"NÄR BJÖRKLUND ÄR VRED DARRAR ELEVERNA"

Almedalens tredje dag bjuder på det andra allianspartiet, våra vänner i Folkpartiet Liberalerna. En sådan här dag kan jag faktiskt erkänna att jag en gång, för länge sedan, röstade på Folkpartiet. Det var i kommunalvalet i Salems kommun, och enbart i just det valet och det var första gången jag röstade. Jag kunde inte med att rösta på mina älskade moderater lokalt, då dessa företräddes av min gamla rektor Christian Öhlin, en man som på den tiden gav mig rysningar. Som den pragmatiker jag var så blev det alltså Folkpartiet den gången men endast den gången...

Folkpartiet av idag gör enligt mig ett fantastiskt arbete i Alliansregeringen, ett arbete som man inte får tillräcklig uppskattning för. Skolfrågorna, en av de absolut viktigaste frågorna om man skall kunna ta klivet från undergångsland till föregångsland, ligger ju på Folkpartiets domäner. Det är inte många andra frågor där förbättringspotentialen är större efter sosseriets vanstyre - en fråga där skillnaderna mellan ordning, reda och flum är tydliga.

Dagen till ära så publiceras även en underökning om hur Folkpartiets tillväxtpotential hämmas av partiledaren Jan Björklund, landets fenomenale utbildningsminister. Undersökningen publiceras lite här och lite där, hade nu Folkpartiet haft samma faiblesse för självömkan och gnällande som sosseriet så hade man ju kunnat skicka fram Adam Cwejman som ordförande i LUF för att tjoa om att alla mobbar Janne. Sedan hade möjligtvis Erik Ullenhag, partisekreterare, kunnat prata runt ämnet medan han såg ansträngt nervös ut under en direktsändning med Janne Josefsson...

Jag kan väl hålla med om att Jan Björklund knappast kan ses som en kioskvältare bland partiledarna, men visst tusan är han bra mycket bättre än många andra kollegor. Utstrålningen är väl inte den allra bästa men visst tusan strålar han bra mycket bättre än många andra kollegor. Björklund är det Folkpartiet har att leva med just nu, just här och den verklighet man har att förhålla sig till.

Enligt den där undersökningen som mobbar Jan Björklund så bör Folkpartiet mjuka upp sin skolpolitik och bli mer socialliberala för att kunna växa. Var fjärde väljare säger sig kunna tänka sig att rösta Folkpartistiskt, medan bara lite drygt var tjugonde överväger att göra detsamma - exakt samma siffror som Ohlys Vänsterparti med andra ord, knappast ok va...?

Folkpartiet av idag befinner sig faktiskt där Moderaterna befann sig när jag stöptes till den jag är. Det är Folkpartiet som är tydligast när det gäller ett framtida medlemskap i NATO, det är Folkpartiet som driver på för ett svenskt inträde i Euro-kollektivet och det är Folkpartiet som står upp för ett starkare försvar, iallafall utåt. Mycket av det Folkpartiet tycker är också det som jag tycker även om min skepsis mot en snabb Euro-anslutning och ett ogenomtänkt NATO-medlemskap har ökat på senare tid.

Där ligger problemet, där man inte känner igen sig någonstans. Politikerna leker "Hela havet stormar" mest hela tiden, där man landar på okända stolar när musiken tystnar. Folkpartisterna känner sig lika vilse som mig, det är jag övertygad om. Men precis som Moderaterna måste förändras, måste även Folkpartiet förändras - problemet är bara att "vår" förändring belönas av väljarna medan "deras" förändring har mötts med skepsis. Det finns tillväxtpotential för FP, de kan bättre och de kommer att göra bättre ifrån sig...

Slutligen vill jag bara ta och ifrågasätta en kommentar från den där undersökningen. Kommentaren handlar om att det är lite för "lite Bengt Westerberg" över partiet för att väljarskarorna ska växa. Ursäkta mig, men har inte den hjälteglorian som Westerberg hade under storhetstiden hamnat lite på sned under Röda Korset-eran? Jag tänker på helt andra saker än framgångssagan Folkpartiet och ett tryggt liberalat parti när jag ser Westerberg av idag. Men det är ju jag det...

Länkar: SvD, SvD, DN, DN, DN, AB

Bloggar: Altenberg, Högberg, Thomas, Kent