De flesta dagar blir aldrig som man har tänkt sig, men den här dagen slår nog alla rekord om man är centerpartist. När programmakare och partifolk för Alliansens grönaste parti gick och knöt sig i Visby, på Gotland sent igår så hade man nog inte full koll på vad som väntade. Att Solveig Ternström skulle hoppa av just när Centerpartiet hade sin dag i Almedalen, som genom "en slump" anade man nog. Men att ett statsråd skulle avgå innan de flesta Almedalsbesökare hade gnuggat sömnen ur sina ögon och att lokalavdelningen i Ånge gjorde revolt just där och just då hade man väl kanske inte kunnat gissa sig till...
Jag gillar dagens Centerparti mycket bättre än gårdagens. Man är numera ett parti som lämnat "Nej!"-sägandet därhän, där det tidigare motståndet mot Öresundsbron möts av rodnad och undvikande blickar från de centerpartister jag känner, och där man nyktrat till rejält i sitt förhållningssätt till kärnkraften. Men säg den förändring som går smärtfritt? I sin process har Centern bara genomlidit smärta, plåga och stålbadande. Den enda ljuspunkten i Centerns Golgata-vandring är nog den gemensamma Alliansvalsegern för snart fyra år sedan.
Men om jag som moderat gillar Centern mer och mer för varje dag som går så kanske orsaken står att finna i att de blir mer och mer lika oss moderater för varje dag? Förmodligen är det så - jag ser många av de frågor vi moderater drev benhårt förut som nu har plockats upp av Centern när vi börjat prata om skattestopp och kvoteringslagstiftning. LAS-frågan är väl ett praktexempel...?
Idag står Maud och talar i Almedalen. Hennes gälla ångermanländska "sjunger" över den vackra parken, men vad har Maud för kort att spela ut för att få liv i det parti som dödförklarats av otaliga journalister och varenda sosse som kan göra rösten hörd. Inte tror jag att sänkt moms för frisörer och restuaranger är den där stora röstmagneten som Centern skulle behöva just i detta nu. LAS-tjoandet upprepas tydligen också, och trots att jag gillar det jag hör så finns det många andra som borde ha gillat Mauds budskap som vid det här laget borde ha förstått var Centern står i den frågan, men som ändå är skeptiska.
Andra som är skeptiska är ju uppenbarligen centerns väljare, som inte alls hänger med i svängarna när Maud styr miljöbilen i en riktning där man inte känner sig hemma. När man vill att hon skall fortsätta krypa längs en grusig landsortsväg så vill ju Maud styra ner i Förbifartens tilltänkta tunnlar, parkera vid den Stureplan där man inbillat sig att partiet hade sin nya väljarbas. Förändringen var välbehövelig, men A och O i förändringsarbetet är att se till att de gamla sitter kvar fastspända i baksätet medan man plockar upp nya passagerare. Där har Centern misslyckats, och det måste vara så att backen läggs i för att om möjligt hitta de där som ville av och kissa men som sedan sprang in i skogen för att aldrig mer dyka upp.
Jag gillar Centern, jag vill se ett Centern som vänder på den negativa spiralen som man nu är inne i och får luft under vingarna lagom tills valrörelsen tar fart på allvar. Vi vinner som ett lag, och om det skulle vara så illa att vi förlorar så förlorar vi som ett lag...
Bloggar: Ankersjö
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar