Oavsett vad Ohly än har gått upp och sagt på scenen i Almedalen under kvällen, så var det minsann inte talet han hade tänkt sig att hålla. Talet som sändes ut över publikhavet i Almedalen, ut över rikets redan politiker-trötta befolkning via TV och radio samt via de så kallade sociala medierna var Ohlys reservalternativ, en fallfrukt bland talen.
Sent igår kväll satt nämligen Lars på kammaren och funderade lite över hur Fredrik Reinfeldt kunde få så många positiva kommentarer när statsministern lekte komiker på samma scen som väntade på Ohly. Lars kunde inte alls förstå, för precis som Lotta Gröning tyckte han att statsministern var elak och plump - inte det minsta rolig. Det är ju ytterst sällan som Ohly tycker att Reinfeldt är kul och sympatisk. Det är ju i princip bara när de två diskuterar Djurgårdens fotbollsframgångar de senaste åren och Pa Dembo Tourays storhet som målvakt som umgänget blir avspänt och familjärt.
Men Ohly förstod trots allt att Reinfeldt med sitt spexande hade satt formerna för hur talandet skulle ske i Almedalen denna valårssommar, och Ohly började fila på sitt eget tal. Eftersom de där borgarbrackorna hade snott en gammal Palme-plansch från 1985 så tyckte Ohly att det var helt i sin ordning att han hämtade lite inspiration från Reinfeldt fulländade tal, från samma kväll. Orden föll på plats som genom ett mirakel, och det som skulle bli den vanliga floskelorgien skulle nu bli något rappt och kul. Ohly började...
"Tack! Jag skall nog hälsa här. Tack, Tack..." började Ohly, och inledningen kändes ju klockren. Nöjd fortsatte han med skrivandet. "Måste hälsa på Vladimir... Hej! Vilken kväll, hörrni!? Hjärtligt välkomna till Almedalen säger jag ungefär som om jag var den stora festarrangören här. Men jag kan berätta att det skall hända lite grejer här i en vecka nu, och det är spännande att få vara här som tvåa efter den där borgarjäveln som stod här och skröt igår. Spännande fråga, hur många av er i publiken är här och lyssnar på sitt första Almedalstal? Hand upp!" Ohly var väldigt nöjd, folkligheten och samspelet med publiken kan inte skapas på ett bättre sätt tyckte han själv medan han fortsatte...
"Allihop? Herregud! Har ni missat detta hela livet? Helt fantastiskt, alla är nybörjare i Almedalen eller så hade ni den goda smaken att strunta i den där borgarbrackan igår kväll. Då vill jag bara berätta några saker om den vecka som väntar här. Den väldigt speciell, det sägs vara upp mot 1400 seminarier som vi skall plåga oss igenom. Och det är ju lite grann av idéen att intressena i Sverige skall få vara med och gnälla ut om sina frågor och lyfta fram sina problem - problem skapade av den regering som har kört landet i botten under den här mandatperioden. Det är jättebra, och jag kan berätta att ett tecken på det är att det står jättemånga här i publiken med papper och penna som tänker sätta bock varje gång jag nämner vissa saker" spinner Ohly vidare, och han är så nöjd med sig själv. Det här blir nästan lika bra som den där matchen mot Nacka Skoglund faktiskt...
"...och efter att ha varit här förrut så ska jag visa att jag kan tricket. Så nu säger jag några saker här: kapitalistsvin, straff-fånge, proletär, kulturarbetare - nu blev dom särskilt glada här i Ung Vänster - och så kan man också säga fotbollsproffs. På det sättet har man sagt fem stycken som nu väldigt många tycker är ett tecken på ett brett samhällsintresse. Och vill man visa att man verkligen har förstått Almedalen, ja då säger man det en gång till. Kapitalistsvin, straff-fånge, proletär, kulturarbetare, fotbollsproffs. Och då kan jag säga att jag har nämnt förmodligen det som är ett brett samhällsintresse dubbelt så många gånger resten av mina kollegor kommer att säga under resten av veckan.
Ja, så fungerar det här i Almedalen. Men det är också viktigt att kunna visa att man har en samhällsidé om hur saker och ting hänger ihop och därför måste man sätta ihop orden. Då kan man till exempel säga att det kulturarbetande fotbollsproffset blev proletär när han hade att välja mellan straff-fånge och kapitalistsvin. Men mina kamrater, politik vore inte politik om det inte vore för att man fortfarande kan göra olika val, tyvärr om ni frågar mig.
Därför kan man också säga så här: Kapitalistsvinet var lyckligtvis straff-fånge, medan kulturarbetaren och proletären betalade massor i skatt för att fotbollsproffset skulle få skattelättnader för att spela i Sverige... Därmed har jag också illustrerat vad vi Välfärdspartister och vi Vänsterpartister vill att samhället skall se ut efter valet i höst.
Jag vill säga till alla här och som tycker att det minsann inte var ett val mellan olika alternativ, att det är lite ofint att inte kunna välja något annat än mellan Välfärdspartiet och Vänsterpartiet - när det finns massor av andra löjeväckande politiska rörelser och särintressen som kunde vara alternativ - Gilla läget och knip igen!"
Vid det här laget så hade Ohlys partivän från DDR, John Blund, tagit sig in på hotellrummet i Visby där Ohly satt och skrev så att pennan glödde. Kamrat Blund strödde sömnsand i Ohlys trötta ögon, och Ohly tänkte att han kunde avsluta talet imorgon bitti. Ohly lade sig för att sova, och han sov som en liten spädgris i den sköna sängen...
Solen tillsammans med ljudet av papper som revs sönder var det som fick Ohly att vakna till denna morgon. Vid Ohlys skrivbord stod hans pressekretare Matti Kataja och rev sönder det fina talet som Ohly hade lagt ner så mycket energi på att skapa. Ohly flög upp ur sängen, förtvivlad, rasande och ilsken som aldrig förr.
"Vid pansarkryssaren Potemkins kanoner! Vad gör du Matti? Det där är mitt tal, MITT TAL!" skrek Ohly så att det ekade över hela Visby innerstad. Pressekretarern hånlog och sade att det där talet var för ärligt, för rättframt för att gå hem hos de massor som måste smörjas lite till innan man kan vara rak och ärlig med sina intentioner. Ohly tänkte ett par varv, och förstod faktiskt varför hans tal numera var konfetti på ett hotellgolv. Ett nytt tal fick Ohly av unge herr Kataja, och han läste snabbt in sig på den sedanliga syndafloden av flosker och nonsensretorik.
Det är det talet som folket i detta nu kan höra på, titta på och läsa om - talet som var reservalternativet, talens egen fallfrukt. Ett tal om tandvårdsreformer och rätt till heltid, ett tal om allt till alla - till alla utom kapitalistsvinen...
Bloggar: Kent
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar