PARTIET UTAN IDEOLOGISK RYGGRAD?

Utrotningshotad svensk stridsvagn...

Efter försvarfrågan, som hanterats på ett minst sagt vedervärdigt sätt av alliansregeringen, och försöket att anamma frågan om kvotering i föräldraförsäkringen så ställer jag mig frågan: Har inte vi moderater den ideologiska ryggraden kvar? Är målet att genom politisk exorcism driva ut kärnväljarna ur de Nya moderaterna?

Sedan den dagen jag blev blå i själen, trots mina föräldrars ihärdiga försök att få mig röd, så har jag inte funderat det minsta på att byta riktning. "Mitt" parti har stått upp för den enskilda människans rätt att själv utforma sitt liv, utan pekpinnar från politiker och byråkrater. Staten däremot skall se till att dessa enskilda människor kan leva sina liv i frihet, genom att med försvaret som garant för den yttre säkerheten och rättsväsendet med polisen i högsätet som väktare av den inre säkerheten. ÄN SÅ LÄNGE så sköter vi frågan om rättsväsendet, medan vi övergett försvaret av landet och är på väg att överge människans rätt att själv utforma sitt liv. Jag jar inte funderat det minsta på att byta riktning, men nu kommer osäkerheten krypande...

Jag förstår faktiskt inte det här med att försvarets förfall fortsätter med oförminskad styrka under alliansen. Visst stämmer det som Tolgfors säger om att vi får fler förband gripbara tidigare men det beror ju snarare på att det vi har i dag är så fruktansvärt eftersatt och helt inriktat på att verka utomlands. Att skydda Sverige finns inte på agendan, inte med de löjliga nivåer vi talar om nu... Och i regeringskretsarna är man mest nöjd med att ha sett till att man håller en budget om 38.9 miljarder kronor per år fram till 2014, oavsett vad som händer runtomkring oss. När inte ens dagens Ryssland fungerar som väckarklocka för Tolgfors, Borg och Reinfeldt - vad krävs då egentligen? Att Estlands ryssar i trakten av Narva tar till vapen mot "kapitalisterna" i Tallinn? Tveksamt om ens en konflikt i vår omedelbara närhet räcker, inte ens om det handlar om ett grannland som vi som snällt lovat försvara med vår icke-existerande försvarsmakt.

Det Tolgfors håller på med måste vara en avancerad form av självbedrägeri, cyniskt eller sjukligt - vem vet? Sten försöker lura landets befolkning att Sverige kan försvaras sådär lite hjälpligt och frågan är om han själv tror på sin argumentation. Uppenbarligen så lyckas han inte med sina föresatser eftersom det i undersökning efter undersökning framgår att det svenska folket vill ha ett starkare försvar, ett försvar som ger dom trygghet. Eftersom vindflöjelpolitiken i partiet just nu är tydlig så kan man ju önska att man finner rätt till slut och hittar "hem".

Hur Sverige beter sig bemöts med förvåning i hela vårt närområde. Mina estniska släktingar ställer sig frågan om naivitet är en del i kravspecifikationen för att få styra Sverige, finska officerare jag känner skrattar numera när den svenska försvarsmakten förs på tal. Det som finns är bra, men så är det ju i Luxemburgs armé om 800 man också - för övrigt den enda i västeuropa som kommer vara mindre i numerären än den svenska... Inte ens dessa "vibbar" känner Tolgfors av. Vem vill hjälpa ett land att försvara sig, när landet så fullkomligt skiter i att hålla sig med en förmåga själv? Där är Sverige idag, ett land som förbinder sig att försvara sina grannar, utan någon som helst täckning bakom orden och som vill ha hjälp i gengäld när det brinner till i den eviga fredens rike.

Citerar Tolgfors: "Finland har av tradition en lång gräns mot Ryssland, det finns i deras tankar och minne. Vi har gjort olika vägval där vi får ett tillgängligt och användbart försvar av högsta kvalitet". Vad menar Tolgfors med det? Att Finlands försvar är av låg kvalitet och otillgängligt? Finland har tre brigader som är på krigsfot snabbare än någon av de bataljoner vi skapar. Finland har bl a tre snabbinsatsbrigader med artilleriunderstöd, samma sorts stridsvagnar som Tolgfors vill skrota (världens bästa...) samt ett gediget luftvärn. Luftvärn är något vi i Sverige avvecklar just nu. Vid sidan av dessa tre brigader finns det ytterligare ett dussin brigader att mobilisera. Att Finland har tankar och minnen från hur Sovjetunionen/Ryssland fungerar är ett sundhetstecken - att Sverige återigen stoppar huvudet i sanden är ett tecken på bristande sjukdomsinsikt. Måhända hade det varit gottgörande för den svenska flatheten om antingen Stalin eller Hitler kastat sig över oss under det brinnande 40-talet, måhända hade bombade städer, krigsinvalider och faderslösa 40-talister fått politikerna att förstå att kriget är hemskt och att freden kostar.

Sverige är ju trots allt störst i Norden, ekonomiskt, befolkningsmässigt och ytmässigt. Snart har det största landet det minsta försvaret och den klenaste försvarsbudgeten per capita - rimmar det bra i Sten Tolgfors öron? Återigen snyltar Sverige på grannländernas ansträngningar att skydda sig, medan vi sitter och utarmar förmåga efter förmåga.

Tolgfors citat 2: "Vi har ett starkt ubåtsvapen som Finland inte har" - men det är ett minne från fornstora dagar. Idag har Sverige 5 u-båtar, varav en är i Stilla Havet och två saknar besättning. Kvar blir två u-båtar, starkt? Om det är vad Tolgfors tycker är starkt så förstår jag att han är närmast lyrisk över att Sverige framöver kommer försvaras av 8 bataljoner och ett halverat hemvärn...

Länkar: SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6

FÖRSVARSSLAKTENS FASANSFULLA FREDAG

"Höga berg och djupa dalar..."

Är jag stolt denna morgon? Är jag nöjd över att den regering som jag stöttat i vått som torrt så styvmoderligt behandlar den absolut viktigaste uppgiften som staten är ålagd, att skydda sina medborgare? Kan jag fortsätta gnälla inifrån för att dra mitt strå till stacken så "partiet" revolterar...?

På de första två frågorna är svaret ett rungande NEJ! medan jag väntar till slutet av mars och den dagen Tolgfors lägger fram inriktningspropositionen innan jag bestämmer mig avseende den tredje frågan. Fram tills dess kommer jag att gnälla, påpeka och lyfta på alla den stenar som utgörs av rena lögner, naiva önskedrömmar och en pragmatism som gränsar till landsförräderi som i form av svada kommer från försvarsdepartementet på Jakobsgatan...

För medan Tolgfors med en dåres envishet pratar på om att "utvecklingen i världen går mot lätta förband, det tydliggjordes i Georgien" så är detta enbart en ursäkt för att kunna avveckla arméns förmåga till väpnad strid. Tvärtom är det så att i Georgien vann Ryssland kriget med sina mekaniserade regementen, med sina tunga stridsvagnar och med ett förödande artilleriunderstöd MOT just lätta georgiska förband...

Att det sedan finns lätta förband i de flesta andra arméer runt om i världen är sedan inte så konstigt, eftersom de flesta andra länderna har en mer nykter syn på hur man försvarar sig - det är tunga förband i kombination med lätta som ger möjlighet att anpassa sig efter vad som krävs av situationen. Att dessutom länder som Litauen och Estland dessutom har fler än 8 bataljoner är väl också talande för hur långt vi drivit vår slakt.

Det Tolgfors efterfrågar är att hela den svenska armén skall kunna finnas på den afghanska landsbygden, kuskandes runt i små terrängfordon och samtala fram den eviga freden även där. Den lilla ursäkt som finns kvar i fosterlandet för att ansvara för rikets, grannländernas och närområdets säkerhet skall också kuska runt i små terrängfordon, med noll och ingen förmåga att med tyngd möta en välsammansatt motståndares förband, med pansar, med mekaniserat infanteri och med ett artilleriunderstöd som vi i Sverige bara minns som en svunnen tid...

Om jag mot förmodan skulle kunna acceptera 8 stående bataljoner med understöd som det talas om så vill jag se följande:

- Dela in de 8 bataljonerna i fyra stridsgrupper om 1 mekaniserad och 1 lättare bataljon i varje, ge varje stridgrupp 1 stor understödsbataljon där artilleri, luftvärn och ingenjör samt trängförband ingår.

- Luftburen bataljon utvecklas och står för snabbinsatsförmåga samt två jägarbataljoner kvarstår, varav en kan vara amfibiebataljonen.

Detta innebär 16.000 man i stående trupp, med förmåga till både utlandsuppdrag och stabiliserande påverkan i närområdet. Efter avslutad tjänst kontrakteras soldaterna att ingå i reservförband under en tid med resultatet att vi snabbt kan få ytterligare 8 stridsgrupper om 8 mekaniserade, 8 lättare bataljoner samt 4 understödsbataljoner. Det innebär att vi måste återgå till att förrådsställa matriel till dessa förband, detta innebär en förmåga att anpassa vårt försvar efter omvärldssituationen och inte enbart efter fastställd statsbudget. Men nejdå - 38.9 miljarder i Sverige räcker till 2.000 man i stående förband, inte som tidigare nämnts 12.500 eller dagens 20.000 - och man vet inte om man skall skratta eller gråta...?

Vad gäller marinen, flygvapnet och hemvärnet så måste dagens numerär kvarstå. Såväl fartyg som flygförband skall göras dugliga för strid. Hur upprörande är det inte att marinens modernaste fartyg saknar förmåga att försvara sig mot flyg år efter år? Hur tragiskt är det inte att flygvapnets divisioner inte övas och inte har de vapensystem som krävs för att begreppet JAS - jakt, attack och spaning, skall duga...? Och varför börja skära i det hemvärn som knappast kostar någonting?

Mitt hopp dessa deprimerande dagar är att det finns folk, högt upp i partiet och bland våra alliansvänner i regeringen som till skillnad från ansvarigt statsråd förstår att "Här och Nu!" och tillgänglighet inte per automatik innebär att vi avvecklar vår förmåga att slåss med stridsvagnar, med mekaniserade bataljoner och med artilleriunderstöd, i större enheter än bataljoner. För hur mycket än Sten Tolgfors önskar något annat är det så striden kommer se ut den dagen det kommer stridas i vår del av världen - i dag, i morgon och här och nu... Folkviljan är tydlig, lyssna på den!

Länkar: SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, AB1, AB2, DN1, Wiseman

MENTAL HÄRDSMÄLTA HOS MONA

Mona "förhandlar" med Ohly (den glada) och Peter Eriksson (den konstiga)...

När Mona Sahlin häromdagen gick ut i media och berättade att socialdemokraterna säger "Nej, nej och nej" till NATO, och att svensk anslutning till den säkerhetsbefrämjande organisationen inte skulle ske under hennes livstid så fick jag till en kommentar på din ledamots blogg som jag var riktigt nöjd med - "Eftersom vi har hjärndödsbegreppet i Sverige nuförtiden så borde NATO-medlemskapet kunna förverkligas redan idag utan att sosseriet och Mona skulle kunna opponera sig".

Nu är Mona återigen igång med sina floskler, med sitt gnäll och med det malande som gör att hela hennes uppenbarelse medför kväljningar. I SvD Brännpunkt får läsarna ta del av Monas funderingar, funderingar som först och främst inte är värda ett jotta eftersom hon överhuvudtaget inte har förankrat idéerna hos sina tilltänkta samarbetspartier.

"Patienten ska ha rätt att välja vårdgivare" - Vad säger Lars Ohly om det? Han som skyr privata alternativ som pesten.

"Vi säger ja till tidigare betyg" - Vad säger Lars Ohly om det? Han som ser betyg som ett förtryck av de svaga i samhället...

"Därför ska vi investera i en kraftig utbyggnad av förnybar energi, och i energieffektiva industriprocesser och bostäder. Vi vill göra stora investeringar i järnväg, kollektivtrafik och nya trafiklösningar" - Så länge Mona går hand i hand med de gröna så handlar det om investeringar i järnvägar där ingen åker, chockhöjd bensinskatt och stoppade vägbyggen. Avvecklad kärnkraft?

"Efter halva mandatperioden har vi socialdemokrater också gjort stora delar av den egna hemläxa väljarna gav oss i förra valet: byt ledarskap i partiet; modernisera politikens innehåll; och lägg den gamla idén att socialdemokraterna alltid ska regera ensamma på hyllan" - Bytt ledarskap, visst men ersatt en dryg men ändå kunnig man med en okunnig och teatraliskt folklig kvinna i linje med kvoteringspolitiken. Modernisera politiken? Pyttsan, det är samma gamla bidragstänk, det är samma vurmande för AMS, det är en politik som gått i stå för decennier sedan... Och det känns ju underbart att veta att man får kommunister och miljöfundamentalister på köpet när man väljer sosseriet, eller hur...?

"Idag hotas både kvaliteten och jobben i välfärden. Nu ökar arbetslösheten i rasande takt, överskott vänds i underskott i de offentliga finanserna, och utanförskapet växer. Tvärtemot vad den blå alliansen lovade väljarna 2006" - Ja du Mona, det är väl underbart att det lilla landet Sverige med sina 9 miljoner innevånare ligger bakom den finansiella kris och lågkonjunktur vi nu ser. Det är väl skönt för dig att kunna skylla hela världens samlade problem på Alliansregeringen, för läget såg lite annorlunda ut bara förra sommaren. Minns hur den alltid så visa Riksbanken höjde och höjde räntan för att kyla ner konjunkturen bara några veckor innan kollapsen. Hur ser det ut nu, och varför? Det hade sett betydligt värre ut med Monas politik - det är ett som är säkert!

Du är kanske inte kliniskt hjärndöd Mona, men iallafall verklighetsfrånvänd på ett närmast sjukligt sätt. Du maler på om försvaret, där förvisso jag också har synpunkter, men du maler på med vänstern och miljöpartiet som patetiska vapendragare. Du anklagar regeringen för allt som den kan anklagas för. Det är i Monas värld regeringens fel att det sitter dissidenter i Kinas fängelser, inlåsta av Ohlys partibröder. Det är i Monas värld alliansens fel att Gaza bombas, eftersom vi inte sätter stopp för en Davis Cup match mot Israel. Det är i Monas värld Fredrik Reinfeldts fel att världsekonomin är i fritt fall - och skulle det i morgon hittas en gigantisk meteor på väg mot jorden så kunde vi vara säkra på en sak. Mona skulle anklaga regeringen även för den...

Länkar: SvD, SvD2, Fp Nacka, Johans ledljus

DET STÖRSTA KONSTPROJEKTET...?

Adolf Hitlers "Prelude inför det stora konstprojektet"

Allteftersom man läser på om den unga Anna Odells cyniska och människoföraktande insatser i konstens namn, desto mer upprörd blir man... Det handlar till syvende och sist om att en människa anser att vanliga medborgare i konstens namn skall få vänta på polis, på vård. Det handlar om att vårdpersonal som i mötet med galna konstnärer som stormar in på deras alltid så turbulenta arbetsplats skall låta sig misshandlas, bespottas och förnedras i konstens namn? Det handlar om en människa som i konstens namn visat sig vara i behov av den vård som hon just utnyttjat i konstens namn, om än inte akut utan snarare genom en livslång behandling.

Än mer upprörande är att konstens stollar unisont står upp för tokan Odell från Konstfack och hennes sjuka projekt. Det handlar om en känd stolle som Pål Hollender som tycker att eleven förtjänar att hyllas för att vanliga vårdsökande får vänta medan projektet binder upp personalen med en konstfacksstudent, det handlar om Joanna Rytel som anser att allt är tillåtet i konsten...

Just det sista argumentet öppnade mina annars så inskränkta ögon, och jag såg helt plötsligt världens största konstprojekt framför mig. Innan den numera kände konstnären Adolf Hitler lyckades ta makten i Tyskland så kämpade han på som konstnär i sin hemstad Wien. Han målade tavlor, han skrev en bok och han agerade ungefär lika galet som Anna Odell. Men i konstens namn är ju allt tillåtet... Kristallnatten var ett av de första delprojekten i Hitlers genomtänkta konstprojekt, och konstskapandets klimax. Det största och mest fascinerande av konstnären Hitlers projekt inleddes i gryningen den 1 september 1939 med det nuförtiden omtalade verket "Zweiter Weltkrieg". Allt är ju tillåtet i konstens namn...

Visst, jag driver ämnet in i absurdum men det är så man måste möta argument som "att allt är tillåtet i konsten". Jag försöker provocera de som lever i provokationernas värld. Hur skulle domarna i Nürnbergprocessen ha hanterat rättvisan om alla åtalade tyska krigsförbrytare hänvisat till att de deltagit i "Adolfs stora konstprojekt"? Om man med gemensam röst hade anfört till sitt försvar att allt är tillåtet i konsten? Knivigt, eller hur...?

Om argumentationen från Odells kursare, ledare och framtida kollegor visar något så är det att det en stor mur borde byggas runt Konstfack och att alla "konstnärer" borde bussas dit för att bakom murarna kunna ägna sig åt sin "konst" utan att vi andra blir lidande genom uppoffringar och misshandel.

Länkar: DN, DN2, SvD

ÅTERIGEN, TOKMODERATEN I SVENSKAN!

Det känns underbart när riksmedia uppmärksammar det man skriver, och jag blir närmast euforisk när det handlar om mina åsikter angående den närmast vanvettiga försvars- och säkerhetspolitik som konungariket Sverige genomlider just nu.

I en artikel där det unisont framkommer att regeringen inte har folkviljan med sig i sina ambitioner att låta den svenska statsbudgeten vara den enda referens man tittar på när man analyserar framtiden och de risker som finns i vår omedelbara närhet, finns även jag med. Och alla undersökningar säger samma sak, folket vill att vi kan skyddas, folket vill att Sverige fyller det vaccum vi just nu är med försvarsförmåga, Här och Nu, och mer allteftersom...

Eftersom den regering jag, trots all min motvilja när det gäller kvotering i föräldraförsäkring och en fortsatt ohållbar säkerhetspolitik där tomma ord och höga ambitioner staplas på varandra utan någon som helst täckning, ändå stödjer agerar vindflöjel i denna tidigare ack så viktiga fråga för oss moderater hoppas jag att man nu tar intryck av vad folk vill och agerar därefter.

Länken till Svenska Dagbladets andra historiska inlägg där lilla jag får komma till finns här...

TOLGFORS TALAR... TYDLIGT?

Så har då vår försvarsminister Sten Tolgfors varit i gång på sin blogg och tagit upp morgonens "avslöjanden" i media. Tolgfors blogg är en om möjligt en än mer extrem blogg än kommunisten Jinges blogg, för medan Jinge enbart låter de som tycker exakt som den gamle kommunisten kommentera så vägrar Tolgfors att överhuvudtaget ta åt sig om vad läsarna tycker, tänker och känner. Är det så att sitta på maktens höga pidestal, att om man ingenting vill höra så gäller ens egen världsbild...?

Nåväl, jag får väl ta och kommentera "min" försvarsministers, StenTolgfors, blogginlägg på min egen blogg istället.

"Försvarsmakten, liksom Försvarsberedningen, ser inget hot för enskilt militärt angrepp riktat direkt mot Sverige. Däremot ska vi kunna hantera kriser, intressekonflikter och incidenter som också kan vara av militärt slag, även i närområdet"

Räcker 8 bataljoner för att se till att vi kan hantera kriser, konflikter och incidenter i vårt närområde? Svar nej! Vi har tre krav på vårt försvar: det skall bidra till Sveriges säkerhet, det skall bidra till grannländernas säkerhet i enlighet med regeringsförklaringen och det skall bidra till världens säkerhet genom de utlandsmissioner vi kommer engagera oss i. Med 8 bataljoner, för övrigt kommer vi kunna trycka in hela den framtida svenska armén på Norra Stå på Råsunda eller på Behrns arena om Tolgfors vill ha en målande bild om ynkligheten, kan vi ingenting alls... Det spelar ingen roll om det är "här och nu", det måste finnas mer än tillgänglighet bakom orden "Här och Nu"...

"Därför måste tillgängligheten på förbanden öka och de ska vara användbara både i landet, i närområdet och i världen. Det är självklart att tillgänglighet kostar pengar – men det stärker också försvarsförmågan. Sverige värnas inte av förband som finns på papperet men som kräver ny utbildning, övning och utrustning för att kunna användas. Det hjälper inte att ha många soldater efter årslånga tider i en tid när krig avgörs på några dagar och där förbandens kvalitet och inte storlek är avgörande"

Tillgänglighet, bra. Men även en uthållighet, och en förmåga att anpassa klädseln efter vädret behövs. Inte ens nu när de mörka regnmolnen tornar upp sig i öster anser Tolgfors att det kan vara klokt att ha ett paraply under armen eller ett par gummistövlar på fötterna för säkerhets skull. Nej då, vädret är vackert "Här och Nu", och vad som än händer är det ingenting som kommer bekymra oss i den evigra fredens land. Själv står jag trygg i förvissningen om att Tolgfors redan månader innan den ryska invasionen av Georgien såg hotbilden öka mot det stackars landet i Kaukasus och förstärkte georgiernas förmåga att sopsortera inom sin försvarsmakt. Undrar ifall de sönderskjutna georgiska stridsfordonen lämnats in under "metallavfall", och om de stupade soldaterna som gav sitt liv i kampen för sitt land hamnar på "brännbart"...

Vi vägrar se en ny hotbild, eftersom den inte passar in i vår budget - det är den krassa sanningen. Och när vi vaknar i den elfte timmen så finns ingen förmåga till återtag, ingen förmåga att mobilisera och ingen förmåga att anpassa sig. Vi står där med ett par mockaskor och en fin kostym när ösregnet blåser in.

Kvalitet och kvantitet, Sten? Titta nu för f*n på Finland! Där har man tre snabbinsatsbrigader, med artilleri, med pansar, med luftvärn och med en förmåga att verka i princip omedelbart mot de hot som kan riktas mot den finska nationen. Att sedan Finland har en förmåga till en snabb återtagning är väl också fantastiskt, men så vet ju landet om vad det innebär att missköta sitt försvar... Tidigare har vi kunnat hävda att vårt flygvapen och vår marin var så mycket bättre än de finska motsvarigheterna, detta stämmer inte längre men det beror dessvärre inte på en våldsam finsk upprustning utan snarare på att vi åderlåter de mest kvalificerade förbanden med en slaktarkniv i halsstrupen

Passar då på att också saxa in SvD:s fråga och ÖB:s svar ur dagens artikel, säger det mesta tyvärr...

"På SvD:s fråga om inte Georgienkriget och striderna i Gaza visat att det istället är tyngre förband med fler stridsvagnar som behövs, svarade ÖB förra veckan:
–Det vore bra, men vi har en budgetproposition som vi ska krypa in i också"

Kan det sägas tydligare än så? Det är budgeten, och inte rikets framtida säkerhet som gör att vi avhänder oss möjligheten att slåss med de vapen som i såväl Georgien, som Irak och på andra aktuella krigsskådeplatser är de vapen som fäller avgörandet på marken... Lätta förband är billiga förband, lätta förband är just lätta att slå av en tyngre fiende, lätta förband är lätta att flytta likt lamm till en hungrig vargflock. Det krävs ett samspel, det krävs både och, det krävs "Här och Nu, och om någon vecka men med uthållighet" och det krävs att bataljonerna kan samverka i brigader.

Vakna nu Sten, du och regeringen har såväl "kärnväljare" som folket emot Er. Folket vill se att de kan skyddas, "Här och Nu, och när det behövs"... Vad säger att omvärlden kan hjälpa oss när "Här och Nu" behövs? Kan det inte vara så att de kan sitta illa till själva? Är det inte varje lands skyldighet att garantera sin egna medborgare skydd?

Länkar: SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, DN, DN2, DN3, DN4, AB1, AB2, AB3, Tolgfors

SÅ DRAR SVERIGE SLUTSATSER...

Jag vill se ett nytt borggårdstal av konungen, NU!

Efter Georgien-kriget, där Ryssland mer än tydligt "pinkade in" sitt revir och visade sig vara villiga att utan tvekan använda vapenmakt mot en granne så skulle vi i Sverige fundera på hur vi skulle omvärdera vårt säkerhetspolitiska läge. I förlängningen skulle vi också dra våra slutsatser om hur det nationella försvaret också kunde stärkas...

Denna morgon slogs spiken i kistan. Blir det förslag ÖB Håkan Syrén med största sannolikhet kommer att lägga fram verklighet så kan vi lika gärna lägga ner försvaret helt! Och om regeringen med försvarsminister Sten Tolgfors i spetsen överhuvudtaget befattar sig med detta förslag så kommer jag nog behöva ompröva min framtid. Det handlar om 8 bataljoner som skall ansvara för landets värn, det handlar om att dessa 8 bataljoner också skall finnas i Afghanistan och andra delar av världen och det handlar om en slakt av vår förmåga att anpassa oss NÄR världsläget försämras ännu mer. Det handlar om 8 bataljoner, när vi i Sverige behöver minst det tredubbla och det handlar om att ta bort vår förmåga att slå en fiende som satt sin fot på vårt territorium, eller som klampat in i något av våra grannländer där vi dyrt och heligt förbundit oss att skydda dessa. Med vad, jo med någon av de 8 bataljoner som Sverige skall ha.

Dessa 8 bataljoner, dvs ungefär en 1/16-del av vad grannlandet Finland kan sätta på krigsfot är ett hån mot de skattebetalare som skjuter till närmare 39 miljarder koronor per år till denna tynande verksamhet. Frågan är nu om vi överhuvudtaget skall ha ett försvar, och det anser jag, eller om det inte vore bättre att ge finnarna pengarna och skriva ett kontrakt där vårt lilla grannland åtar sig att skydda stora hycklande Sverige. Finnarna vet uppenbarligen hur man får effekt för sina pengar, medan vi i Sverige återigen framstår som landet som aldrig någonsin lär sig någonting.

Vi skulle dra våra slutsatser efter Georgien, resultatet blir att vi gör oss än mer värnlösa. Vi skulle dra våra slutsatser efter Georgien, vi minskar armén med 30% och halverar antalet stridsvagnar när det var en liten numerär och avsaknad av bra pansar som fällde Georgien. Georgien som har en armé som framstår som enorm jämfört med den tilltänkta svenska klarade att under några timmar stå emot. Georgien som inte lovat sina grannländer att även skydda dessa klarade inte ens sitt nationella försvar med långt fler förband än 8 bataljoner... Dessutom skär ÖB i de redan nu kritiska nivåerna som flygvapnet och marinen nått. Vi vägrar att se hur historien upprepar sig. Någon som inte kommer ihåg från historielektionerna? Hur såg världen ut inför den senaste stora ofreden i vår del av världen?
- En gigantisk lågkonjunktur
- En f.d stormakt som rustade hysteriskt och kände sig förnedrat av omvärlden.
- En f.d stormakt som var på allt annat än rätt håll demokratiskt.
- En f.d stormakt som inte tvekade att ta till vapen mot sina grannar
- Ett Sverige som skar i sina försvarsanslag och lämnade landet som ett säkerhetspolitiskt vaccum.
- Ett Sverige som vägrade se varthän världen var på väg...

Vi är där igen, vi är i runda slag 75 år tillbaka i tiden. Den som inte lär sig något av historien förtjänar ingen framtid, och vi i Sverige har tydliggjort att vi inte lärt oss någonting. Det vi river nu, tar åratal att bygga upp -år som vi inte har och aldrig kommer att få. Kompetens som försvinner, kommer aldrig mer tillbaka och vi sitter där återigen och snyltar på att baltstaterna är med i NATO, att Norge och Finland tar sitt försvar på allvar medan vi ingenting kan och ingenting vill. Vi har en regering som inte vill se framtiden, och ta sitt ansvar för att skydda landets medborgare och vi har en ÖB som inget annat verkar vara än en politisk nickedocka som vägrar säga ifrån...

Länkar: AB1, AB2, AB3, AB4, SvD1, SvD2, SvD3, DN, Wiseman, Mary, Tolgfors envägsblogg

VIRUS OCH PROSTATACANCER...

Mycket nyheter om sjukdomar i dagens web-upplaga i Aftonbladet. En bra och en dålig nyhet... Om man börjar med den riktigt glada nyheten så är det att fetma beror på virus, helt underbart! Jag som gått på alla dödgrävares argumentation om att det är mitt intag av chips, burgare och pizza som fått mig att bli rätt så rund. Tänk att det helt plötsligt finns en helt annan, mycket bättre förklaring till varför jag numera behöver slankgördel för att komma i mina byxor. Sålunda, käkar jag vidare i godan ro och inväntar att min kropps immunförsvar tillgodogör sig transfetter och andra näringsämnen som jag med glädje tillför. Därefter kan immunförsvaret säkert ta kål på det elaka virus som gjort mig tjock...

Men tragiskt nog är tydligen fetma-viruset ad-36 luftburet, och smittar lätt. Sålunda kan det bli svårt att komma tillrätta med sjukdomsförloppet, men jag har sjukdomsinsikt numera och vet vad jag skall säga när folk hackar på mina matvanor. Å andra sidan så börjar minnet svikta, och enligt DN kan det bero på fettet man äter, så jag kommer kanske inte ihåg att använda sjukdomsargumentet när det är dags.

Om man då går till den dåliga nyheten så kan ju tillfrisknande från fetma-viruset vara totalt meningslöst efter som jag med allra största sannolikhet kommer att få, eller redan har, prostatacancer. Tydligen skall man få denna elaka sjukdom om man har för mycket sex. Eftersom jag synes vara ett oaptitligt fetto med min ovan redovisade sjukdomshistoria så hade jag inte behövt oroa mig för denna cancerform ifall det handlat om att man drabbades när man hade en trevlig samvaro, kopulerandes med någon gravt synsvag kvinna. Men nu handlar det ju inte om det, det handlar om handtralla och det innebär döden... Undersökningen, som skulle kunna vara beställd av den katolska kyrkan, fastslår att man genom högre makters försorg kommer få en abnorm celldelning i prostatan ifall man ägnar sig åt självtillfredsställelse.

Där försvann mina tvivel, Gud är elak och gemen om han nu ens behagar existera! Räcker det inte med att straffas genom att man är dömd till ensamhet för att ett satans luftburet virus, som gjort mig lika attraktiv som Sune Mangs, tagit min annars så smärta och vältränade kropp i besittning? Måste man dessutom avhålla sig från alla former av njutning? Tydligen, för annars får man prostatacancer och dör.

Pest eller kolera? Grubblerierna fortsätter...



Länkar: AB Fett, AB Handtralla, DN Fett

KONSTIG DRÖM, KONSTIG MORGON...

Mina drömmars dam...?

Den gångna natten så drömde jag mycket och konstigt. Det tillhör ju inte vanligheterna att man minns drömmarna så där jättetydligt, men just denna natts dröm har etsat sig fast och jag vet inte hur jag skall analysera det skådespel som mitt psyke bjöd mig på. Det hela handlade om varma känslor, ja rent av kärlek, över partigränserna i lokalpolitikens Sundbyberg, det handlade om mig och det handlade om kommunstyrelsens ordförande Helene Hellmark-Knutsson...

Skall man lyssna till vad Freud en gång sa så handlar det om en inre konflikt mellan vad man vill och vad man borde göra, och det passar väl in på den bisarra handling som rullades upp i mitt inre. Drömmen då? Jo, jag minns inte början men huvudspåret var iallafall att Helene och jag fjällvandrade, bara det helt osannolikt eftersom jag knappt orkar ta mig upp för Gjuteribacken längre. Vi gick över daggstänkta berg fallera. Hand i hand, tillsammans gick vi kvinna man och höll om varann...

Jo, så var det faktiskt och hur skall jag tyda detta skeende? Att jag, värdekonservativ in i själen hade en trevlig promenad bland vackra berg, porlande forsar, i solnedgångar och soluppgångar med en kvinna som är sosseriets galjonfigur. Och drömmen var trevlig, vi hade kul och skrattade, vi tittade djupt i varandras vackra ögon och det var bara "vi" och hela den svenska fjällvärlden, utan skavsår och mygg, utan kalla nätter och äcklig mat från Trangia-kök. Det var underbart, men säg den dröm som varar för evigt? I det här fallet sa psyket ifrån och väckte mig när Helene frågade om inte Nathalie Sundesten-Landin skulle kunna var vår vigselförrättare...? Då sa psyket ifrån och jag vaknade kallsvettig men med en konstig behaglig känsla molandes i mitt inre.

Om någon i läsekretsen har kunskaper i drömtydning så kan ni väl vara vänliga och ta kontakt med mig, för tankarna gnager och jag är orolig. Var det så här det började för Spira och Wijkman, drömmar om Helene? Vad är det mitt undermetvetna vill säga, att hjärntvätten från tiden i Unga Örnar sitter kvar djupt inne i min skalle?

Om uppvaknandet var turbulent så blev det ju inte bättre av att man återigen slits mellan hopp och förtvivlan när det gäller opinionsundersökningarna. Det var ju bara att ta en titt på DN:s websida denna morgon, med följande två rubriker: "Alliansen ökar" - "Opinionstapp för alliansen". Vad skall man tro egentligen? Jag vill tro på SIFO, men vet att alla opinionsinstitut kan vara ute och cykla i sina analyser. Men det positiva är ändå att det race som syntes vara kört för alliansen så sent som för ett halvår sedan nu utvecklar sig mot en spännande och jämn match i september 2010. För min del får det gärna vara ojämnt, men då med de rödgröna i underläge...

Sedan finns det ju två obehagliga "om", och det är OM något av de mindre allianspartierna och då främst KD skulle hamna under 4%-spärren och OM Sverigedemokraterna kommer över densamma och i den situationen blir vågmästare. Det första "Om:et" tycker jag att alliansen skall råda bot på genom en gemensam valsedel, och när det gäller det andra "Om:et" så kan jag bara hoppas att folket skall inse vad SD egentligen står för när valdagen står för dörren.

Länkar: DN1, DN2, SvD1, SvD2, SvD3, AB

PENGAR LÖSER INTE ALLT!

Skönheten och Odjuret på IVA...

Nu gråts det i sjukvården, min bransch eftersom jag jobbar på Intensiven på SöS, om att framtiden ser allt annat än ljus ut ekonomisk. Visst kan mer pengar behövas när vården framöver har att ta om "köttberget" av 40-talister som med sedvanlig egoism kommer att ställa krav som dagens äldre inte ställt, som kommer att visa upp ett brett spektrum av välfärdssjukdomar och som kommer få hela vårdapparaten att bekänna färg. Men är pengar den enda salomoniska lösningen på alla problem? Nej, och åter nej!

Problemet i den svenska sjukvården är, som i alla verksamheter ( läs Polisen, Försvaret m.fl ) att byråkrati och administration tär på kärnverksamheten. Varför sysslar landstingen med hemslöjd? Varför finns det ett överflöd av byråkrater? Ja, varför finns landstingen egentligen till eftersom dessa byråkratiska kolosser med sina politiska organ, horder av tjänstemän och groteska lokalhyror tär på ekonomiska resurser som annars skulle komma medborgarna till del med en bättre sjukvård. Väck med landstingen, och låt sjukvården bli en nationell angelägenhet. På detta sätt kommer vi också åt orättvisor som faktiskt existerar landstingen emellan, där man i ena länet har en välfungerande sjukvård medan grannen på andra sidan ån, i det andra länet, lider av resursbrist och felprioriteringar...

Målet med all verksamhet som finansieras av Dig och mig genom de pengar som stat, landsting och kommun tar av oss för att tillhandahålla samhällets kärnverksamheter måste vara att ta hand om skattepengarna på ett klanderfritt, kostnadseffektivt och korrekt sätt. Säg den verksamhet idag som lever upp till detta? Vi har ett försvar som kostar 40 miljarder som inte klarar av att försvara landet, vi har en polis som kostar 25 miljarder och som lik förbannat inte hinner med att utreda vardagsbrotten och vi har en sjukvård vars kostnader mer än väl borde räcka för att se till medborgarna i landet har en sjukvård som fungerar när man behöver den men där köerna växer.

Problemet har ju varit att man under tidigare regeringar inte sett något intresse i att hitta nya arbetssätt, att effektivisera och se till att skattepengarna används rätt. Har det inte räckt under sosse-eran så har ju lösningen alltid varit att pungslå medborgarna lite till genom skatten. Det kravlösa Sverige som inte heller ställde några krav på kärnverksamheternas kostnadseffektivitet.

Jag kräver att de pengar jag "investerar" i välfärd och trygghet tas tillvara på bästa sätt! Så har det inte varit, så är det inte men hoppet finns nu iallafall att det skall bli bot och bättring.

Länkar: DN1, DN2

KATASTROF OCH KVOTERING...

"Oh så underbart älskling, tänk att regeringen i sin oändliga vishet har kommenderat oss att dela på hundrastandet också..."

Så vaknar man upp efter en dags sömn och börjar vittja tidningarna på bloggbara ämnen, och återigen så blir man smått tokig över det som nu presenteras som mitt partis nya politik. Har vi ingen ideologisk ryggrad kvar i partiet? Var tog den närmast heliga insikten om att de enskilda föräldrarna är bäst på att planera sin familjs liv vägen...? Kvotering i föräldraförsäkringen, frågan om försvarsmakten - vilket parti är jag numera medlem i? Jag känner inte igen mig längre, det är uppenbart.

För även om jag faktiskt anser att vi män är helt olämpliga att vara hemma för att ta hand om våra framavlade barn under deras första månader i livet så kan jag förstå att kvinnan kan behöva lite avlastning. Lite avlastning för att orka med att laga mat, städa, tvätta och tillfredsställa sin man om kvällarna... Men jag är då snarare för morot än piska, och det har väl varit vår moderata grundsyn länge? Och hur familjen kommer överens om detta är familjens beslut, inte regeringens, inte LO:s eller någon annan som kommer med sina moraliska pekpinnar. Vilka andra åtgärder som helst, bortsett att kvotera och därigenom lägga sig i familjens egen beslutanderätt, kan utredas - men aldrig någonsin kvotering...!

Kvotering är ju av ondo, se bara på socialdeomokratin som i sin kvoteringsiver sitter med en partiledare som fyller ut sin kostym lika mycket som en dvärg skulle fylla ut min kostym. Kvotering är aldrig bra, men att ge kvinnor och män lika förutsättningar att utvecklas är en annan fråga. Låt folket besluta över sina liv, håll fingrarna borta - och jag är tårögd över att behöva rikta detta budskap även till min egna nuförtiden. Ur led är tiden...

Länkar: SvD, SvD2, Hagwall, Göran

MONA YRAR VIDARE...

Nu vill Mona, med anledning av att Jan Björklund och Folkpartiet hittat rätt om försvaret, ha partiledaröverläggningar om rikets framtida försvar...

Jaha, Mona tycker att det är konstigt att två självständiga partier, som förvisso styr landet i en allians, tycker olika. Själv tycker jag att det är ännu värre att tanten som gapar har en ännu värre splittring inom sina egna led, och dessutom kommer att bli beroende av två extremt försvarsfientliga partier i sin rödgröna koalition. Varför skall man ha förhandlingar med Monas parti, där f.d försvarsministern von Sydow och folkpartiledaren har en rörande samsyn men där den försvarspolitiske talesmannen hos SAP, Håkan Juholt, delar de åsikter som försvarsminister Sten Tolgfors för fram. Och i den socialdemokratiska dimman skymtar skuggan av ytterligare ännu en sosse som gärna vill vara med och tycka till, försvarsutskottets Anders Karlsson. Tydligheten är enorm...

Enligt von Sydow har han förankrat sina idéer hos Mona men enligt Juholt står SAP fast vid försvarsöverenskommelserna som inkluderar alla sju partier. Vad gäller egentligen, vem talar för sossarna om försvaret?

Det är ju lätt att föra partiledaröverläggningar med ett parti där man inte vet vad som gäller, men det har ju liksom varit ett av fru Sahlins signum under sin tid som sosseledare - Tydlighet är av ondo, klara besked farliga och den som förstår sig på sossarnas politik är en förlorad väljare...

Länkar: DN, SvD, Tolgfors

PERSONKULT REDAN NU?

Så har det historiska hänt, en svart man har bosatt sig i det Vita huset och hela världen jublar i extas... Ja, alla utom jag då. Själv ville jag ju se McCain stå upp mot den uppseglande stormakten Ryssland, och dessutom hade McCain en mycket snyggare och mer spännande vice-president i Sarah Palin.

Jag kan förstå att folk efter Bush-eran nu ser fram emot ett bättre USA, ett USA under den nye och faktiskt nästan ideologiskt okände Obama. "A change we can believe in" är budskapet som trummats in i folks omedvetna och skapat en masspsykos, både i och utanför USA:s gränser. Låt president Obama visa vad han går för innan lovsångerna börjar sjungas med samma frenesi som nu, låt oss se ifall den mediala profeten från Chicago har mer än tomma ord att komma med? Ministerutnämningarna tyder på att "Change" kanske inte blir mer än att skrapa lite på ytan.

Låt oss se, jag hoppas innerligt att jag har fel, om Obama verkligen är mannen som räddar USA undan ekonomisk kollaps, landet är ju konkursmässigt, och dessutom låter samarbete och rättspatos vara grundstenarna i utrikespolitiken utan att för den skull ge upp USA:s roll som frihetens garant.

Själv är jag trött på den masspsykos som råder i främst USA men också i övriga världen, där Obama är den nya Messias - mannen som skall rädda allt. Allt han säger, allt han gör är per automatik så fantastiskt och så överväldigande, det finns ingen sansad kritik över huvudtaget. Läser man Aftonbladets websida ser man att läsarna har gett Obama 5+ för sitt tal, som var ett av de blekare av hans annars alltid så retoriska mästerverk. Jag tror att en majoritet av denna kvällstidnings läsare möjligtvis har hört något klipp på en eller två minuter för att sedan i masspsykosens anda sätta dit sin markering i 5:an.

Själv tror jag att Obama hade fått 5+ av läsarna även om han under installationstalet stoppat upp en blockflöjt därbak och med sina kroppsgaser framföra "The star-spangled banner", för att därefter idiotförklara alla som lyssnade... Masspsykos? Ja och en galen personkult. Man hyllar folk för vad de gör eller har gjort inte för vad de säger att de skall göra. Låt oss se om några år, då kanske även jag stämmar upp i de hjärntvättades hyllningskörer.

Länkar: AB1, AB2, AB3, AB4, AB5, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, DN1, DN2, DN3, DN4, DN5

VAD HÄNDER? KOMMER JAG SNART ATT VARA FOLKPARTIST...?

Att försvars- och säkerhetspolitiken är en fråga som ligger mig väldigt varmt om hjärtat kan väl knappast ha undgått någon av de trogna som titt som tätt tittar in på Tokmoderaten. Att jag dessutom är och har varit grymt besviken på hur det parti som jag sedan de yngre tonåren varit trogen förvaltat just försvarsfrågan är inte heller det någon hemlighet. Visst, man ärvde ett "konkursbo" efter de socialdemokratiska vanstyret, ett styre där försvarsbudgeten enbart var en budgetregulator och där vett och sans i planeringen var lika frånvarande som en anorektisk statsminister, men man kan inte skylla på det som varit och sedan fortsätta i samma gamla fotspår...

Med den dåres envishet fortsätter försvarsminister Tolgfors att påpeka att "de rödgröna vill dra ner mycket mer än vi" och att "försvarsbudgeten enbart kommer att ha minskat med 100 miljoner under mandatperioden". Det första skiter jag fullkomligt i, det är vad vi gör och vad de beslut vi tar syftar till som betyder något - det är vi som har makten. Det andra påståendet är väl en sanning med modifikation. Prisökningar? Inflation? Fördyringar? Vad händer under 4 år, Sten...? Inte står tiden stilla, vare sig i säkerhetspolitiken eller i ekonomin, även om detta är önskedrömmen på försvarsdepartementet och HK.

Besvikelsen har varit och är fortfarande stor, även om jag med skräckblandad förtjusning ser fram emot vad som skall visas upp i "Inriktnings-proppen" om någon vecka. Risken för att jag återigen skall bli besviken är stor, för det kommer finns noll och ingen förmåga till återtagning om världsläget försämras. Det är "Här och Nu" som gäller. Det finns i min åsiktsvärld inget som hindrar att vi har en försvarsmakt som kan agera "Här och Nu" med stående förband på backen, i luften och runt våra kuster och att vi samtidigt har en förmåga att sätta upp starka, välutbildade reservenheter snabbt när så behövs. Det förrådsställda invasionsförsvaret som nu hånas öppet av såväl ministrar som försvarsledning var ett mycket bättre insatsförsvar än det vi ser i dag. På några timmar hade vi 120.000 hemvärnsmän under vapen, och inom några dygn så hade vi en värnpliktsarmé om fler än 400.000 man beredda. Förvisso med sämre utrustning och utbildning än det som de utvalda får idag, men ändå. Vi hade inga problem att fylla upp våra utlandsmissioner på Cypern, i Libanon, Sinai och flera. Det blir ju så när man har ett större utval...

Jag vill inte se en återgång till den stora kolossen igen, jag vill se en mindre, mer vältränad och utrustad försvarsmakt. Jag vill se någonting mittimellan den mikroskopiska förmåga vi har i dag och det invasionsförsvar vi hade under 90-talets början. Och jag är glad att folkpartiledaren Jan Björklund nu också sällat sig till de som vaknat upp. Det började med att FP:s försvarspolitiska talesman Allan Widman gick från stolle till insatt, och nu har Folkpartiet gjort sig till försvarsvännernas företrädare.

Vad det innebär för mig är ännu för tidigt att säga, jag hoppas ju självklart att Tolgfors istället för att börja med sitt budgetmantra också vaknar och förstår att en av hörnstenarna för statsmakten är att skydda sina medborgare. Vaknar inte Tolgfors, så får vi se vad som händer bland de många, många moderater som redan idag är på väg att ge upp sin kamp för att få partiet på rätt kurs igen. Månne en aspekt som Björklund bestämt sig för att spela på, men han behöver ju inte spela så mycket själv - för på den moderata planhalvan står Tolgfors och gör självmål efter självmål. Ett lämmeltåg av moderata försvarsvänner kan vara på väg mittåt, och vi moderater kan bara rannsaka oss själva.

Vill sluta med en lösryckt mening ur ÖB:s tal på Folk och Försvar, som säger det mesta om vår förmåga idag...

"Den (läs: Försvarsmakten) har en väl utvecklad övervakningsförmåga, den har möjligheter att ingripa mot kränkningar av territoriet i luften och till sjöss samt möjligheter att följa och analysera omvärldsutvecklingen. Den lämnar kvalificerade bidrag till internationell krishantering som väl svarar upp mot statsmakternas mål"

Själv känner jag mig trygg över att vi fortfarande har möjligheter att följa och analysera omvärldsutvecklingen, men det spelar liksom ingen roll när analyserandet och följandet ändå bara mynnar ut i en fortsatt slakt på vår förmåga att skydda Sverige, bidra till stabilitet i vårt närområde och verka avskräckande. Omvärlden skrattar åt Sverige - det är bara ÖB och Tolgfors som inte ser det...

Länkar: SvD1, SvD2, SvD3, DN1, DN2, DN3, AB, Wiseman, Wiseman 2

JAG OCH MIN ÄLSKARINNA COCA-COLA...

"I love you whether or not you love me, I love you even if you think that I dont, Sometimes I find you doubt my love for you, but I dont mind,Why should I mind, why should I mind" Poeten Howard Jones 1983

Vi har känt varandra länge, jag och Coca-Cola, och nuförtiden är vi som ett älskande par. Man skulle rentav kunna säga att utan Coca-Cola så hade jag inte varit den man jag är i dag - storartad och omfångsrik. Får jag inte dagligen trycka mina läppar mot min Coca-Cola så får jag alltid, och då menar jag alltid, ont i huvudet. Huvudvärken kommer smygande, och ju längre tid jag är utan min älskade Coca-Cola, ju mer svårartad blir huvudvärken och ångesten...

Efter att mina andra nära och kära vid upprepade tillfällen försökt att få mig förstå att Coca-Cola inte är bra för mig så har jag vid några tillfällen försökt bryta förhållandet. Jag minns med med särskilt obehag hur min mor med näbbstövlar och palestina-sjal försökte få mig att bojkotta min kärlek av politiska skäl som jag än idag inte har förstått. De lyckades sådär lagom bra, eller inte alls... Först lämnade jag min fina Coca-Cola för hennes smalare syster Coca-Cola light, som hade en positiv inverkan på min kroppskonstitution men efter ett tag rann kärleken ut i sanden och jag sökte något nytt och mer spännande. Jag svävade ut bland olika släktingar, nära och avlägsna till systrarna Coca-Cola och provade mig fram. Jag datade Pepsi Max, Pepsi Light, ICA:s egen light-Cola och Coops produkter, jag äcklades av Premium Cola light och undrade ifall livet ändå inte var ämnat för mig och min gamla kärlek Coca-Cola?

Men då mötte jag en ny kärlek, och det var de djupaste känslorna från det första ögonkastet. En något manhaftigare Coca-Cola, en syster till mitt ex, som spelar damfotboll, struntar i bikinilinjer och att raka benen och som snusar hejdlöst, uppenbarade sig för mig och jag föll som en fura. Hon hette Coca-Cola Zero, och var allt annat än en nolla... När hennes kroppsvätskor rann ner i min kärlekstörstande strupe så var vi helt plötsligt i symbios. Det är med Coca-Cola Zero jag vill åldras, det är med henne i handen jag vill ta en promenad på ett vårlikt Djurgården eller spela bingo brevid McDonalds i Sundbyberg, det är med "Nollan" som jag vill återuppleva den kärlek jag hade till hennes storasyster och njuta av en hennes fuktiga kyssar.

Jag är beroende, det är kärlek av den ädlaste sort och jag är stolt över att bekänna det - Utan Coca Cola-familjen finns ingen mening med livet!

Länkar: AB, AB2, DN

"MONSTRET" BODSTRÖM DEMASKERAD!

Att Thomas Bodström är en person vars populistiska ådra gör att man stänger av TV:n eller snabbt vänder blad i tidningen närhelst han visar upp sitt tvålfagra ansikte är väl inte så konstigt. För finns det någon politiker i det här landet som gör så mycket, och ändå bidrar med så lite som just Thomas Bodström? Ja, kanske hans högsta höna, Mona, men Thomas är inte många millimeter efter i den patetiska populisttävling som han och Mona kroniskt utkämpar.

Skriver han inte urusla böcker (jo, jag har läst "Rymmaren" så jag vet faktiskt vad jag skriver om) så ägnar han sig helhjärtat åt att skicka operadivor i fängelse för våldtäkt. Att karln dessutom sitter i riksdagen och är ordförande i justitieutskottet är inga som helst problem för småbarnspappan som dessutom skrävlar om hur mycket tid han lägger ner på sina fyra barn... Ja, vem är jag då att sitta här och döma den spretande mannen, som hinner med allt och allting? Jag har ju själv fyra söner, jag jobbar ju också och lik förbannat så sprutar det ut bloggar från mina kreativa fingrar som det sprutar annat från en magsjuk bulimiker... Ja, men jag jobbar natt och har tid på raster och dötid, jag har fritid när sönerna är i skolan.

Nu avslöjas det också att denna politikens motsvarighet till ERNST Kirschsteiger också passar på att skylla på en mördad kollega, för sådana oförrätter som en justitieminister MÅSTE HA VARIT MEDVETEN OM. Han visse ju enligt Franchell, som synes vara en korrekt och rättfram person, vad som hände innan den uppmärksammade avvisningen verkställdes. Men i Bodströms värld så är det ju enkelt att skylla på den mest sympatiska sossen i modern tid, den knivmördade och därför försvarslösa Anna Lindh, och sedan påstå att man fick reda på allt i efterhand. Ingenting förvånar mig när det gäller Bodströms agerande, ty har man haft den dåliga smaken att spela fotboll i AIK så kan man nog också passa på att dra nytta av att en kollega mördats och därför inte kan föra sin talan.

Ett monstruöst dåligt beteende av Bodström, som därmed avslöjat sig ordentligt... Skämmes tamejfan! Att sedan gamle GP var med på samma spår förvånar mig inte heller...

Länkar: SvD, SvD2, DN1, DN2, AB1, AB2, AB3, Den där Mary...

HIPP, HIPP HURRAH - TOKMODERATEN 1 ÅR...

Firande i Moskva denna dag klockan 18:06. Putin och den Röda armén hyllar Tokmoderaten med ett trefaldigt leve och hans favoritmelodi... Observera republiken Jämtlands president Evert Ljusberg efter 2:10 i hyllningsklippet, som dekorerats av Putin och storsint deltar i hyllningarna.

Ja, bloggen alltså även om min mentala mognad ligger där någonstans.

När klockan slår 18:06 så firas det stort med några få utvalda vänner i den moderata föreningslokalen i Sundbyberg. Några kommer, 6 för att vara exakt medan flera har fått förhinder. Tråkigt nog ville ingen från det "Röda laget" dyka upp, kanske anade dom vad som väntade - tjära och fjädrar. Nej, skämt åsido blir det lite mer spännande när motpoler möts, och det närmaste vi kommer det i afton är republikanen Lönnqvist och den ultra-monarkistiske Hagwall...

Ett år har gått, lite drygt 590 bloggar har jag släppt ifrån mig, av högst varierande seriositet och kvalitet. Jag hoppas att året som gått har inneburit att mina alster har blivit bättre och bättre, och att utvecklingskurvan är positiv under 2009.

Med ovanstående filminlägg från Youtube vill jag tacka för året som gått, för det stöd jag har av några få och för alla anonyma hot- och hatmail som jag fått av såväl ryssar, sossar och sverigedemokrater. Så länge mailen kommer från dessa riktningar är jag säker på att jag spretar åt rätt håll... Tack för 2008, och glöm aldrig Poltava, Stäket och Sveaborg!

PELLNÄS SOM NY ÖB!

Varenda gång överste Bo Pellnäs skriver ett av sina debattinlägg på SvD så läser jag med stort intresse och tårfyllda ögon. Här handlar det om person med rötterna långt nere i verksamheten, som har trovärdighet, insikt och inte hymlar med hur de faktiska tillstånden ser ut...

Under flera av mina inlägg har jag som en militärstrategisk amatör har lanserat idéen om 6 brigader (2 stående+2 snabbmobiliserade+2 reserv) så kommer nu Pellnäs och önskar... 6 brigader med en lite annan utformning än min skiss. Själv ser jag det som ett gott betyg till min egen hjärna att jag lyckats få fram samma funderingar som Pellnäs.

I alla tankar öv Pellnäs formulerar vill jag gå bredvid och hålla handen med de djupaste känslorna. Flygbas i Uppsala, stående förband på Gotland samt en tydlig markering om att det är Sveriges försvar som är Försvarsmaktens huvuduppgift. Själv skulle jag vara överlycklig ifall regeringen snabbt befoderar Pellnäs till general och placerar honom som ny ÖB efter Syrén, en önskedröm jag vet men man kan väl få drömma... Förvisso till åren kommen, och ur aktiv tjänst tjänst sedan länge men med en skarpsynt hjärna. Åldersdiskriminering ligger inte för mig tack och lov.

Vad gäller vår trovärdighet i vårt närområde kan jag bara reflektera över hur mina estniska släktingar, såväl anställda officerare i den estniska armén samt några frivilliga i det estniska hemvärnet Kaitseelit, ser på Sverige nuförtiden. Från att på tidigt 90-tal mötts av den största respekt för vår vilja och våra ambitioner att skydda oss så anser man från andra sidan Östersjön idag att vi i Sverige tappat all förankring i verkligheten. Vi gör oss värnlösa, vi lovar att hjälpa våra grannar men vi vägrar se till att det finns resurser för detta. Med en dåres envishet vägrar Sverige att förstå att det är i allians med andra som vår säkerhet byggs. Sveriges försvars- och säkerhetspolitik framstår som allt annat än trovärdig - både inom och utanför landets gränser. Det åligger regeringen att vända på den utvecklingen - snarast!

Länk: SvD

GÄSTBLOGGARE CARL: WALK-OVER NR 4...

Egentligen skall jag väl vara nöjd när 5 av 9 av de utvalda gästbloggarna tog sitt uppdrag på allvar, men det som känns lite betungande att de är mina närmaste vänner som sviker. Jo, Erica har skrivit men varken Mary, Göran eller Wiseman har jag aldrig stött på i det verkliga livet, medan sosse-Martin är en ytlig bekantskap...

Jag har varit på min närmaste politiska ledare och mentor Carl Grufman några gånger för att få honom att prestera, svaret har gång på gång blivit detsamma: "Jag skall titta på det". Hemma i lägenheten tittar Carl uppenbarligen fortfarande på ämnet, men utan att hitta skaparglädjen. Antingen så gräver jag då min politiska grav, om jag inte redan har gjort det med mina bloggar, genom att återigen spökskriva Calles inlägg, eller så kan jag redan nu packa ihop och börja leta efter andra fritidssysselsättningar om jag fabulerar ihop en elak biografi över hr Grufman. Ibland har det hänt att Carl, med sin gedigna erfarenhet sett saker i mina bloggar som inte passar sig... Det har handlat om bakdelar, det har handlat om tarmar och resultatet har blivit ett par "goda råd". Jag brukar lyssna, jag brukar ta till mig men inte alltid.

Carl hade fått som ämne att skriva om "Färdtjänstbussar och krockkuddar. En studie i trafiksäkerhet för den genomsnittlige, alkoholiserade 40-talisten i behov av specialtransporter", ett passande ämne eftersom Carl är 1:e Vice ordförande i just Färdtjänstnämnden. Tyckte jag iallafall... Om min ande hade tagit Carl Grufman i besittning skulle resultatet kunna bli nedanstående oseriösa text, hade Carl lyckats med utdrivningen så hade något så här plumpt och grovt generaliserande aldrig formulerats...

"Mil efter mil rullar specialtransporter och färdtjänstbussar omkring i vårt län, transporterandes människor som av en eller annan orsak inte kan förflytta sig för "egen maskin". Fram tills nu har det varit de generationer som byggde Sveriges välfärd som välförtjänt efter år av slitande kommit till att behöva detta stöd. Nu börjar en ny generation fylla våra färdtjänstbussar - 40-talisterna, "köttberget" som Pär Nuder så klokt formulerade sig...

Detta "köttberg", som i princip är vinmarinerat, har oftast sig själv att skylla för sina krämpor. Genom att varje fredag ta sig en vinare efter jobbet för att slappna av, och därefter fortsätta supa hela helgen lång så har denna generation skapat sin ohälsa helt själv. Att sedan just 40-talisterna är tobaksindustrins största påhejare är ju ett annat aber. Har en kvinna född på 20-talet brutit sin fotled, beror det antingen på halka eller benskörhet, om en kvinna född på 40-talet gjort detsamma har hon i 9 fall av 10 varit redlöst berusad. Berusning innebär också att smärtförnimmelsen blir svag och att kvinnan ifråga går omkring på en bruten fot tills spriten gått ur... Resultatet? Jo, behov av färdtjänst eller specialtransport under lång tid.

Nu åligger det ju oss att tillse att dessa transporter utförs, oavsett om vi tycker att det är moraliskt rätt eller fel. Det man då borde fråga sig, är det korrekt att den tärande generationen får samma fördelar som de tidigare närande generationerna? Svaret borde vara nej. I dagens färdtjänstbussar får ofta föraren blåsa i ett alkolås för att säkerställa att resan sker tryggt, men borde det inte i 40-talisternas bussar även finnas alkolås för passagerarna? Det är ju nästan lika trafikfarligt att ha en förare på gränsen till psykiskt haveri efter att ha kört 3-4 fulla 40-talister som suttit och svammlat, ältat och konverserat sådär patetiskt som bara berusade kan. Nej, alkolås även i passageravdelningen och vi skulle se betydligt färre 40-talister i våra färdtjänstbussar...

Om vi sedan går in på trafiksäkerhetshjälpmedel som krockkuddar så säger det sig självt att så länge vi har berusade 40-talister i fordonen som inte har behövt blåsa i alkolåset så finns inget behov av dylika kuddar. De är ju nämligen helt ledlösa, närmast oformliga till sin hållning och drabbas därför inte av samma skadepanorama som till exempel en vital 60-talist i sina bästa år, som Fredrik Antonsson till exempel. Antonsson har dock en egen inbyggd airbag...

Slutsatsen blir: Krockkudde? Nej! - Alkolås? Ja!"

http://grufman.wordpress.com/

GÄSTBLOGGARE ERICA: "DÄRFÖR ÄR ISTER UPPHETSANDE. MIN ALLT DJUPARE RELATION TILL TOKMODERATEN."

Ja, vad ska man säga! Jo att man kan konstatera att min vän, tillika Tokmoderaten har det mest passande bloggnamnet man kan ha. För mycket galnare vän har jag knappast. Försöker gå tillbaks i historien för att dra mig till minnes hur vi egentligen blev vänner. Valrörelsen 2006 måste det nog vara. Under valvakan, ni minns säkert den där underbara kvällen då Alliansen tog hem segern så gott som överallt, kvällen då alla älskade världen och livet var sååå underbart - då kramades vi första gången. Och sen har vi kommit varandra allt närmare. Fast aldrig närmare än att han har sovit på min soffa!

Eftersom Tokmoderaten själv har satt rubriken på mitt blogginlägg får han stå sitt kast när jag osökt går in närmare på detta med ISTER. Jag tillhör absolut inte kategorin som tror att det finns hopplösa fall, det har min egen historia bevisat, detsamma gäller ett antal personer i min närhet. Som exempel kan jag nämna Christer Karlsson, grundaren av KRIS, som var utdömd av alla myndigheter och undersökningar som obotlig och som ett hopplöst fall – jo jag tackar. Om man är hopplös kan man då grunda världens bästa brottsförebyggande organisation? Vart vill jag då komma med detta? Jo min vän Fredrik, d v s Tokmoderaten, anser sig själv ofta vara ett hopplöst fall när det gäller mat, sina extrakilon och stundom också sitt självförtroende. Nej vännen du är inte ett hopplöst fall, punkt slut!

Ingen är hopplös, men det finns hopplösa stunder! Du kan, och tillsammans ska vi se till att ändra på detta. Men tyvärr, du måste göra hundjobbet! Det är du som måste ta beslutet, jag kan bara peppa. Det är du som måste gå från ord till handling, jag kan bara påminna dig. Det är du som måste inse att du duger som är, jag kan dessvärre inte säga det varje minut. Det är du som måste röra på istret, för om jag gör det åt dig kommer jag bli väldigt trött och orkar kanske inte vara mycket till vän – och så vill i vart fall inte jag ha det – vill du?

Tillsammans har vi en massa val att vinna och du har lovat att vara behjälplig i min valkampanj. Men vännen ska du orka, måste du börja jobbet NU! Och när vi har vunnit valet och jag har kommit in i Riksdagen, då LOVAR jag att verka för att du ska få bli min alldeles egna politiska sekreterare – men inte mitt politiska ister!

SÄNK SOSSEN "TOTTO"!

Ja, kanske inte med knytnävarna men genom ditt överlägsna intellekt. Men när den hårfagre fjanten från Skåne och sosseriet gång på gång ger sig på vår genomsympatiske arbetsmarknadsminister, och dessutom ställer frågan "Har regeringen i Littorin fått en liten jobbig barnunge i trotsåldern?" så vill jag sälla mig till de som sågar Astudildos debattkonster. Är det någon i de moderata leden som är en jobbig barnunge så är det undertecknad, och mig kommer nog dessbättre Astudildo aldrig stöta på i en debatt i kammaren...

Jag är väl egentligen inte rätt person att kasta skit på motståndarens sätt att debattera, med mina hätska och obalanserade inlägg som ibland tar sju-milakliv över gränserna för vad som är ok... Men jag sitter inte i riksdagen, jag har inga ambitioner att någonsin få sitta i rikets högsta beslutande organ - det är jag för störd för. Lite högre krav kan man väl få ha på en riksdagsledamot, men när man hör och också ser Astudildo "in action" så kan man väl fråga sig om det inte skulle vara läge att minska antalet ledamöter.

Littorin tar gärna debatten när det handlar om sakfrågor, ideologi och de frågor som rör hans ansvarsområde. Men när Astudildo gång efter annan blandar in Littorins privatliv, förhållanden i debatten så tar han ett steg för långt. Skall Littorin då svara upp med att statsrådet må vara kreativ i sitt privatliv men att Astudildos frisörs kreativitet är smaklös och generande? Men så blir det väl när man saknar riktiga argument, och det lämnar vi över till såna som Astudildo...

Själv vet jag från insatta källor att minister Littorin titt som tätt besökt min blogg, och det känns hedrande. Jag hoppas att Littorin fortsätter i samma spår framöver, vi behöver politiker som är äkta, som står upp och som gör som Grynet säger "Ta ingen skit!"... Jag förstår att "Totto" lämnar Astudildo själv och går ut och avreagerar sig i korridorerna istället för att sjunka så lågt som opponenten.

Stå på dig Totto, överlev skitåret - ty efter regn kommer solsken!

Länkar: SvD1, SvD2, AB1, AB2, DN, Mary

TACK OCH ADJÖ, BUSH JR...

Snart har dagen kommit, dagen då den minst populära av amerikanska presidenter i modern efterträds av den som bär hela världens förhoppningar på sina axlar. Bush Jr lämnar efter sig ett USA som ligger bakom två krig, är orsaken till den lågkonjunktur som svept över världen som en löpeld och som ses världspolitikens svarte Petter. Det är ju nästan så att man tycker synd om Bush Jr, som misslyckats med nästan allt han företagit sig...

Orsaken till fiaskot är ju Usama bin-Laden, som med sin attack på WTC fick i gång Bush som den president som fick "ta kampen mot terrorn". Tycka vad man tycka vill, men jag anser att det är rätt underbart att Irak befriats från Saddam Hussein och att Afghanerna slipper leva i ett medeltida styre under Talibanerna. Förvisso har Irak lidit av att USA gick in i landet med halva foten, för lite trupp för att säkra sin "erövring" och därigenom gav terrorister, galningar och massmördare möjlighet att förstöra vardagen för den nya demokratin, och förvisso är inte Afghanistan ännu den dag helt befriat från de avskum som i religionens namn spränger Buddhastatyer, terroriserar sitt folk och förvägrar flickebarn att gå i skolan. Om det är något jag kommer minnas Bush Jr för att det just krigandet. Att man sedan gick in i Irak under förevändningen att Saddam hade massförstörelsevapen, vapen som aldrig hittats, och samverkade med al-Qaida är lite lätt patetiskt.

Krigen har ju i sin förlängning dränerat den amerikanska ekonomin så till den milda grad att världen just nu upplever en ekonomisk istid. När jag den där natten för två och ett halvt år sedan jublade över att Alliansen vunnit valet i Sverige, och för en gångs skull skulle få styra i medgångstider istället för i de lågkonjunkturer som brukar råda när sosseriet släpper makten, så såg jag fyra år av guld och gröna skogar framför mig... Pyttsan, här kom vändningen snabbt och skoningslöst - men regeringen sköter sitt jobb med att lotsa Sverige rätt så pass bra att väljarna nu i en strid ström återkommer till herrehuset.

Det kan ju inte vara sådär underbart att träda till som president i USA just nu för Obama. Segerns sötma smakar inte så gott, hela världen förväntar sig stordåd. Betungande, jobbigt och utmanande... Jag vill dock önska Obama lycka till med att ta sitt land ur krisen, det som händer i staterna har ju alltid återverkningar på oss andra i världen. Och jag vill tacka George Bush Jr för ett "gediget" arbete med den ovanstående vackra videon med mina husgudar Depeche Mode. Må dagarna i Texas bli lite mer lugna, behagliga och lyckade än tiden i det Vita Huset...

Länkar: SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, AB

MINA 5 POPULÄRASTE INLÄGG UNDER DET FÖRSTA ÅRET

Go' å glad - Kexchoklad!

När jag lanserade min "Firar"-vecka inför årsdagen av sjösättandet av Tokmoderaten så efterlyste jag läsarnas åsikter om vilka av mina inlägg som gjort störst intryck. För att göra omröstningen giltig krävdes att minst 10 personer röstade, och det passerades med en marginal på 4... Man fick lägga 3 poäng på det mest tilltalande inlägget, 2 på det som var nästan lika utsökt och 1 poäng på det som man inte spydde på.

Sålunda 14 röstande som i sin allsmäktiga vishet har skapat år 2008:s Topplista:

1) Vindolmen - Spya och självkänsla
2) När barnen frågar får de svaren
3) Tre bedårande barn av sin tid
4) Tokmoderatens höstlovstips i Huvudstaden
5) Vad är verkligt, vad är dröm? IVA...

Väldigt tydligt är att mina inlägg av allvarlig karaktär inte får plats, utan att det bland de 14 som engagerat sig är den grova humorn som uppskattas. Själv hade jag glömt bort "Tre bedårande barn av sin tid", som var ett tidigt alster...

Om man i stället tittar på de blogginlägg som haft flest unika läsare ser listan helt annorlunda ut:

1) Hårdrock - Satans påfund! 1763 läsare
2) Stackars Sanna möter ett svin från SVT. 1684 läsare
3) Norrmännen sviker "Söte bror" 1083 läsare
4) Erkänn Tjetjeniens självständighet! 837 läsare
5) Putin hotar, Ryssland visar sitt rätta jag... 826 läsare

Lite mer seriösa inlägg handlar det alltså om, och ett hysteriskt länkande till tidningarnas webutgåvor ligger bakom en majoritet av gästerna.

Till de 14 som röstade, ett stort och varmt Tack! Till Er andra, läs, begrunda och analysera...

GÄSTBLOGGARE JOAKIM: WALK-OVER NR 3...

"Är det så här livet skall vara, är det verkligen så tungt...?"

Joakim och jag har något speciellt ihop...

När Jocke är på jobbet så blir allting så mycket lättare för mig, och jag tror faktiskt att jag har samma effekt för hans tillvaro när jag dyker upp på IVA samtidigt som honom. Det blir lite fnittrigt, det blir lite sjukt och det blir så mycket roligare bland halv-döda patienter och pipande respiratorer och dialysapparater.

Nu har Jocke lämnat mig åt mitt öde för att vara pappaledig med sin extremt söta och charmiga dotter Vilda, och det i 9 månader... Uppenbarligen har inte Joakim förstått att det är kvinnans uppgift att vara hemma med de små i början, vi män har tilldelats en månad och det brukar vara tillräckligt traumatiskt för både baby och pappa, men Joakim väljer ofta sina egna vägar. Inga tankar på mig där inte, när jag lämnas åt att umgås med svärmorsdrömmen Thomas, sportige Kjelle och Nico som nyser som en 3-årig flicka, "ii-tsch - iih-tsch", och alla kvinnor som bara tjatar på mig hela tiden likt Askungens halvsystrar.

Även sitt bloggande har Jocke gett upp för tillfället och jag hoppades kunna väcka honom från de döda med att få honom att engagera sig med en gästblogg. Tydligen prioriterar han annat nu, andra saker än att göra sin vän glad - och orsaken heter Tribal wars. Ett ruttet spel på internet betyder mer för Joakim än min vänskap just nu. Är det lågt, eller är det ännu lägre...? Därför är det inte alls svårt att vara elak när jag nu med mina tankeläsarkunskaper får författa Jockes blogg, läs och njut...

Att fostra sin döttrar i ett kärlekslöst förhållande...

"Jag minns det som igår, dagen då jag tittade djupt in i de så fantastiska ögon på den Kirsi och skrek "Minä rakastan sinua" så där lite lagom på lyset. Platsen var Karelia, min stamkrog i Stockholm på den tid jag hette Pööllöönnään, och jag hade varit och lyssnat på M-A Numminen live.

En fantastisk kväll blev ännu bättre när jag ragglade fram till baren för att beställa min femte 9:a Koskenkorva. Och där var hon, mina drömmars kvinna. Hon svarade upp på den kravspecifikation jag hade på den som skulle bli min livsvän framöver - hon var finska, hon var blond och hon hade vackra, icke-manipulerade ögon och hon ville föda mig ett par döttrar. Vi flyttade ihop, och vi fick våra barn. Det var en underbar tid, det var då...

Livet gick vidare, Disa växte till sig och Vilda kom till världen. Men djupt inne i mig började en obehaglig känsla gnaga. Livet var ju perfekt, sockersött och underbart - inga konflikter och inget bråkande. Men när Fredrik, min store, tjocke vän började jobba nattpasset med mig så kom jag till insikt och vaknade upp ur den Törnrosa-sömn jag levt i tillsammans med Kirsi. Fredrik var en riktig "Don Juan", han lärde mig vad manlighet innebär och att man inte kan ge avkall på sitt eget manliga liv för att låta livet vara konfliktfritt hemma. Jag förstod att kärleken därhemma var död. Det gick upp för mig att jag var en sex-slav eller avelshingst i kombination med diskmaskin och städhjälp, jag utnyttjades hänsynslöst av kvinnan med de vackra, icke-manipulerade ögonen! I julklapp får jag plundrade gratisprodukter, lätt att förstå hur mycket man betyder då va...? De enda tillfällena som jag tillåts vara mig själv, mannen Jocke, är när jag får åka och skrika när jag ser på mitt looser-lag på Stadion eller Hovet , och det räcker inte.

Jag söker desperat lösningar att få vara den man jag är innerst inne. Jag är ingen karbonkopia av Lilla Fridolf, jag är Jocke Draköga efter mitt uppmärksammade namnbyte och jag är faktiskt Macho bakom min Toffelhjälte-fasad! Men jag har mina döttrar att tänka på, och jag känner mig så inlåst...

Häromdagen träffade jag Fredrik, han kom över med lite välsmakande mat från Burger King. Jag vågade liksom inte föra ämnet på tal, han kan ju vara så cynisk och elak ibland Fredrik. Men i sin oändliga vishet är jag övertygad om att han såg desperationen i mina trötta, tårfyllda ögon och att han innerst inne förstår att mitt hopp står till honom, Kjelle och de andra killarna på jobbet som sett igenom min sockersöta fasad och förstått mitt lidande. Jag vill ju bli som mina kollegor, ett matvrak och en sexatlet som Fredrik, en sportsman som Kjelle eller en Casanova som Thomas. Däremot vill jag inte nysa som Nico..."

http://drakoga.blogspot.com/