ALLIANSVURMANDE OCH FÖRTROENDE...

Alliansen som påfund är något som ligger mig extremt varmt om hjärtat, nästan El Ninõ-varmt faktiskt. Tanken att de fyra icke-socialistiska partierna knyter sig samman på ett hett, intimt sätt för att ta makten från ett parti som trodde sig vara just makten var inget annat än ett genidrag. Trovärdigheten i det borgerliga regeringsalternativet har genom historien alltid varit en akilleshäl för oss med hjärtat till höger, nu är den låga trovärdigheten historia.

Som en allians vinner man val tillsammans, och man - må gud förbjuda - förlorar val tillsammans. I en allians så spelar det ingen roll om ett parti leviterar i väljarkåren om inte vännerna hänger med, i en allians måste alla fyra partier klara av att attrahera tillräckligt många väljare. Som de senaste opinionsundersökningarna har sett ut så kan vi som kallar oss moderater vara rätt nöjda med tillvaron, störst, bäst och vackrast som vi är. Men så länge några av våra mindre vänner balanserar kring 4%-gränsen så kan våra framgångar vara fullständigt värdelösa. Vi måste vinna valet tillsammans, vi måste se till att alla tjänar på samarbetet och inte bara mitt parti som råkar ha de mediala strålkastarna på sina mest framträdande företrädare...

På tidningssiterna finns det olika partikompasser som skall få folk att hitta sitt parti om man går omkring och har svårt att bestämma sig. Senast igår provade jag Aftonbladets dito, och jag blev...trumvirvel... kristdemokrat! När jag tidigare orienterade med SvD:s valkompass så blev jag folkpartist medan DN var de som placerade mig rätt som den moderat jag alltid har betraktat mig som. I alla dessa undersökningar har jag svarat precis som jag känner men resultaten landar alltså i olika allianspartier. Kan detta bero på att jag är en alliansvurmare i märgen, allmänborgerlig?

I dag öppnar Per Schlingmann, partisekreterare, för ett mer intimt allianssamarbete i valet 2014. Nya spännande vägar letar han efter för att få ännu lite mer spänning i ett förhållande som förmodligen kommer att vara i ett stort behov av en nytändning vid det laget. I min värld så kunde vi redan inför det stundande valet 2010 försökt att hitta nya samarbetsformer utan att vara fel ute. Hur de nya samarbetsformerna bör se ut återstår väl att se, men klart är att alla måste tjäna på en mer påtaglig borgerlig intimitet - ingen får gå in och ur akten och känna sig som ett offer...

Dagens borgerliga regering åtnjuter ett stort förtroende bland väljarna om man skall tro SKOP, och det skall man naturligtvis när nyheterna är goda. Trots att en kvällstidning körde sin egen trovärdighet i botten i jakten på ett scoop, i grävandet om snusk och med en nybliven icke-offentlig person i kikarsiktet så håller Allians-regeringen trovärdighetsflaggan högt. Två av tre svenskar anser att regeringen gör ett bra val, och det är väl helt underbart?

Våra motståndare då, gänget i vänsterkoalitionen - hur går det med deras förtroendekapital då? De ökar faktiskt, även om det känns osannolikt, i förtroende de också om man skall tro på SKOP. Att tro på SKOP skall man naturligtvis inte göra när slutsatserna känns helt verklighetsfrånvända och på gränsen till något för Arkiv X att sätta tänderna i.

Just nu saknar jag faktiskt en riktig opinionsundersökning att sätta tänderna i, med sina plus och minus och siffror som alla kan ifrågasätta. Det var länge sedan, alldeles för länge sedan, som jag hade roligt åt mitt amatöranalyserande av hur Novus, SIFO, Demoskop, United Minds eller SKOP berättar sina sanningar. Men det är väl som man sagt sedan urminnes tider, att den som väntar på något gott väntar aldrig för länge...

Länkar: SvD1, SvD2, SvD3, DN, Expr
Bloggar: Högberg med en oanad förmåga att se in i framtiden ;-), Lotta, Helen