MAN VINNER INGA VAL PÅ GAMLA MERITER

Jobbskatteavdrag, tänk vilka underliga ord man kan skapa med lite politisk vilja. I mina ögon är detta ord en fantastisk reform, i sosseriets ögon något förkastligt... Ser man på vår värld med genom mina oftast smutsiga glasögon så är det självklart helt rätt att sänka skatten på arbete, låta arbetstagarna få ta ansvar över en allt större andel av sina intjänade slantar - och på det sättet se till att samhällets klåfingrighet när det gäller dina och mina intjänade slantar blir så liten så möjligt.

När man talar om jobbskattevadraget så gapar sossar i allmänhet och Östros i synnerhet på om att det sänks skatter för landets rikaste på bekostnad av en välfungerande välfärd och dessutom på lånade pengar. Inget kan ju vara mer fel, för det är ju så att staten stjäl lite mindre av våra pengar - det handlar inte om att låna för att ge till oss - och att man samtidigt prioriterar lite mer gediget än i det kravlösa Sverige som var sosse-Sverige.

PJ Anders Linder, SvD:s skarpsynta "ledare" lyfter idag frågan om Svenssons omedvetenhet inför de skattesänkningar som de arbetande massorna faktiskt fått under de tre år av Alliansstyre. Så är Svensson, PJ Anders Linder, tar dagens situation för given och tror på den otroliga sagan att de kommer få behålla lika mycket av sin lön om Mona och Thomas får vara med och bestämma. Sanningen är ju den att alla kommer känna av återgången till bidrags-Sverige om den blir av, alla kommer att få mindre över i slutet av månaden.

Höjda bensinskatter kommer som ett brev på posten om MP skall vara med, höjda kommunalskatter och landstingsditon slår mot alla och fan vet allt vad man kommer ta sig för för att återta kontrollen över din privatekonomi. Och bara för att Mona är satt under ekonomisk "tvångsförvaltning" så bör alla svenskar vara det - det tycks vara mottot när skattehöjaralternativet lanserar sina storslagna planer för Sveriges framtid. Tittar man sedan på de skattehöjningar som Vänsterpartiet vill driva igenom så borde Svensson bli mörkrädd...

Men alldeles oavsett hur bra de flesta innerst inne tycker om jobbskatteavdraget så vinner vi inga val på det vi har gjort under åren vid makten, utan på det vill göra i framtiden. Det gäller att måla framtiden under ett alliansstyre i glada och ljusa färger, beskriva sanningen kort sagt, medan man kan måla framtiden under en Grönröd röra i dova och mörka färger, beskriva sanningen alltså... På samma sätt kommer sossarna skönmåla framtiden under deras regim och utmåla alliansen som ondskans makter. Vem som vinner valet om lite drygt 9 månader avgörs i mångt och mycket av vilken berättelse som är trovärdigast, vilken som har det lyckligaste slutet och vilken som berättas av den mest pålitliga personen.

Ännu så länge så vet inte Svensson så mycket om vad framtiden kan bära med sig, de grönröda har inget presenterat av något som helst värde medan Alliansens planer är lika okända för alla. Just därför bör man väl ta dagens opinionsundersökningar med en nypa salt även om jag är närmast överkänslig mot sosse-framgånger och Allians-dippar...

Jag inväntar redan nästa opinionsundersökning med en kombination av skräckblandad förtjusning, panikångest och manodepresivitet. Skall det behöva vara så? Varför har Sören Holmberg återigen stuckit fram sitt besserwisser-plyte och påtalat att "...i 9 fall av 10 förlorar den som ligger sämst till i november"? Måste han vara sådan, räcker det inte med att han sitter och glänser på stats-TV:s valavaka vart fjärde år?

Länkar: SvD, SvD2, AB, Mary, Göran, Krassman, Kent