Fy satan vilken abstinens jag har haft under de här tre dagarna då jag faktiskt har varit borta från allt vad datorer och bloggande heter. Inläggen om både sossarnas och kristdemokraternas dagar i Almedalen var faktiskt fuskjobb, skrivna i förväg och utan att ha någon som helst aning om vad som komma skulle. Visst jag hann få in några länkar på sosseri-dagen, men det vara enbart genom att sitta galet hyperaktiv framför datorn och klippa och klista in medan resesällskapet skrek på mig om tider som skulle passas...
Idag dog Almedalen 2010 rent formellt och med det den ångest jag har haft för att jag inte har fått vara på plats, skönt och allt det där. Den sista dagen var Miljöpartiets dag, och jag har faktiskt haft just Miljöpartiet i tankarna mest hela eftermiddagen. Det är nämligen så att jag har förflyttat mig från Falkenberg till kungliga huvudstaden medelst bil och som passagare i densamma. Resan börjar med kostigar genom ett vidunderligt vackert landskap i Ätrandalen, förbi ett sådant där köptempel i Ullared som Miljöpartiet vill förbjuda, lite mer kostigar via Smålandsstenar till Värnamo och E4N.
Vid Trafikplats Värnamo Södra fanns paradiset, och då menar jag inte bara den där breda, fina och underbara motorvägen som gör resandet genom land och rike så smidigt. Nej, bredvid den där underbara motorvägen fanns det tre gastronomiska tempel i form av Burger King, Max och McDonalds - alla inom en radie av 150 meter. Där vill jag leva, där vill jag bo...
Nåväl, motorvägen E4 är ju en av de där vägarna som Miljöpartiet också hatar vid sidan av onödigheter som kärnkraftverk och köptempel. Att svenskarna vill ha el i sina eluttag, affärer att shoppa loss i och bra vägar som gär att man kommer snabbt från punk A till punkt B struntar man fullkomligt i. I Miljöpartiets Sverige är det viktigaste att hitta en politik där man använder uråldriga miljöargument som alibi för att jävlas med vanligt folk - och det värsta är att man belönas för jävelskapandet genom att allt fler går på svammlet enligt opinionsundersökningarna.
Almedalen 2010 är alltså över, och nu väntar några veckor av stiltje och återhämtning innan valrörelsen tar fart och accelererar in i kaklet den 19 september. Så här från andra sidan havet så har jag ju tyckt att utspelen från de olika partierna har varit rätt lama och intetsägande. Inga kioskvältare här inte, de sparas uppenbarligen till veckorna innan vi träffar kaklet. Det största avtrycket från Almedalen 2010, det folk kommer att minnas var ju en ministeravgång som möjligtvis kommer hålla liv i nyhetsflödet om politiken och politikerna under den här nyhetssvackan som skulle ha följt. Littorin-affären stänker ju rätt så rejält just nu och det är min ambiton att kommentera den lite från mitt perspektiv imorgon.
Alemdalen 2011 är nu mindre än ett år bort, och ingen kan vara säker på om man får åka dit som anhängare av oppositionen eller regeringen. En sak kan man dock vara säker på - jag skall vara där! Från måndagen som är moderaternas dag till fredagen som är sossarnas dag avser jag förgylla Visbys tillvaro på samma sätt som Valdemar Atterdag, Stockholmsbratseen och politikerhjonen har gjort under historiens gång...
Slutligen. Jag skulle vilja be om ursäkt för att jag alltid klankar ner på sossarna som inkompetenta och idéfattiga. När Mona Sahlin i sitt tal i Almedalen för några dagar sedan lyfte frågan om en återinförd skatt på handelsgödsel förstod jag tydligt hur man tänker på Sveavägen 68. Skit skall beskattas hårt, folk, företagande och gödsel. Jag är imponerad med vilken träffsäkerhet man identifierar de riktigt viktiga frågorna. En valaffisch kanske med en bonde i sin traktor med grisen bredvid - "Jag röstar på Socialdemokraterna för jag vill ha skatt på handelsgödsel". Hur fan kunde du missa att sno den, Schlingmann? Skäms på dig!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar