"DET FINNS DAGAR DÅ OHLY LÄMNAR BOLLPLANEN OCH GÅR PÅ STADENS GATOR SOM EN VANLIG MAN"

Rubriken är ett djungelordspråk från den politiska snårskogen - ett ordspråk formulerat av "Nacka" Skoglund efter en fiktiv fotbollsmatch på Rydbo bollplan. I dag går Ohly på staden Visbys gator som en hyfsat vanlig man, med näsan i vädret och med händerna i byxfickorna. I dag är det Vänsterpartiets dag i Almedalen...

Eller är det verkligen Vänsterpartiet som har sin dag i Almedalen tisdagen den 5 juli? På en presskonferens så lanserade bolltrollare Ohly ett nytt namn för dagen, ett namn som skall spegla att man lyckats identifiera valets vinnarfråga. Just i dag heter Vänsterpartiet inte Vänsterpartiet, man heter Välfärdspartiet.

Ingen falsk varumärkning där, om man likt Ohly sätter ett likhetstecken mellan offentlig sektor och välfärden, där den offentliga sektorn bara kan drivas av tre huvudmän - staten, landstinget eller kommunen. Privata initiativ gör sig icke besvär i Ohlys värld, mångfald och valfrihet är två aspekter som förvirrar folket. I Lasse Ohlys värld skall så många som möjligt jobba i "det offentliga", med löner finansierade av sina egna och andras skyhöga skatter. Varje gång Ohly pratar om att skapa jobb så pratar han om 100.000-tals nya jobb i den offentliga sektorn utan att förstå att det måste finnas andra som arbetar med annat som pumpar in skatteslantarna i välfärdssektorn.

I Ohlys värld kan den offentliga sektorns ekonomichefer bada i pengar, på samma sätt som urkapitalisten Joakim von Anka hoppar ner i plurret i sitt bankvalv. Behovsprövning, kostnadseffektivisering är ord som Reinfeldt får erektion av och som ger Ohly impotens. Det är ord som ansvarstagande och måttfullhet, ord som inte behövs i Ohlys vokabulär. I Ohlys värld finns ingen skatt som inte kan bli lite högre, om man nu inte är fotbollsproffs det vill säga - för då är man en samhällsbyggare av rang och förtjänar att få behålla mer än alla andra.

I Almedalen denna dag fortsätter showen, det som var en moderat fokusering igår är en vänsterpartistisk dito idag. Ohly har redan haft sin presskonferens om namnbytet, och till kvällen förväntas gårdagens politiska stand-up-comedy-tal av statsministern följas av ett socialistiskt brandtal i sann Ohly-tappning. Det blir spännande att höra vilka funderingar som Välfärdpartiets ordförande har en dag som denna, en dag då motvinden enligt media blåser Ohly i ansiktet...

På Svenskan redogör man för en undersökning som berättar att tre av fyra absolut inte kan tänka sig att rösta sig på Ohlys parti, vad nu än må heta. Jag är skrämd, ty då finns det kvar en fjärdedel som är totalt vettlösa, en fjärdedel som kan tänka sig att rösta på ett parti som vill ha riktade skattesänkningar mot fotbollsproffs medan alla andra skall skattas till ruinens brant. Men siffrorna berättar mer, som till exempel att bara fem av hundra överväger att rösta på det där partiet som heter olika saker olika dagar. Fem av hundra, det vill säga var femte av de som kan tänka sig att rösta på Ohlys parti överväger att förverkliga sina tankegångar, och där kom den dåliga nyheten. För runt de där 5 procenten ligger Ohlys parti enligt nästan alla opinionsinstitut.

Ett annat aber sägs vara svårigheten för Ohlys parti att nå ut medialt, och här kan man se spåren av den korkade taktiken att fjättra ihop sig med sosseriet och Miljöpartiet. Ohlys parti hade tjänat på att stå utanför ett grönrött samarbete, som politikens fribajsare på vänsterkanten. I dag har desillusionerade vänster-sossar ingenstans att gå när man blir besviken, ingen annanstans än till sofflocket .

I dag har Ohly genom sin hunger efter att bli minister lyft bort den bro som möjligtvis hade kunnat fylla på hans tynande parti med fler väljare. Ohly hade tjänat på att stå utanför, positionera sig som opposition både mot regering och opposition - den roll som Vänster- eller Välfärdspartiet spelar som bäst. Alla vet ju ändå vilket lag Ohly hade stöttat i ett val, och genom att stå utanför så hade möjligheten att påverka varit större än den är nu...

Men visst, lite har man ju fått igenom. Hela oppositionens överbudspolitik andas ju Vänsterns ekonomiska lättsinne, och i utrikespolitiken slår ju anti-amerikanismen igenom när de grönröda skall engagera sig för att USA:s militär tvingas lämna sina baser överallt i världen oavsett om man är inbjuden eller har tvingat sig in. När Ohly är med i laget så handlar det 1968-retorik i kombination med ett öppet förakt mot alla de som bygger upp företag, tjänar pengar och har lite mer i plånboken än den offentliganställda. Det enda fina sättet att tjäna pengar i Ohlys Sverige är genom att vara duktig att sparka på bollarna.

Länkar: SvD1, SvD2, DN1, DN2, DN3, DN4, Expr1, Expr2, AB1, AB2

Bloggar: Krassman, Böhlmark, Soilander