EN TANGO MED EN TALIBAN?

I kväll inleder den lede FI sin valkampanj, i detta fall är FI en betydligt vidrigare motståndare än de horder av ryska industriarbetare och ukrainska bonddrängar som var den lede FI jag tränades för att möta under det underbara icke-kriget som var lika kallt som dagens Sverige.

Det var en gång så att det skapades ett parti av de mest rabiata av de så kallade feministerna, och självklart valde man ett namn som skulle sticka i ögonen på patriarkatet - ja, iallafall på den del av oss som haft den goda smaken att ge av vår tid för fosterlandets skydd genom den underbara värnplikten. Vi visste alla vad FI var, vad man borde göra med FI om man såg dom och att hotet mot frihet var FI. Den nya FI är också ett hot mot mannens frihet, en sekt som tycker att de redan hjärntvättade jämställdhetsvurmarna som de flesta män utvecklats till, fortfarande förträlar kvinnorna.

Det räcker liksom inte med att vi lagar mat ofta, städar så ofta vi hinner och tar allt det där med jämställdhet på blodigaste allvar. I den dansanta partiledaren Gudruns ögon så räcker inte det, lilla Fridolf och alla hans kollegor till svenska toffelhjältar är och förblir talibanernas vapendragare i kampen mot våra kvinnors välmående i Gudruns kritiskt granskande ögon...

Den dagen då jag läste detta påhopp, att vi jämställda svenska män var lika vidriga som de talibaner som bränner ner flickskolor, så bestämde jag mig för att aldrig igen ta något som Gudrun Schyman säger eller antyder på allvar - kampen mot rabiatfeminismen hade börjat. I min värld handlar det inte om feminism - det handlar om humanism, om att alla oavsett kön, kulör, religion eller läggning är lika mycket värda. Det skall inte spela någon roll om man som välavlönad direktör ramlar i en pissoar eller som överförfriskad partiledare sitter och småskvätter mellan bänkraderna på Rigoletto - alla är lika mycket värda.

Men nu har TV4 tagit parti för FI, ger Gudrun massor av gratisreklam genom att låta kvinnan svänga sina lurviga feministspiror på bästa sändningstid en fredagskväll. Var är opartiskheten? varför får inte de andra extremistpartiernas ledare vara med och dansa? Tänk er Jimmy Åkesson plåga sig igenom något så osvenskt som en foxtrot, en syn för gudarna. Nu är det inte så, det är Gudrun och hennes äckliga skapelse till parti som skall få så mycket mediatid att det rika Centerpartiet hade gått i konkurs om man försökt köpa reklamtid med samma effekt i mediabruset.

Och visste man på produktionsleningen vad man gjorde när man släppte fram Gudrun i programmet? Hon har ju redan fått igenom sitt veto att stå på knä för sin manliga partner, och vi kan väl snart förvänta sig att hon vägrar dansa med talibankopian till dansare och hellre vill ha en kvinna, en häst eller en skottkärra som partner istället. Man kan inte ha varit medveten om den boll man satt i rullning genom att man tagit med Gudrun i "Let's Dance!" för i sådana fall borde man ha förstått att katastrofen är i annalkande - snabbt! Tack och lov verkar den feminina juryordföranden Tony ha förstått det här med konservatism och traditioner på dansgolvet, och utlovat usla poäng ifall det skulle bli en feministisk freak-show när Gudrun äntrar manegen.

Mina egna danskunskaper då? Är de konservativa? Mycket skulle jag vilja påstå, jag dansar nämligen som mina anfäder på stenåldern gjorde när de fällt en mammut. För lite drygt 15 år sedan lyckades jag faktiskt bli relegerad från Lasse Kühlers buggkurs på 35 minuter, och jag var så stolt efter den insatsen...

Länkar: AB, Expr, Graaf