SKOP? SENTIO? SIFO? SILLY SEASON...!

Det började med några skopor självförtroende från SKOP. I dag följs det upp med en ny opinionsundersökning från Sentio som inte säger så mycket, och enligt ryktet förväntas SIFO publicera något vilken dag som helst. Är det inte spänning i luften så vet jag inte vad det är...

Jag jublade åt SKOP:s siffror där vi i Alliansen drygade ut det lilla försprång vi jobbat till oss, trenden höll i sig även om vi i Moderaterna backade för första gången på väldigt länge. Men så länge Alliansen ökar tillsammans så kan jag acceptera att vi som är störst, bäst och vackrast blir lite mindre, lite mindre bra och lite fulare. Visst behöver vi moderater våra väljare väldigt mycket, men det finns tre andra partier som ligger mig varmt om hjärtat som behöver några fler sympatisörer för att jag skall må riktigt bra.

Allt som händer i opinionsundersökningarnas eget lillla kretslopp ligger ju dessutom inom det som kallas den "statistiska felmarginalen". Det jag jublar åt kan alltså i själva verket vara något som jag borde vara ledsen för. När Sentio nu säger att vi moderater i spåren av en tidnings hopknåpade drev tappar 1.4 procentenheter av våra väljare så kan ju sanningen vara den att det faktiskt är fler som sökt sig till oss. När samma Sentio säger att sossarna minskar med 0.6 procentenheter så kan det ju precis lika gärna vara så att man tappar dubbelt eller trippelt så många av de väljare som tröttnat på ett parti byggt på gnällande.

Det är ju det som är charmen den statistiska felmarginalen, att kunna blunda för de siffror man inte vill ta på allvar och förstärka de siffror som man mår bra av. Eftersom krogen väntar ikväll, med köttbitar, feta såser och någon form av friterad potatis, med massor av öl så är det ju roligare att gå ut och fira något man inbillar sig är sant. Ölen smakar bättre när 1.4 procentenheter inte alls behöver vara 1.4 procentenheter, köttet smälter i gommen när 0.6 procentenheter bara måste vara 1.2 eller 1.8 procentenheter...

Dammluckan är öppen, opinionsundersökningarna kommer att skölja över oss i en strid ström under hela den valrörelse som tar fart nästa vecka. Det är ju som sagt siffror som oftast inte betyder något men som jag med min bipolära sjukdomsbild måste gråta åt eller njuta av. Det är inte många av mina löften som ni behöver oroa er för att jag skall hålla men här är två.

1. Jag kommer att dricka massor med öl ikväll...

2. Jag kommer att inte tänka på någon dietmodell ikväll - heller...

3. Jag kommer att kommentera varenda en av alla de där opinionsundersökningarna som inte betyder ett smack egentligen.

Låt mig vara glad när jag behöver det, låt mig gråta ut när det känns angeläget. På kvällen den 19 september kommer jag antingen att tänka tillbaka på sorgen när SCB berättade att vi moderater var dömda till att sitta fast i skampålen eller den glädje jag kände när vi enligt samstämmiga uppgifter var ikapp och förbi. På kvällen den 19 september vet jag vilken känsla som bara vara en överdriven oro, vilken känsla som jag bär med mig ut i valnatten - ändlös glädje eller ändlös sorg...?

I kväll kommer jag att vara glad, men inte för att Sentio berättade att vi fortfarande leder, inte heller för att SKOP lyfte fram att vi drygade ut ledningen eller för de siffror som SIFO lär berätta för oss vilken dag som helst. I kväll är jag glad över att Saku Kuld finns i Sverige...

Länkar: SvD, DN, Aftonbladet, Expressen

Bloggar: Högberg