Sist ut av de två stora partierna i Almedalen är Socialdemokraterna, de platsar faktiskt fortfarande in i vårt sällskap trots att de numera faller fritt närhelst en opinionsundersökning publicerar sina siffror. Själv skall jag opassande nog ge mig ut på en kortare resa inom landets gränser, och jag vet inte om jag mäktar med att kommentera Monas tal ikväll och det som ploppar upp i nyhetsbruset under dagen. Jag hoppas, men kan ingenting lova - till vissas lättnad, till andras stora sorg...
I dag är det alltså sosseriet som har sin egen dag, och de flesta rödingarna går nog omkring med en betonghatt i värmen efter ett enligt ryktena gediget fylleslag på den "Rödgröna festen" igår kväll och under natten. Kanske ett sätt att dränka sina sorger över att alla är emot "dom" i allmänhet och "deras ledare" i synnerhet, vad vet jag där jag sitter och är bitter på fastlandet.
Av ett tidigare stolt och självsäkert parti finns nu bara spridda skärvor, de nya socialdemokraterna har anammat gnällande som sin enda kommunikationsform, där självömkan och martyrskap är partiuniformen. Alldeles oavsett i vilken media man får utrymme så kommer gnällandet, konspirationstankegångarna som ett brev på posten. Allt det är sånt som gör att folket bara suckar åt ett rött parti som har passerat bäst-före-datum så pass att de gröna mögelfläckarna blivit större och större för varje gång man slängt blicken åt sossarnas håll...
Det finns tillfällen när man faktiskt inte självömkar, små sällsynta ögonblick då något annat händer i rörelsens rörelseschema. Det är då självbedrägerierna tar vid, när man intalar sig att allt går som på räls och att väljarkåren är på väg in i partiet som i ett lämmeltåg. Det är inte konstigt att det blir så när partiets egen Bagdad-Bob i partisekretare Baylan inte ser några som helst probelm med att det största, näst största (...eller vad man nu är) partiet inte lyckas få in sin partiledare bland de 10 namn ur politikerskrået som fick utgöra folkets drömregering förmedlat av SIFO. Gnäller man inte så stoppar man huvudet i sanden på Tofta eller Sudersand likt en struts.
Peter Högberg är en synnerligen sympatisk sosse, bloggare och medmänniska men igår publicerade han ett inlägg som fick mig att pendla mellan förtvivlat gråtande och hysteriskt asgarvande. Det var nästan så att jag fick för mig att Baylans ande hade tagit den gode Högbergs kropp i besittning för att knappa fram ett löjeväckande blogginlägg. Det var nämligen ett inlägg som möjligtvis skulle lura den där dementa tanten på någon låst vårdinrättning som varit sosse sedan Brantings tid och som lever i någon form av parallell verklighet där drömmen är verklighet och verkligheten är dröm...
Apropå nyheten att Solveig Ternström har fått för sig att bli sosse på grund av sin teknikfientlighet så skriver Högberg bland annat följande: "Fler och fler sluter nu upp bakom socialdemokratin och dess ledare Mona Sahlin. Det visar sig att när det närmar sig allvaret så sluter man upp kring det som man vet är tryggt och stabilt. Så välkommen i gänget och nu tar vi sats mot en RödGrön valseger."
I dag är det alltså sosseriet som har sin egen dag, och de flesta rödingarna går nog omkring med en betonghatt i värmen efter ett enligt ryktena gediget fylleslag på den "Rödgröna festen" igår kväll och under natten. Kanske ett sätt att dränka sina sorger över att alla är emot "dom" i allmänhet och "deras ledare" i synnerhet, vad vet jag där jag sitter och är bitter på fastlandet.
Av ett tidigare stolt och självsäkert parti finns nu bara spridda skärvor, de nya socialdemokraterna har anammat gnällande som sin enda kommunikationsform, där självömkan och martyrskap är partiuniformen. Alldeles oavsett i vilken media man får utrymme så kommer gnällandet, konspirationstankegångarna som ett brev på posten. Allt det är sånt som gör att folket bara suckar åt ett rött parti som har passerat bäst-före-datum så pass att de gröna mögelfläckarna blivit större och större för varje gång man slängt blicken åt sossarnas håll...
Det finns tillfällen när man faktiskt inte självömkar, små sällsynta ögonblick då något annat händer i rörelsens rörelseschema. Det är då självbedrägerierna tar vid, när man intalar sig att allt går som på räls och att väljarkåren är på väg in i partiet som i ett lämmeltåg. Det är inte konstigt att det blir så när partiets egen Bagdad-Bob i partisekretare Baylan inte ser några som helst probelm med att det största, näst största (...eller vad man nu är) partiet inte lyckas få in sin partiledare bland de 10 namn ur politikerskrået som fick utgöra folkets drömregering förmedlat av SIFO. Gnäller man inte så stoppar man huvudet i sanden på Tofta eller Sudersand likt en struts.
Peter Högberg är en synnerligen sympatisk sosse, bloggare och medmänniska men igår publicerade han ett inlägg som fick mig att pendla mellan förtvivlat gråtande och hysteriskt asgarvande. Det var nästan så att jag fick för mig att Baylans ande hade tagit den gode Högbergs kropp i besittning för att knappa fram ett löjeväckande blogginlägg. Det var nämligen ett inlägg som möjligtvis skulle lura den där dementa tanten på någon låst vårdinrättning som varit sosse sedan Brantings tid och som lever i någon form av parallell verklighet där drömmen är verklighet och verkligheten är dröm...
Apropå nyheten att Solveig Ternström har fått för sig att bli sosse på grund av sin teknikfientlighet så skriver Högberg bland annat följande: "Fler och fler sluter nu upp bakom socialdemokratin och dess ledare Mona Sahlin. Det visar sig att när det närmar sig allvaret så sluter man upp kring det som man vet är tryggt och stabilt. Så välkommen i gänget och nu tar vi sats mot en RödGrön valseger."
Jaha, hurtfriskt så det förslår. Riktigt rörande faktiskt, men när en kvinna som spelade milt förvirrad i Svenska Hjärtan visar sig vara tre-fyra klasser mer drabbad i verkligheten går över till sossarna så blir det "fler och fler sluter nu upp..." och det och den de sluter upp bakom är socialdemokratin och dess ledare Mona Sahlin. Men snälla nån, sossarna har väl problem med att fler och fler som slutar kalla sig sossar?
När det gäller Mona så sluter säkert några upp bakom henne, men långt fler börjar positionera sig inför det som kommer att bli effekten av ett eventuellt valnederlag. Vi moderater såg samma sak när vi gick in i valrörelsen med Bosse Lundgren som "ledare", där alla var emot oss i valstugereportage och där ingen verkade förstå oss överhuvudtaget. Igenkänningsfaktorn är avsevärt mycket högre i Lundgren-fallet än i Högbergs önskedrömmande. Men jag älskar Peter Högberg ändå, han skriver bra och rappt allt som oftast men det här inlägget kändes bara som om det kom från Bagdad-Baylan...
Sossarna har med sina vänner i Vänsterpartiet och Miljöpartiet använt Almedalsveckan att bli eniga om skolan där det nu är ok med betyg i årskurs 7 för partier som egentigen inte vill ha betyg alls. Man är dessutom eniga om vården, där det nu är okej med vinster i den privata vården för partier som innerst inne inte vill ha någon privat vård alls. I ambitionen att bli överens så krystar man fram snömos och halvmesyrer samtidigt som man gräver Vänsterpartiets grav - partiet som numera saknar existensberättigande.
Det lär komma fler kioskvältare och överenskommelser under dagen och resten av veckan från det grönröda laget - de vet ju hur man skapar uppmärksamhet kring sig de små liven. Man kommer trolla upp den ena kaninen efter den andra ur sin grönröda narrmössa men de allra flesta kommer inte ta något av det de säger på allvar längre...
Bloggar: Röda Berget, Högberg - bättre sent än aldrig
Inlägg
1 kommentar:
En länk tack så kan du få en tillbaka. Puss din Peter
Skicka en kommentar