"NÄR MONA PRATAR FLYR FOLKET..."

Rubriken är ett gammalt barrskogsordspråk som hittades inristat i en halvdöd tall i trakterna av Bommersvik sommaren 1998. Och att ordspråket har en rejäl dos av verklighetsförankring tycks ju bevisas denna morgon - för första gången på länge så behöver man som Allianskramare inte få panikångest och kallsvettningar när man ögnar igenom en av de otaliga opinionsundersökningarna som plågar oss politiknördar.

Återigen är det vi Moderater som belönas av väljarna, återigen så får småsyskonen i KD och Centern inte lika positivism inpumpat i sina politiskt bräckliga kroppar. Anorexian har tagit både KD och Centern i ett järnhårt grepp, och som snäll storebror måste vi göra allt för att hjälpa till i tillfriskningsprocessen. Men när fyra centerpartistiska riksdagsledmöter visar att deras skräck för kärnkraften lever kvar så sitter iallafall jag och skakar på huvudet. Ser man inte verkligheten som den ser ut, och ser man inte elräkningarna som nu trillar ner i väljarnas brevlådor med en skräckinjagande läsning för kunden? Nej, här handlar det bara om dumhet och bakåtsträvande, nostalgivibbar från 1980 då deras parti var betydelsefullt.

Om sedan SAAB-affären får någon positiv inverkan på Centerns framtida stöd återstår att se. Klart är dock att Jöran med J hyllas för sina insatser från alla håll, och om Alliansen vinner valet 2010 så borde karln belönas med en ministerpost. Han har ju märkts mer än Åsa Thorstensson och Eskil Erlandsson tillsammans.

Sosseriet ökar pyttelite, medan de gröna och mörkröda minskar. Kan det måhända bero på att Miljöpartiets och Vänsterns kärnväljare anser att man säljer sina själar när man till och med kan komma överens om en sådan vidrig sak som försvaret av Sverige? Och komma överens eller inte, så fruktansvärt mycket var det väl inte som var banbrytande överenskommelser när man läste igenom 21 sidor av tomma ord och en gedigen samling av floskler som var de Grönrödas lilla pampflett om det framtida försvaret i ett grönrött Sverige. Det kommer fler frågor där man måste sälja sin själ och ge avkall på sina värderingar för att få sitta med i en eventuell regering - och den stora förloraren kommer att bli Vänsterpartiet.

Vänsterpartiet har aldrig någonsin behövt ta ansvar för sina förslag, och därför har man alltid lovat sådant man vet att man aldrig kommer behöva genomföra. Vänstern är och förblir ett drömmande oppositionsparti, och när man nu bundit upp sina drömmar i en grönröd röra så finns inget hopp kvar. OK då, Ohly mumlar lite lätt om att han inte vill komma överens om Afghanistan - och då sänker han istället trovärdigheten för de grönrödas förmåga att styra eller ens komma överens. Vänstern borde ha stannat utanför, Vänstern borde ha varit opposition mot både opposition och regering. Alla vet att de ändå aldrig hade stött en alliansregering, och att man skulle ha kunnat utpressa Mona om hon mot all vett och sans skulle ha fått flytta in i Rosenbad.

Men det är rätt kul att det går neråt för de grönröda när man måste ge avkall på det kroniska gnällandet för att istället presentera några egna förslag. Det är nämligen en egen politik som måste upp på bordet innan valrörelsen drar igång på allvar, och det kommer att bli spännande när det blåser upp till batalj mellan två regeringsalternativ med två program som väljarna kan jämföra. Att det sedan gynnar Alliansen för varje gång man släpar fram Mona i media är ju också det underbart...

Men detta är bara en opinionsundersökning, det återstår många fler och det är inte förrän på valdagen den yttersta domen faller. En bra nyhet är egentligen ingen bra nyhet, men blir det framöver två bra nyheter så börjar jag se lite ljusare på en valrörelse som för bara några veckor sedan verkade som en "walk-over".

Länkar: DN, DN, DN, SvD, AB, Krassman, Peter, Staffan, Högberg