Mona Sahlin kämpade i motvind mest hela tiden, ingen - utom den mest besatta sossen - hade något förtroende för den kvinna som hade kvoterats in för att ta tillbaka regeringsmakten. Vi på andra sidan den politiska frontlinjen såg vad väljarna tyckte om Monas ledarskap, vi såg vad som komma kunde eller skulle. En ledare utan förtroende bland väljare och egna medlemmar vinner inga val hur bra politik man än må ha, och vilka figurer man har runt omkring sig i sitt politiska lagbygge. När sedan Mona Sahlin tvingades ta med Ohly i sitt lag så var det kört, ett redan katastrofalt lågt förtroende bland väljarna blev ännu mycket lägre.
Håkan Juholt tangerar nuförtiden Mona Sahlins alarmerande siffror mest hela tiden. Mannen som redan från början betraktades som en nödlösning nör olika falanger blockerade varandras kandidater har inte fått någon smekmånad och från dag 2 så har den kritiskt granskande väljaren lyssnat in sig på en orgie i floskler från nödlösningens sida. Håkan Juholt må vara en rolig spelevink, till och med folklig - men det är inte det som väljarna värdesätter mest när de skall välja sin statsminister. Att Juholt aldrig någonsin, någonstans eller någon gång har varit statsråd under sin långa politiska gärning säger en hur hans eget parti en gång såg på honom.
Leni Björklund blev en fars som försvarsminister, ett av Juholts favoritområden. Maj-Inger Klingwall, Berit Andnor, Bosse Ringholm, Lars-Erik Löwdén, Sven-Erik Österberg, Ingegärd Wärnersson, Ann-Christin Nyqvist och Lena Sommestad - alla dessa stjärnor bland socialdemokratiska statsråd som av någon outgrundlig anledning blev något som aldrig Håkan Juholt blev. Han blev tillförordnad partisekreterare några månader mellan Ulvskog och den Baylan som tydligen var mer lämpad för det uppdraget. Kanske är alla dessa namn på politiska skuggor en orsak till varför folk idag har svårt att ha förtroende för Juholt - mannen som egentligen aldrig har fått något förtroende av sitt eget parti. Inte förrän falangstriderna krävde någon som ingen tyckte tillräckligt illa om för att sätta käppar i hjulen för...
Håkan Juholt har skapat ett eget lag, av folk har ungefär samma politiska framgångssaga som Juholt själv i ryggen. Håkan Juholt matchar Tommy Waidelich mot Anders Borg och ingen fattar hur Juholt tänkte där. Juholt släpar fram den ena okända sossen efter den andra till olika positioner, samtidigt som han bearbetar elitidrottsmän som Stefan Holm för att leda sosseriets arbetsgrupper. Håkan Juholt må vara rolig och folklig, men just nu är han socialdemokratins egen cirkusdirektör där alla djuren går i otakt, där akrobaterna störtar platt till marken, där orkestern spelar falskt och där de rödnästa clownera bara lockar till elaka hånskratt.
Han är sämre än Mona Sahlin, Håkan Juholt. Han fick ingen smekmånad och i takt med att flosklerna ökar i styrka och frekvens så kommer ännu några fler att förstå att sosseriet under Juholt är en parantes. Partiet har säkert högre ambitioner än att ligga kvar på det valresultat som Mona gav sitt fotfolk i avskedspresent. Sosseriet måste ha högre ambitioner än att ha en partiledare som faktiskt har lyckats med det alla trodde var omöjligt - att komma under de förtroendesiffror Mona hade när hon ledde sitt parti till en katastrof - en Mona som gör mest ingenting i dessa dagar men där partiet betalar henne samma lön som statsministern. Med Juholt kommer det att bli ännu värre, trots att han slipper Ohly och snart är de kanske två, de som skall avlönas med samma lön som Reinfeldt av fackets medlemmar och den tynande skaran av sossar...
Länkar: SvD1, SvD2, Expr, DN,
Bloggar: Kent,
2 kommentarer:
Till anonyma Annie: Jo, jag skäms faktiskt rejält. Nej, jag är absolut inget gott föredöme eller exempel, alls. Inte för någon. Och ja, usch!
Mona borde få avdrag på sin "garantilön" eftersom hon själv valt att lämna riksdagen. Om Mona arbetat i riksdagen hade hon haft en bra lön och denna bör avräknas.
Skicka en kommentar