissa människor som mindre värda, eller med ambitionen om att man vill stänga landets gränser.

Länkar: SvD1, SvD2, DN, DN2, AB

2009/07/16

ETT HELVETE MED KRONANS HELIKOPTRAR

Jag tillhör de som alltid har ansett att vi i Sverige aldrig har förstått hur viktiga helikoptrar är på det moderna slagfältet. Under värnplikten i mitten på 80-talet så var helikopterbristen akut, och att en sårad svensk soldat i en krigssituation skulle ha den stora ynnesten att evakueras till den avancerade fältsjukvården medelst en av försvarats helikoptrar var i princip lika osannolikt som att han hade sårats i strid med Tengil och Katla.

Helikoptrarna räckte inte till, inte på långa vägar. Grovarbetaren var Helikopter 4 - Vertolen som användes flitigt för trupptransport och jakt under de otaliga u-båtsjakterna, men i övrigt var det små, obskyra helikoptrar för spaning och ett antal undermåliga helikoptrar för pansarvärn som spelade några divisoner lägre än "fiendens" Mi-24 Hind.

Idag är det något bättre ställt med helikoptrar i Försvarsmakten om man slår ut antalet soldater per luftfarkost, men det beror inte så mycket på att vi har fler helikoptrar utan på att vi i vår ambition att göra oss totalt värnlösa inte använt någon vett eller sans i vår omställning från det invasionsförsvar som gång efter annan baktalas trots att man kunde göra insatser med hela brigader efter 72 timmar till det "insatsförsvar" som behöver månader och år för att sätta ett antal bataljoner på krigsfot. Kort sagt vi har fler helikoptrar per bataljon idag, men det beror på att bataljonerna är så få, så få.

Att sedan Sverige är ett land där avstånden är långa, där väglös terräng och massor av vattendrag försämrar möjligheten att flytta trupp, sårade eller annat på marken i en krigssituation borde väl till och med Leni Björklund ha kunnat räkna ut. Men i Sverige så har vi genom åren fnyst åt helikoptern, måhända formade av bilder som etsat sig fast på hornhinnorna hos en hel generation av politiker som växte upp med bilder från Vietnam och "Apocalypse now". Sambandet mellan luftfarkosten och det förhatliga kriget i Vietnam ledde nog Sverige i en riktning där vi under mer än 30 år var beroende av terrängbilar, traktorer och cyklar i vår militära sjukvårdsorganisation.

Sedan har vi ju hela den här cirkusen när vi skall beställa nya helikoptrar. Sverige beställer i nära samarbete med våra nordiska grannar en helikopter kallad NH90. Medan grannarna köper den som den är vill vi i Sverige ha några centimeter högre i takhöjd och resultatet ser vi nu. Medan vi i Sverige får vänta i 11(!) år till på våra helikoptrar så flyger samma helikopter redan i Finland. Vad göra? Försvarsmakten ser problemet, och har lanserat ett ord som kommer finnas på varje hög officers och försvarspolitikers tunga framöver - ordet är "Förmågeglapp".

Vi har idag 10 st Super Puma, helikopter 10. Av dessa vill kronan nu låta rusta upp 5 för en halv miljard för att täppa igen det där "förmågeglappet". Gott så, men i mina ögon är det inte de svenska skattebetalarna som skall ta denna kostnad, det bör NH Industries göra som uppenbarligen inte klarar av att leverera det som de lovat "här och nu". Är vi svenskar så dj-vla flata att vi inte ens förmår dra näven i bordet och vråla "Nu måste det ta mej fan vara slut på det här tramset!" - NH får stå för de kostnader som uppkommer på grund av de inte klarar av att leverera i tid, eller så bryter vi kontraktet och köper in något begagnat från hyllan.

I USA borde vi kunna hitta något fullgott alternativ, där vi kan få fler helikoptrar för samma pris och utan att gå ner nämnvärt i kvalitet. Är det något vi behöver för att få den där rörligheten som Tolgfors upprepar till leda så är det fler helikoptrar, luftburna jägarförband och en förmåga att även få understöd av attackhelikoptrar. Att köpa bättre begagnat istället för försenat och nytt skulle ge oss en numerär som är acceptabel.

Naturligtvis så finns det svenska politiker som kläcker ur sig lika intelligenta kommentarer som Tobbe i Köping när frågan lyfts upp av media. Peter Rådberg, MP, tycker att Sverige måste ha den kapacitet som de där 18 försenade helikoptrarna innebär men att skattebetalarna bör hållas skadeslösa. Det är väl OK, men om man sedan tittar på vad MP vill göra med försvaret så anser man ju att skattebetalarna inte skall behöva ge en krona till rikets värn. Sedan har vi en kristdemokratisk tant vid namn Elsemarie Lindgren som tycker att de bör skapas en nordisk eller europeisk helikopterpool där man kan hyra eller låna helikoptrar när man behöver. Begåvat värre, för vad händer den dagen då ofreden kommer eller krisen står för dörren? Den dagen då alla vill ha allt i den där poolen? Med tanke på hur vi i Sverige lyckats förhandla oss till helikoptrar som är 11 år försenade, korvetter som saknar luftförsvar och en gemensam lägescentral som ingen vet slutnotan på så kan man ana hur det slutar i en sådan situation. Det blir till att damma av museiföremål som traktorer, cyklar och gamla terrängbilar igen...

Länkar: DN, SvD

ULVSKOGS UNDERMÅLIGA UPPENBARELSE...


"Vi har inte förlorat, alltså. Vi har starkt stöd i stora delar av landet" - Ulvskog på morgon-TV dagen efter valet 2006.

"Det kändes som en statskupp" - Ulvskog efter en annan valförlust 30 år tidigare.

"Han agerar som en våldtäktsman, som skyller på offret" - Ulvskog om Lars Leijonborg 2006.

Kvinnan bakom citaten är självfallet Marita, tidigare Marxist-Leninist, Socialdemokratisk kulturminister och partisekreterare och numera europaparlamentariker i Bryssel. Marita Ulvskog placerades som toppnamn på den socialdemokratiska valsedeln trots att kvinnan verkar ha ett omdöme rent politiskt som ligger på min nivå, trots att antalet grodor som har hoppat ur kvinnans mun är omöjliga att räkna och trots att SAP hade långt många fler kandidater som ville göra något vettigt av sin tid i Bryssel än att sitta och gnälla.

Jag må vara bitter in i absurdum över de politiska avhoppen i hemstaden Sundbyberg som ledde till att väljarnas val reducerades till en historisk parantes, men Maritas bitterhet mot allt och alla slår ju alla rekord. Det hedrar faktiskt sossarna i Sundbyberg att man, trots att Marita Ulvskog har sin hemvist i grannstaden Solna, valde att stå upp för Åsa Westlund - en ung kvinna med andra ambitioner än att bara sitta och gnälla, vara spydig och le hånfulla leenden. Ett tecken så gott som något att sosseriet i Sundbyberg iallafall har vett att välja rätt någon gång...

Statsminister Reinfeldt har nyss fått känna av Ulvskogs svada och bitterhet. Knappt har Alfons Åberg-kopian gjort entré i Europaparlamentet innan den galna kvinnan sätter igång. När Reinfeldt lyfter de frågor som jag tror att alla psykiskt friska personer i landet kan enas omkring är viktigast under vårt ordförandeskap - ja, då klampar Marita in med sina bandanas och börjar gapa om inrikespolitiken. Sverige vill driva på om miljön och hur vi gemensamt skall kunna börja jobba oss ur den ekonomiska krisen, och Marita vill precis som vanligt självklart något annorlunda. Man kan anklaga Marita Ulvskog för mycket, men konflikträdd är hon inte.

Nej, Marita vill på samma sätt som den rödgröna röran här hemma sprida pengar omkring sig på helt andra saker. Budgetdisciplin i EU är i Maritas och Monas värld lika oviktig som hemma i Svedala, saknas det helt plötsligt pengar till välfärdsstatens kärna - ja, då finns det ju skatter som man utan problem kan höja. Mindre pengar kvar i medborgarnas plånböcker blir resultatet. Ett fantastiskt sätt att sätta igång den konsumtion som måste öka för att ta oss ur krisen, eller är det verkligen det...? Man minns ju med välbehag Monas bevingade ord: "Om man är socialdemokrat, då tycker man att det är häftigt att betala skatt. För mig är skatt det finaste uttrycket för vad politik är."

I socialdemokratins värld, såväl i Europa, Sverige som Sundbyberg så finns det ett överflöd av pengar till allehanda satsningar medan det som är samhällets fundamentala skyldigheter är satta på undantag. Skolan - hur utvecklades den under alla år socialdemokratin styrde, och påverkas den av de besparingar som skulle bli resultatet av en omdömeslös politik? Samma fråga kan man ställa sig om äldrevården, socialtjänsten, rättsväsendet... Vad skulle bli bättre?

Avslutar med ytterligare ett citat saxat från Wikiquote, av den f.d vice riksbankschefen, LO-ekonomen och socialdemokraten Villy Bergström från i vintras:

"Partiledaren Mona Sahlin är inte förmögen att med auktoritet tala om ekonomiska frågor, än mindre tänka konstruktivt om ekonomiska system, därtill är hon för okunnig. Kompetenser i hennes omgivning har stötts ut"

Mona och Marita, ler och långhalm. Om ett år kan den ena sitta och gläfsa i Bryssel medan den andra sitter och flinar som ett fån på Rosenbad och talar sin dagis-svenska med sina röd-gröna statsråd. Fredrik Reinfeldt bad om borgfred under ordförandeskapet i EU, det tog några dagar innan Marita sänkte den förhoppningen - kampen inför 2010 har redan börjat. Vägvalet har aldrig varit viktigare...

Länkar: SvD1, SvD2, DN1, DN2

2009/07/15

TOTTE RÖSTAR


Totte har blivit vuxen, Totte har fyllt 40 år. Tottes mamma och pappa är gamla och ligger som grönsaker på ett sjukhem, men Totte är glad ändå.

Tottes bästa vän Malin har flyttat till landet. Malin bor på ett hem för narkomaner. Totte saknar Malin mycket. När Totte tänker på Malin brukar han bli ledsen, Totte vet att Malin inte vill vara på landet.



När Totte funderar på sina föräldrar och Malin brukar han ta fram en flaska sprit. Totte häller upp spriten i ett glas och säger "Aaahhhh, den satt där den skulle". När Totte druckit några glas så brukar han glömma sina föräldrar och Malin. Det är skönt att glömma tycker Totte.

När Totte var liten hade han en nalle som han tyckte mycket om, men nallen har gått sönder. När nallen gick sönder var Totte 24 år. Den dagen grät Totte mycket, och mamma fick komma och trösta Totte.

På Tottes 25-årsdag fick han en ersättning för nallen, en uppblåsbar docka som heter Marita. Totte har Marita i en garderob på dagarna. Marita är mjuk, och har konstgjort hår. På kvällarna tar Totte fram Marita. Marita får ligga med Totte i Tottes säng. När Totte har druckit sprit brukar han försöka bjuda Marita på sprit, men Marita är bara tyst och tråkig. Då blir Totte frustrerad och ger Marita en holmgång i sängen. På morgonen gör Totte rent Marita, sedan stoppar Totte in Marita i garderoben igen.

I dag är det valdag och Totte skall gå till vallokalen. Vallokalen ligger långt ifrån Tottes bostad så Totte tar färdtjänst. Utanför lokalen står tanter och farbröder och försöker ge Totte små lappar. Totte får panik och springer in. Inne i lokalen blir Totte ännu mer snurrig, det finns så många lappar och Totte vet inte vilken ha skall välja. Totte väljer en lapp som det står Socialdemokraterna på. Totte är social när han fått dricka sprit, och Totte är demokrat. Därför väljer Totte den lappen. Totte ställer sig i kön, och väntar på att få bakom ett skynke.

När det är Tottes tur går han bakom skynket och stoppar ner sina lappar i varsitt kuvert. Det blir tre kuvert. Totte är stolt, Totte har varit en god medborgare. Totte går fram till en tant som vill ha Tottes kuvert. Totte ger tanten sina kuvert. Tanten vill se Tottes id-kort, men Tottes har bara sitt pass med sig. Polisen tog Tottes körkort när han körde bil med Marita efter att ha druckit sprit. Tanten nöjer sig med passet, Totte blir lättad...

På kvällen sitter Totte framför TV:n. Totte tittar på valvakan. På TV:n intervjuar dom en tant som heter Mona. Mona är chef för det partiet som Totte röstade på. Mona pratar precis som den som skriver om Totte skriver - barnsligt. Mona är glad säger hon. Totte förstår inte varför, för Monas och Tottes parti förlorade valet. Men Mona är glad ändå, för hennes parti blev ändå näst störst i Sverige. Bredvid Mona står en man som heter Ibrahim. Ibrahim är också glad, säger han iallafall. Men Ibrahims ögon säger något annat än den leende munnen. Det struntar Totte i. Totte blir också glad, Totte firar med lite sprit.

Då kommer det en dum reporter och säger fula saker om Mona, Totte blir rasande. Totte gillar Mona. Totte kastar sitt glas på TV:n, TV:n blir svart...

Totte är frustrerad. Den skallige mannen som ser ut som Alfons Åberg skall styra i fyra år till. I garderoben väntar Marita på Totte, Totte tar ut Marita. Marita ler när Totte lägger henne i sängen. Totte gråter för Tottes röst hjälpte inte Mona. Totte ger Marita en holmgång. Totte somnar sött och lättad. Totte vet att efter regn kommer solsken.

Länk: DN

GAZA + ISRAEL = ÖVERVÅLD


Det är mycket lätt att sätta ett likhetstecken mellan den Israeliska operationen i Gaza i vintras och begreppet övervåld. För trots att jag är en vän av Israel och landets folk kan man inte sitta tyst och blunda för det som faktiskt hände i Gaza.

Självklart har staten Israel lika stor rätt som alla andra länder att få leva i trygghet, sorgligt nog så har det inte funnits en minut av denna känsla sedan år 1947 då staten Israel grundades. Visst har Israel lika stor rätt som alla andra länder att försvara sig, och det är ju betydligt svårare när man slåss mot en "fiende" som finns mitt ibland civilbefolkningen i Gaza, på sjukhus och i skolor med sina Qassam-raketer - raketer som man låter regna ner bland israeliska civilister.

Naturligtvis kan inte Israels ledning stillatigande sitta och titta på när delar av befolkningen tvingas bo i skyddsrum på grund av terrorister, men frågan som måste ställas - Var det verkligen så smart att gå in med kraft, med övervåld och med den hänsynslöshet som IDF gjorde? I mina ögon är svaret nej. Det enda Israel åstadkommer är att man får ännu större problem med sin egen trygghet och sin säkerhet för decennier framåt. De palestinska barn som sett sina mödrar skjutas ihjäl, eller sina syskon sprängas i småbitar lär knappast växa upp till de vuxna människor som kan känna någon empati för Israels rätt att existera. Långt bättre hade det varit ifall man från Israels sida hade skickat in specialförband som helt sonika sökte upp och eliminerade de som aldrig kunde förmå sig att sluta skjuta raketer mot Israel.

Hatet frodas, våldsverkarna blir fler och inget ljus kommer man att kunna se i den evigt mörka tunneln som är Mellanöstern. Köerna framför rekryteringslokalerna hos Hamas och Jihad kommer ringla långa, martyr efter martyr kommer att vilja ta med sig några sionister till andra sidan - och i Israel kommer detta medföra att vettvillingarna på den sidan får ännu mer vatten på sina kvarnar när man skriker om hårdare tag...

Det måste till en tvåstatslösning, för först när Palestina känner sig som en jämbördig granne till Israel och inte som en ockuperad och förtryckt nation kan man i mina ögon gå vidare. Självklart måste denna Palestinska stat medföra att Israels säkerhet stärks, och att man inte skall behöva oroa sig för krig med ytterligare ett grannland. Finns det någon fråga där skillnaden mellan Bush och Obama kan tänkas betyda något radikalt så måste det vara förhoppningen om att USA kan sätta press på sin bundsförvant att avbryta bosättningspolitiken, att få det trätande tu till förhandlingsborden och hitta den lösning som världen skrikit efter i decennier.

Länkar: SvD, DN

2009/07/14

MASSPSYKOSEN KRYPER NÄRMARE...


För att människan skall bli riktigt, riktigt rädd för en influensa eller någon annan sjukdom så kan den med fördel få ett namn med djurisk anknytning. Just nu är det den s.k Svininfluensan som härjar över jorden som en riktig pandemi, tidigare har människan bläddrat hysterisk i tidningarna när Fågelinfluensan seglade upp som dragplåster på löpsedlarna och har någon hunnit förtränga den Galna Ko-sjukan?

Att vi nu över hela världen ser en våldsam acceleration av smittspridningen i Svininfluensa är naturligt med tanke på hur vi människor rör oss över planeten. När man nu hittat en smittad på Gothia Cup så kan självfallet denna individ ha hunnit sprida viruset bland lagkamrater och andra. Det är ju inte för inte som Gothia Cup ses som den största "köttmarknaden" bland unga atleter, med ett idogt hånglande bland de deltagande under kvällarna...

Vad blir nu reaktionen på att detta fall dykt upp i Götet, mitt bland 34.000 bollsparkande ungdomar som lägger nästan lika mycket energi på att jaga varandra som bollen? Kan vi förvänta oss att det blir mindre kroppsvätskor som byter ägare, kommer man på Heden få se matcher med spelare i munskydd? Fan vet...

Svininfluensan, som inte bara drabbar svin som undertecknad utam också hederliga människor vid sina sinnens fulla bruk, är en allvarlig sjukdom - inte tu tal om annat. Men alla influensor tar livet av folk, allt från något som fått sitt namn efter en kinesisk provins till vinterkräksjukan. Men det som brukar hända då är ju att det är de svaga, multisjuka och redan halvdöda som stryker med och det vi nu bevittnar är något helt annat. Det är en sjukdom där unga, vitala människor hamnar i respirator på grund av en influensa, och det är läskigt. Men det är värt att lägga märke till att mortaliteten (dödligheten) i Svininfluensan fortfarande är rätt så försumbar, marginellt värre än de vanliga influensor som brukar svepa över landet. Men media underblåser panikkänslor och skrämmer upp folk på ett sätt som jag upplever är långt farligare än vad sjukdomen än så länge har visat sig vara. Frågan är inte längre om utan när masspsykosen bryter ut med full kraft.

Det finns dock tecken som oroar mig, och det är att viruset redan börjat mutera. I London finns till exempel en ny variant av viruset och i detta fantastiska turistmål finns det redan 12.500 sjuklingar och i Sverige ligger beräkningarna om antalet insjuknade under hösten i den snäva ramen mellan 400.000 och 5.000.000...

Är det bara att gilla läget, att inte oroa sig för något som man ändå inte kan påverka? Massvaccineringen sätter ju snart igång i världen, så även i Sverige men är det trots alla ansträngningar försent allra redan? Och om det är en ny, värre form av viruset som når oss - fungerar då vaccinet? Själv har jag ju aldrig blivit så sjuk som när jag en endaste gång nappade på erbjudandet från arbetsgivaren om influensavaccin för 15 år sedan. För att citera en av mina favoritgrupper, Eskilstunas stolthet, Kent:

"Jag kastar stenar i mitt glashus
Jag kastar pil i min kuvös
Och så odlar jag min rädsla
Ja, jag sår ständigt nya frön

Och i mitt växthus är jag säker
Där växer avund klar och grön
Jag är livrädd för att leva
Och jag är dödsrädd för att dö

Men älskling vi ska alla en gång dö
Ja, vi ska alla en gång dö"

Länkar: SvD1, SvD2, SvD3, DN1, DN2, DN3, AB1, AB2, Expr1, Expr2

JA! JA! ÅH, MIN GUD...


Ibland är det nästan något tvångsmässigt med att sitta framför datorn och ögna igenom nyhets-siterna med ambitionen att hitta något att blogga om. Allt som oftast hittar man något, som man raljerar över i förbigående på bloggen, men det är sällan man hittar något guldkorn...

Denna morgon hittade jag ett massmedialt mästerstycke på SvD, skrivet av en man som dagen till ära hade klätt ut sig med en Victoria-haka på den bild som fanns i anslutning till artikeln. Mannen som hyllade kronprinsessan och som skrev så bra, så intressant och underbart om ett ämne som fascinerar mig något enormt heter Lars Berge.

Mästerverket handlar om det faktum att det finns tjejer/kvinnor/tanter/kärringar/gummor som fejkar sin orgasm under själva "akten" - allt för att pojken/mannen/herren/gubben skall avsluta sitt hantverk med ett fånigt flin på sina läppar. Är det inte fånigt så säg...? Låt mannen känna sig misslyckad då, sluta spela teater kvinnor och ta ansvaret för er egen njutning i egna händer.

I Berges kolumn kan man läsa om hur man skall kunna avslöja fuskande kvinnor, ett noggrant detektivarbete som kräver en väl utvecklad simultanförmåga för att kunna kombinera med de rytmiska gnidandet för att få till det för motparten. Medan man frustar, flåsar och juckar så skall man iaktta pupillstorlek, andningsfrekvens, meningsuppbyggnad och vokabulär - det krävs en SOS-operatör av manlig härkomst för sådant, någon som klarat SOS test i simultanförmåga...

Eftersom min egen uthålighet i bädden är mikroskopisk, eftersom jag är moderat både till sinnet och mellan benen och eftersom jag är så egocentrerad så bekymrar det mig föga när väl jag nått mitt eget klimax. Sålunda har jag aldrig behövt oroa mig om motpartens stönande, brölande och kramprörelser i köttgrottan är teater eller på riktigt, detta eftersom jag aldrig någonsin har lyckats med den bedriften. Kan månne en av orsakerna till min låga självkänsla finnas i detta faktum?

Men jag är inte totalt likgiltig trots allt, mina julklappar och födelsedagspresenter brukar allt som oftast ha en erotisk underton av varierande upprördhetsgrad. Tack och lov att man kan ge partnern en liten apparat för självtillfredsställelse när man inte orkar med de krav som man anses kunna uppfylla...



För att återgå till Berges kolumn och avbryta mitt ältande. I texten kan man läsa om Meg Ryan och hennes dubbla skådespelande i filmen "När Harry träffade Sally". Jag har alltid haft en förkärlek för just Meg Ryan, som i mina ögon tillhörde de charmigaste och sötaste i filmvärlden innan jag nådde den hemska medelåldern, och när hon gick loss i sin teatraliska urkraft i filmen så blev jag hänförd. Men liksom jag har förfallit över åren som gått så har också Meg Ryan... Den plastikkirurg som vanställt det tidigare söta ansiktet med sina skalpeller borde straffas, förlora sin legitimation eller åtminstone få näringsförbud. Meg Ryan av idag är ju utseendemässigt en bisarr kvinnlig variant av Jokern i Batman. Varför kan man inte låta en vacker kvinna åldras naturligt och oförstört?

Länk: SvD, AB

2009/07/13

ITALIENSK POLITIK? LA DOLCE VITA?


Ibland när man sitter i någon sorts halvdvala i fullmäktige och funderar över hur politiken skulle kunna bli lite roligare så spårar ju drömmarna iväg. Medan monotona politiska dialoger och monologer ekar bland den estetiskt tilltalande skara som sundbybergarna i all sin visdom valt att representera dem så funderar iallafall jag på hur politiken skulle kunna bli lite mer spännande, tilltalande och skruvad utan att för den skull tappa det allvar som präglar beslutsfattande och politiskt hantverk...

Republiken Italien, ett välordnat land där de allmänna kommunikationerna inte följt någon tidtabell sedan man hängde upp sin fascistiska landsfader Mussolini upp-och-ner med sin älskarinna i en lyktstolpe i Milano för 64 år sedan. Italien är ett land som byter regering i samma takt som en SVT sänder undermåliga repriser av gamla skitprogram. Men demokratin och politiken i Italien är trots detta något häpnadsväckande, något fascinerande och härligt vulgärt. När man ser de nya skandalrubrikerna om Silvio Berlusconi och hans utflippade sexliv så undrar man hur lång tid det dröjer innan Vatikanen får för sig att flytta till ett land där moralen bland landets ledare inte är i fritt fall?

Berlusconi verkar vara en härlig, levnadsglad och synnerligen kåt person. Att få Italiens premiärminister att passa i den mall som finns för premiärministrar, politiker eller statsmän borde vara lika omöjligt som att presa in undertecknad i en sparkdräkt med storlek 62/68. Dessutom verkar Silvio ha tagit en överdos av Viagra om man skall tro på nyheterna som nu sprids över världen, där den gamle och tunnhårige mannen har haft sexorgier med ett halvt kompani glädjeflickor. Hur orkar karl'n?



Silvio Berlusconi har dock varit väldigt tydlig med att han, den italienska urkraften och national-hunken, aldrig skulle behöva nedlåta sig till att betala för sex och samvaro. I Silvios värld så flockas ju alla tillgångliga flickor runt just honom som getingar kring ett glas iskall Fanta. De flockas där för att få ta del av hans charm, hans vältränade lekamen och härliga uppenbarelse - eller är det så?

Det som nu uppdagas måste svida rejält hos den alltid så sprallige Silvio. Att han skulle ha köpt sex, han som är så tilltalande... Det kosntiga är att om man sätter in det som nu uppenbarligen har hänt i sitt sammanhang så tror jag att Berlusconi knäcks mer av det framkommer att han varit tvungen att betala för sina orgier än att han de facto haft dom. För så är väl Italien, den italienska mannen - att skrävla om sina erövringar på kärleksfronten är höjden av stolthet men när samma person iförd uniform skall försöka erövra världen så går det åt fanders. Och när manligheten personifierad dessutom hängs ut i media som sexköpare och inte sexgud, ja då är det på väg att gå åt fanders för mannen i lådan - Silvio Berlusconi.

Och vad händer samtidigt i svenska politiska miljöerna? Jo, polisen får åka till riksdagen för att titta till en katt som sitter fast uppe i ett träd...

Länkar: AB, SvD, DN

PINSAMMA PRIORITERINGAR?


Försvarsmakten av i dag är en myndighet som har mycket svårt att få sina pengar att räcka till allt som man skulle behöva plöja ner sina slantar i. Till exempel så saknar vår flotta förmåga att skydda sig mot luftangrepp, vår armé är så liten att den snart enbart är numerärt överlägsen Vatikanens Schweizergarde och flygvapnets plan flygs alltmer sällan för att spara just pengar...

I detta ekonomiska stålbad, där kärnverksamheterna urholkas och försvarsförmågan ligger på en pinsamt låg nivå så har uppenbarligen myndigheten Försvarsmakten återigen fått för sig att ett nytt IT-system är det som bäst stärker Sveriges roll i vår del av världen. Ett IT-system som nu visar sig vara en gökunge som effektivt suger resurser från förbandsverksamhet och matrielanskaffning, är det något att satsa på just nu när resursbristen är så påtaglig överallt utom i de projekt som kan kallas för ögongodis...?

I denna era av Cyberkrig, när Nordkoreas kommunistiska regim skickar in sina små, röda virus i IT-system i USA och Sydkorea så skulle väl måhända det finnas grund för att ta fram en ny plattform för just IT-hanteringen - om nu "PRIO" som systemet heter verkligen löser säkerhetsfrågorna och ger oss en trygghet som vi idag saknar. Frågan är bara vad som hände med regeringens viljeinriktning om att köpa "från hyllan"? Detta innebär att man tittar efter redan framtagna och väl beprövade lösningar eller vapensystem till rimliga kostnader - men gäller inte det IT-system också? Tydligen inte, för Försvarsmakten i samarbete med IBM håller på med sin unika produkt där man bara kan skymta slutresultatet långt borta i fjärran och där kostnaderna som vanligt skenar.

Länkar: SvD1, SvD2

OHLY ORERAR OFÖRTRUTET OCH OSTRUKTURERAT...


...vidare.
För något eller några år sedan, precis innan Vänsterpartiet började nosa på den där skrämmande 4%-spärren, var den före detta tågmästaren Lars Ohly en genuin kommunist. Först när partiets framtid började bli osäker så kom Lars Ohly underfund med att han inte var kommunist utan något helt annat...

De flesta anar nog att det här med att helt plötsligt klippa navelsträngen till sin ideologiska moderkaka bara var en plågsam nödvändighet och ingenting som Lars Ohly egentligen ville. Det finns ju en hel drös med härligt avslöjande citat av denne man som demaskerar honom som en Rolf Hagel-klon. Rolf Hagel var partiledare för de moskvatrogna partiet APK under slutet av 70-talet och början av 80-talet.

"När vi skriver om de socialistiska länderna i Röd Press bör vi inrikta oss på att avslöja borgarnas myter.... inte sprida dem vidare" - Ohly försvarar den DDR mot den fria pressens granskande ögon.

"Det kan vara så att inskränkningar av de demokratiska fri- och rättigheterna är den enda möjligheten för arbetarklassen att slå vakt om den största demokratiska reformen vi känner till - avskaffandet av utsugningen och kapitalismen" - Ohly om vad demokrati innebär...

"De socialistiska staterna har i motsats till de imperialistiska staterna ett objektivt intresse av freden. De socialistiska staterna tvingas att rusta för att inte riskera sin egen utplåning" - Ohly glömmer bort att en betydande del av t.ex DDR:s militärer jagade egna medborgare som råkade vara något annat än kommunister.

I mina ögon är ju Ohly en rätt kul lirare i politikens annars så torra tillvaro. Vilken annan partiledare skulle ge en kritisk journalist långfingret i direktsändning? Vilken annan partiledare skrattar lika mycket som Ohly, och har ett oftast gott humör trots att hans undermåliga favoritlag i fotboll underpresterar lika mycket som hanses parti i EP-valet? Ohly kryddar politiken, det skulle vara tråkigt utan Ohly...

Nu är dock Ohly igång och gnäller på att vår blivande statschef, kronprinsessan Victoria med sin dräng till blivande make, skall få bo gratis på Haga slott. Jaha, varför skall allt vara så dj-vla rättvist hela tiden? Om rättvisepatoset fanns där hos Ohly - varför skulle då hans idoler Stalin, Bresjnev, Andropov med flera få bo gratis innanför Kremls murar med alla sina politrucker utan att de fick se Ohlys långfinger? Varför gnäller inte Ohly på att Fidel Castro inte betalar sin egen bostad, och varför kom ingen kritik mot att Caesescu i Rumänien byggde ett fint och grandiöst palats medan hans undersåtar svalt? Och hur mycket hyra betalade Erich Honecker för sin lyxvilla till sommarhus vid Östersjökusten? Alla dessa höga potentater fick ingen kritik från Ohly, bara smöriga lyckönskningar och fånigt inställsamma telegram. De styrde nämligen i länder med ett system som Ohly satt och blev upphetsad till, där en påstådd kamp för jämlikhet bara var tomma ord och trams.

Victoria är vår blivande drottning och statschef. Varför skall inte hon få bo i det slott som Gustav VI Adolf så vänligt "lånade" ut till staten för 43 år sedan? Klart att hon och Daniel inte skall bo hos pappa kungen och mamma drottningen, de måste ju få ro att kopulera fram en tronarvinge innan fertiliteten försvinner som genom ett trollslag. Och måste man bo nära huvudstaden och familjen så är väl Haga ett mycket bra alternativ.

Själv hade jag dock gärna sett att det blivande brudparet hade flyttat söderöver, till det vackra Tullgarns slott mellan Vagnhärad och Hölö. Vackrare plats finns inte, och det är väl kanske därför det inte är aktuellt. Tänk er om några år när Victoria vägrar flytta till Stockholm efter att ha blivit drottning - skall då metropolen Hölö bli vår huvudstad, skall den spottande, fräsande och ständigt svärande Per Morberg bli hovtraktör hos sina grannar?

Länk: SvD, Expr

2009/07/12

MONARKIST? - JAVISST!


Många liberala fjantar, däribland rikstyckerskan Birgitta Ohlsson, har av någon anledning fått för sig att republiken som statsskick är överlägset monarkin, och jag häpnar...

Birgitta Ohlsson satt som ordförande i den närmast landsförrädar-aktiga Republikanska Föreningen under några år, och förklaringen måste ju vara att kvinnan är uppväxt i en byhåla med namnet som säger allt - Tokarp. Varje gång någon skall ifrågasätta vår älskade konung så skickas rikstyckerskan fram för att med sedvanlig mundiarré ge sig på ämnet hätskt och ostrukturerat. Frågan är då varför republiken är bättre än monarkin?

Låt oss jämföra ett antal monarkier med några republiker för att se var folket har störst inflytande över hur makten utövas:

Match 1: Norge - Iran. I Norge, som förvisso är den sista sovjetrepubliken, så styr en allt annat än folkvald kung. Harald V älskas av sitt folk, trots att kronprinsessan är en gammal knarkare och trots att prinsessan av blodet talar med andar, spöken och andra illusoriska varelser. Men folket kan tycka, tänka och välja en regering utan att Kungen lägger sig i...
Iran är en republik, där man väljer president. Man har nu "valt" Ahmadbinejad, som är långt ifrån lika älskad av sitt folk som Harald V. Tycker man till om det valet så skjuts man i värsta fall eller misshandlas i bästa fall av Pasdaran eller Basji-milisen. Resultat: 1-0 till monarkin.

Match 2: Japan - Kina. I Japan har folk yttrandefrihet, jordbävningar och en radda av undermåliga tävlingsprogram på TV. Dessutom har man en kejsare som sedan det andra världskriget inte har någon makt, men desto mer kärlek från sitt folk. Japan av idag är ett närmast pacifistiskt land där såväl inhemsk opposition som elaka grannar (läs: Ryssland och Nordkorea) bemöts med en närmast generande ödmjukhet.
Världens folkrikaste land är en republik, landet är Kina. I Kina väljs presidenten av den Nationella Folkkongressen, som är en samling kommunister som slickar varandras röv. Kina må ha en vald president, men inte vald av folket, ett folk som avrättas i en takt som inget annat land klarar av. Folkrepubliken Kina har också en förkärlek för att med våld slå ner opposition, oliktänkande och små nationella frihetsgrupperingar. Resultat: 2-0 till monarkin.

Match 3: Spanien - USA. När den tidigare stormakten på den Iberiska halvön blev av med sin fascistdiktator Franco föll det sig naturligt att besätta den tron som varit vakant under hela fascist-eran. Kung Juan Carlos är idag respekterad av sitt folk, och Spanien är ett land där man fritt kan tala och tycka. I USA har man idag en folkvald president, Obama. Den tidigare presidenten Bush satt dock på ett tveksamt mandat eftersom han de facto fått färre röster än sin motståndare Al Gore år 2000. Bush var även med om att underminera mycket av den frihet som tidigare kännetecknat "frihetens garant", allt i "Kampen mot terrorns" namn. Resultat: Oavgjort, med moraliskt pluspoäng till Spanien, 3,5-1 till monarkin.



I land efter land så utfaller jämförelsen på samma sätt, i monarkier så har folk det bättre och har mer frihet. De värsta tyrannierna på vår planet (Nordkorea, Burma, Iran, Kina, Finland, Uzbekistan, Kuba...) är republiker, och det måste ju rimligtvis betyda något för den frihetstörstande liberalen.

För övrigt så anser jag som monarkist och konservativ att det är närmast kriminellt att ha Victoria och den där Ockelbo-Westling på en disktrasa, nästan lika kriminellt som att det finns en blogg som heter "Mona for president"...

Länkar: SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, DN, Expr1, Expr2, Svenskbladet

2009/07/11

ATT AVLA FRAM EN VALFRAMGÅNG...


Jag är en obotlig cyniker - det erkänner jag helt utan omsvep. Kanske var det därför min hjärna satte igång och tänka konstiga tankar när jag häromdagen läste i Aftonbladet att allas vår första dam Filippa Reinfeldt inte alls har uteslutit en liten sladdis.

Min första tanke var att detta var en idé som Per Schlingmann, valstrateg och partisekretare, hade kommit på som någon sorts valvinnare ifall vi moderater inför valen 2010 skulle ligga lågt i opinionen. För vad är väl mer tilltalande än en statsminister, som väldigt många har ett stort förtroende för, som kommer till sina valmöten med en höggravid och bildskön fru vid sin sida? Om sedan Filippa skulle föda sitt barn på ett landstingssjukhus så visar sig ju också att det vackra paret är precis som de flesta andra... Nåväl, efter det rätt så misslyckade EP-valet för några veckor sedan så behövs det nya strategier, nytänkande och en klarsynt analys av vad som attraherar väljare.

Man skall nog vara sjukligt till vänster eller ha ett hjärta av sten ifall man inte berörs av sådana bilder som kommer att visas, och sympatierna för statsministerparet kan kanske, måhända, högst eventuellt leda till att några av de mest ytliga i familjen Svensson tippar över till just vårt parti. I min cynism är det så det är planerat, att man kan ragga väljare med en statsminister på väg in i pappaledigheten.

Men det kan ju också vara så att den vackra Filippa med sin skallige man Fredrik faktiskt längtar efter babyvrål på Sagerska, mjölkstockning i samband med Nobelmiddagen, blöjbyten, barnsjukdomar eller ett rejält lyft för barnbidraget - så kan det ju vara. Eller så kan det ju vara så vackert att det är den starka kärleken mellan de tu som skall bekräftas med ytterligare en medlem i den Reinfeldtska klanen. Starkt i så fall tycker jag, starkt att Fredrik förträngt att Filippa haft den dåliga smaken att ha ihop det med E-Type - en av Sveriges största hitmakare, men med den sämsta rösten och den fånigaste frisyren. Apropå frisyrer, att gå från E-Type till vår älskade statsminister - det är att gå från den ena ytterligheten till den andra.

Det statsministerpar vi nu har är ju rätt så fantastiskt på alla de sätt, de är ju hyfsat unga, framgångsrika och båda rätt så bildsköna med fru Reinfeldt som en riktig pärla. Jämförelsen Reinfeldt och JFK med sin Jackie är väl inte alltför långt borta. Ponera att Göran Persson skulle ha fått för sig att vinna valet 2006 genom att göra Anitra på smällen, och därigenom skapa en av historiens äldsta mammor - då hade nog obehagskänslorna kört över sympatierna. Tänk om Mona och Bosse också skulle få för sig att kopulera för att vända Monas rutschkana i förtroendemätning efter förtroendemätning, inte heller det så tilltalande i mina ögon.

Men när man tänker på Filippa, gravid och lycklig, ja då blir man fylld av varma känslor. Tänk Er hur Filippa får lämna Landstinghuset och den ständigt gläfsande politiska terriern Ingela Nylund-Watz för att med magen i vädret, och inför kvällspressens blixtrande kameror baka mandelmusslor. Mina ögon tåras av att bara tänka tanken...

Länkar: AB

NORDKOREA - LANDET MED ADHD...


Nordkorea är ett mycket intressant land, ett unikum i världspolitiken sedan Khaddaffis Libyen sansat sig. Kim Jong-Il är ledare i ett utfattigt land där folk äter gräs, grus och kvistar eftersom risskörden år efter år bara räcker till de unga herrar som fullgör sin värnplikt på 6-7 år. Den Demokratiska Folkrepubliken Korea må vara litet, obetydligt och fattigt men man har en krigsmakt som tillhör världens 5 största till numerären trots att man inte ens platsar som ett av världens 50 folkrikaste länder. Att man dessutom har lyckats utveckla kärnvapen och hyfsade robotar gör ju att blir lätt fascinerad av det kommunistiska drömsamhället i Fjärran Östern...

Nordkoreas innevånare saknar internet av lättförståeliga skäl, eftersom det ligger i partiets intresse att låta folket tro att de lever i det där drömsamhället, ett drömsamhälle som får Orwells 1984 att framstå som Edens Lustgård. Men trots att datorvanan bland det nordkoreanska folket måste betraktas som något som påminner och IT-analfabetism så har man uppenbarligen lyckats träna upp ett stort antal "hackers" som nu har gett sig på IT-strukturen i USA och Sydkorea. En hel brigad med datanördar sitter och sprider sina virus till myndigheter och förvaltningar hos ärkefienderna, och Nordkorea fruktar inte längre det svar som komma bör.

Man har sina kärnvapen, man har sin gigantiska men antika krigsmakt och man har en åkomma som måste klassas som en variant av ADHD, ett land med hela spektrat av symptom - det är Nordkorea det.

- Koncentrationssvårigheter - förvisso inte när det gäller kärnvapenforskning...
- Dålig impulskontroll - mest hela tiden
- Hyperaktivitet
- Glömska
- Problem med att tolka sinnesintryck
- Hetsigt humör och trots

Man är ett litet land som glömmer att man har varit och är beroende av omvärlden för att föda sitt folk, som sätter sig upp mot en svagare stormakt likt en trotsig unge och som har ett hetsigt humör och hyperaktivitet i avtryckarfingrarna som trycker på avfyrningsknapparna till Taepodong-missilerna. Kim Jong-Il och hans politrucker bajsar världsamfundet i ansiktet mest hela tiden, och kommer undan med det varje gång - ty man har rustat sig till en oförtjänt respekt.

Så medan Obama skakar hand man maskerad-token Khaddaffi strömmar det in Nordkoreanska virus i Vita Husets datorer... Och vad blir svaret? Ingenting som kommer att göra tillvaron lättare för Nordkoreas förtryckta folk är jag rädd. De lever i ett helvete redan nu, och det enda som kommer förändras är tempraturen på lågorna.

Länkar: SvD1, SvD2, SvD3, DN

2009/07/10

HÖGERSPÖKET: KÅT, GLAD & TILLFREDSSTÄLLD AV SKATTEPENGAR

Högerspöket med ett annat sexhjälpmedel, en röd dubbeldildo...

"Högerspöket har erfarit att länsrätten i Västra Götaland har bedömt att sexuell tillfredställelse är en del av skälig levnadsstandard. Genom att följa denna blogg kan han enkelt konstatera att Tokmoderaten inte har en skälig levnadsstandard. Är verkligen försörjningstödet ett sätt att distribuera kåthet, lycka och tillfredställelse för skattepengar.

Trots att Högerspöket vid det här laget uppnått en aktningsvärd ålder dröjer potensproblemen. Kanske är det därför han har så svårt att sympatisera med den kåte men impotente göteborgaren som sökt socialbidrag för att köpa potensmedicin. Mer troligt är det för att Högerspöket insett att statens, landstingens och kommunernas pengar faktiskt är skattebetalarnas pengar. Det är människor som gått upp för att börja jobba kl 07.00 som betalar de där små blå pillren.

Den impotente göteborgaren och hans läkare hävdar att denne måste kopulera för att inte återfalla i sitt missbruk. Ursäkta ett förvirrat högerspöke, men är det någon annan som stoppat heroinnålen i honom? Högerspökets gamle vän Sherlock Holmes var kokainist och evig singel, men han tog iallfall ansvar för sitt eget liv.

Högerspöket är tämligen övertygad om att de flesta i Sverige tycker att det är värt att betala ut socialbidrag för att människor ska ha någonstans att bo, ha kläder på kroppen och för att ingen ska svälta. När man börjar prata om rätten att införskaffa en TV, en dator eller cigaretter börjar stödet svikta. Högerspöket vet att du skulle skänka pengar till en vän för att han inte har råd med mat, eller inte har råd med kläder, eller håller på att bli vräkt. Men vem av er skulle betala för att er vän är impotent och mår bra av att få till det?

Man kan också fråga sig om sex nu är så viktigt för vår Göteborgares tillfrisknande, vad hade länsrätten dömt om han hade vore singel? Ett års prenumeration på FIB-Aktuellt? Gratis medlemskap på match.com med tillhörande datingkostnader? En timme sexköp i veckan?

Nej. Det offentliga kan inte göra oss lyckliga, och ska inte göra det heller. Lycka eller tillfredställande ska inte köpas för pengar som andra arbetat ihop. Oavsett om det gäller kultur-stöd eller små blå piller."


Länkar: SvD, DN, AB, Expr