"Felfria politiker ropar ni nu efter, och fläckfria förflutna. Finns dom, vill vi ha sådana? Ja, det får andra svara på."
Jag tillhör väl alla de där som numera står med huvudet under armen, alla de där som omedelbart och okritiskt gav "Totto" Littorin vårt helhjärtade stöd när han den där morgonen tog sitt pick och pack för att lämna både regeringen och Gotland. Det som skrevs av mig och andra var en naturlig reaktion på det som hade ventilerats på den där presskonferensen, där omsorgen om de egna barnen i en utsatt situation hade ändat en fantastisk politisk gärning. Det var då, nu är nu - och bilden som vi har målats upp av kvällspressen är en helt annan...
Förmodligen ligger det en rätt stor portion sanning i det där påståendet om att Sven-Otto Littorin vill skydda sina barn från biverkningarna av att vara ett statsråd, politiker, människa och lång ifrån felfri. Att han lämnade Visby och Almedalen hals över huvud var en ryggradsreaktion där det var bättre att fly än att illa fäktas. Littorin visste att Aftonbladet satt med fingret på avtryckaren, Littorin är en såpass smart person att han kunde se rubrikerna i förväg - rubriker som hans barn egentligen inte skulle behöva läsa.
Sven-Otto Littorin fortsätter att fly istället för att komma fram och fäktas men genom hans advokat får vi höra att han betraktar sig som oskyldig. Sanningen ligger i betraktarens ögon, och de ögon som betraktar ett statsråd som flyr utan att svara på frågor betraktar nog inte skeendet riktigt på det sättet som Sven-Otto Littorin skulle önska. Men jag kan verkligen förstå reaktionen, ty i mediadrevets logik är man alltid dömd på förhand och vad man än må säga eller tycka så vrids orden 180 grader för att passa in i den bild media vill sätta...
Några som däremot kunde ha gjort bättre är faktiskt de herrar som vid det här laget borde ha vanan inne när det kommer till krishantering - statsminister Reinfeldt och det allt glesare gänget omkring honom. Har man inget lärt sig av skeendena när Borelius, Stegö-Chiló och Schenström fick löpa gatlopp? Kunde det inte ha varit på sin plats att från det gamla kompisgänget iallafall se till att Littorin verkligen lyfte frågan om det påstådda sexköpet redan på presskonferensen? Bättre sätt för att bita huvudet av en nyhet finns ju inte, en nyhet som han visste skulle komma fram oavsett om han var minister eller privatperson.
Man trodde sig köpa tystnaden från media genom att ta den yttersta politiska konsekvensen och avgå, men man gjorde det samtidigt som blåste Aftonbladet på svar de ville ha på frågor som de redan hade ställt - frågor som var så jobbiga att svara på. Där krishanteringen gick ut på att hålla inne med de frågor som journalisterna ville ha svar på för att släppa frågan så excellerade man istället i frågor om att se till att tidningen knep igen ett dygn till, i processen att förvandla en offentlig person till en privat "nobody", låta denna "nobody" hålla en monolog inför pressen för att sedan flyga "nobodyn" till en plats som ingen hittar till.
Man förträngde det faktum att Aftonbladet hade vittring på blod, och det spelade liksom ingen roll om det var politikern Littorin eller människan Littorin som skulle släcka törsten...
Processen rullar vidare, och vad man än gör så är det svårt att komma förbi att man kunde hade skademinimerat hela historien bara man hade läst in sig på hur reaktionerna skulle bli och vad hade behövt göra för att "döda" historien. Man gjorde fel, och därför måste man dag efter dag fortsätta att hantera samma fråga om och om igen.
Oavsett vad som är sant och inte så lider jag med privatpersonen Littorin, med hans familj och alla de som berörs av denna historia som rullar upp inför allmänhetens ögon. Jag har ett "humm" om vad de går igenom - "been there, done that" om man så säger...
Reaktionerna strömmar in från olika håll, och uppenbarligen har vi en oppositionsledare som tycker att det är viktigare att såga Reinfeldt än att ha semester. I Aftonbladets pappersupplaga meddelar pressekretare Buzaglo följande: "Det är Monas första dag på semestern, så hon är svår att få tag på. Vi lämnar inga kommentarer i nuläget" men där SvD lite senare klistrar upp en rubrik som lyder "Sahlin: En medveten mörkläggning" . I texten får vi veta att Mona firar semester med grubblande "Nu när vi får veta att anledningen till avgången är en annan, uppstår i stället känslan av att onsdagens presskonferens egentligen syftade till att manipulera och lägga ut dimridåer inför svenska folket".
Mona vet hur drevet går, hon har varit där själv. Precis som Sven-Otto Littorin finns det händelser i Monas liv som hon nog inte är stolt över, precis som i de flesta andras. En människa är en människa, med alla dess inneboende styrkor och svagheter. Vissa av oss är svaga när det kommer till pengar - egna och andras, vissa av oss ljuger som borstspinnare för att orka stå ut med sig själv, andra har ett förhållande till sex som anses moraliskt förkastligt och ytterligare några andra har problem relationen till den avspända vännen alkohol. Är det inte så att politiken och politikerna skall vara ett urval av svenskarna?
Är det inte så att det är genom egna misslyckanden, fiaskon och erfarenheter som man iallafall försöker lära sig något och bli en bättre människa? Tjänar vi något på att offentligt massmedialt stena folk som har varit svaga i en situationen då svagheten övervann normerna...?
Littorin är borta från politiken för tid och evighet, men jag hoppas att även han kommer stärkt ur en resa han inte ville ut på. Det som inte dödar härdar sägs det, och det är så vi får starkare människor - männisor som faktiskt orkar engagera sig politiskt med ambitionen att förbättra "Föregångslandet" för sina medmänniskor.
"Felfria politiker ropar ni nu efter, och fläckfria förflutna. Finns dom, vill vi ha sådana? Ja, det får andra svara på" ... men vem vågar svara?
Jag tillhör väl alla de där som numera står med huvudet under armen, alla de där som omedelbart och okritiskt gav "Totto" Littorin vårt helhjärtade stöd när han den där morgonen tog sitt pick och pack för att lämna både regeringen och Gotland. Det som skrevs av mig och andra var en naturlig reaktion på det som hade ventilerats på den där presskonferensen, där omsorgen om de egna barnen i en utsatt situation hade ändat en fantastisk politisk gärning. Det var då, nu är nu - och bilden som vi har målats upp av kvällspressen är en helt annan...
Förmodligen ligger det en rätt stor portion sanning i det där påståendet om att Sven-Otto Littorin vill skydda sina barn från biverkningarna av att vara ett statsråd, politiker, människa och lång ifrån felfri. Att han lämnade Visby och Almedalen hals över huvud var en ryggradsreaktion där det var bättre att fly än att illa fäktas. Littorin visste att Aftonbladet satt med fingret på avtryckaren, Littorin är en såpass smart person att han kunde se rubrikerna i förväg - rubriker som hans barn egentligen inte skulle behöva läsa.
Sven-Otto Littorin fortsätter att fly istället för att komma fram och fäktas men genom hans advokat får vi höra att han betraktar sig som oskyldig. Sanningen ligger i betraktarens ögon, och de ögon som betraktar ett statsråd som flyr utan att svara på frågor betraktar nog inte skeendet riktigt på det sättet som Sven-Otto Littorin skulle önska. Men jag kan verkligen förstå reaktionen, ty i mediadrevets logik är man alltid dömd på förhand och vad man än må säga eller tycka så vrids orden 180 grader för att passa in i den bild media vill sätta...
Några som däremot kunde ha gjort bättre är faktiskt de herrar som vid det här laget borde ha vanan inne när det kommer till krishantering - statsminister Reinfeldt och det allt glesare gänget omkring honom. Har man inget lärt sig av skeendena när Borelius, Stegö-Chiló och Schenström fick löpa gatlopp? Kunde det inte ha varit på sin plats att från det gamla kompisgänget iallafall se till att Littorin verkligen lyfte frågan om det påstådda sexköpet redan på presskonferensen? Bättre sätt för att bita huvudet av en nyhet finns ju inte, en nyhet som han visste skulle komma fram oavsett om han var minister eller privatperson.
Man trodde sig köpa tystnaden från media genom att ta den yttersta politiska konsekvensen och avgå, men man gjorde det samtidigt som blåste Aftonbladet på svar de ville ha på frågor som de redan hade ställt - frågor som var så jobbiga att svara på. Där krishanteringen gick ut på att hålla inne med de frågor som journalisterna ville ha svar på för att släppa frågan så excellerade man istället i frågor om att se till att tidningen knep igen ett dygn till, i processen att förvandla en offentlig person till en privat "nobody", låta denna "nobody" hålla en monolog inför pressen för att sedan flyga "nobodyn" till en plats som ingen hittar till.
Man förträngde det faktum att Aftonbladet hade vittring på blod, och det spelade liksom ingen roll om det var politikern Littorin eller människan Littorin som skulle släcka törsten...
Processen rullar vidare, och vad man än gör så är det svårt att komma förbi att man kunde hade skademinimerat hela historien bara man hade läst in sig på hur reaktionerna skulle bli och vad hade behövt göra för att "döda" historien. Man gjorde fel, och därför måste man dag efter dag fortsätta att hantera samma fråga om och om igen.
Oavsett vad som är sant och inte så lider jag med privatpersonen Littorin, med hans familj och alla de som berörs av denna historia som rullar upp inför allmänhetens ögon. Jag har ett "humm" om vad de går igenom - "been there, done that" om man så säger...
Reaktionerna strömmar in från olika håll, och uppenbarligen har vi en oppositionsledare som tycker att det är viktigare att såga Reinfeldt än att ha semester. I Aftonbladets pappersupplaga meddelar pressekretare Buzaglo följande: "Det är Monas första dag på semestern, så hon är svår att få tag på. Vi lämnar inga kommentarer i nuläget" men där SvD lite senare klistrar upp en rubrik som lyder "Sahlin: En medveten mörkläggning" . I texten får vi veta att Mona firar semester med grubblande "Nu när vi får veta att anledningen till avgången är en annan, uppstår i stället känslan av att onsdagens presskonferens egentligen syftade till att manipulera och lägga ut dimridåer inför svenska folket".
Mona vet hur drevet går, hon har varit där själv. Precis som Sven-Otto Littorin finns det händelser i Monas liv som hon nog inte är stolt över, precis som i de flesta andras. En människa är en människa, med alla dess inneboende styrkor och svagheter. Vissa av oss är svaga när det kommer till pengar - egna och andras, vissa av oss ljuger som borstspinnare för att orka stå ut med sig själv, andra har ett förhållande till sex som anses moraliskt förkastligt och ytterligare några andra har problem relationen till den avspända vännen alkohol. Är det inte så att politiken och politikerna skall vara ett urval av svenskarna?
Är det inte så att det är genom egna misslyckanden, fiaskon och erfarenheter som man iallafall försöker lära sig något och bli en bättre människa? Tjänar vi något på att offentligt massmedialt stena folk som har varit svaga i en situationen då svagheten övervann normerna...?
Littorin är borta från politiken för tid och evighet, men jag hoppas att även han kommer stärkt ur en resa han inte ville ut på. Det som inte dödar härdar sägs det, och det är så vi får starkare människor - männisor som faktiskt orkar engagera sig politiskt med ambitionen att förbättra "Föregångslandet" för sina medmänniskor.
"Felfria politiker ropar ni nu efter, och fläckfria förflutna. Finns dom, vill vi ha sådana? Ja, det får andra svara på" ... men vem vågar svara?
Inlägg
10 kommentarer:
Jösses! Detta var en ovanligt mänskligt medkännande kommentar från dig!
Det är fel att göra fel. Om man nu gjort det. Men det är mänskligt att fela.
Möjligen kan man säga att tidningar INTE får fela. Men gör det. Och inte statsministrar heller - men gör det, av partiegoistiska skäl.
Det får räcka som kommentar. Lite (mycket) mer finns på min blogg. Och mycket mer finns att säga.
Även om han är skyldig har han uppenbarligen mått dåligt under lång tid och då kanske man inte orkar stå upp och ta smällen när den kommer.
Det är absolut mänskligt att fela. Men det är rent av fult att anspela på andras brister (toblerone-politik) när man har ett sådant eget bagage. Vad kallar vi nu moderat-politik?
Det är jävla stor skillnad på att köpa sex, vilket dessutom är olaglit, än att vara alkolist (Gudrun), som inte är olaglit.
Att köpa toblerone, och att inte dela särskilda kostnader från ett kontokort till ett annat.
Och nej, självklart är det omöjligt med felfria politiker men man ska inte köpa en annan människas kropp för att sedan ha samlag med denne.
Det är två olika saker att köpa en godisbit eller en drink, än det är att köpa en människas kropp.
Mona Sahlin stod även rakryggad inför sitt, så kallade, toblerone köp.
Littorin väljer att "hålla svansen mellan benen" som förästen inte är så smart, Littorin.
Oavsett orsaken till Littorins avgång så har Statsminister Fredrik Reinfeldt visat att han inte klarar av att hantera kriser. En Statsminister skall inte ljuga i direktsändning och att på det sättet skicka ut Littorin helt ensam på presskonferensen var ju något så vidrigt att jag har full förståelse om hans medarbetare nu väljer att söka andra arbeten i stället för att jobba åt ett sådant monster.
All politisk debatt har legat nere den närmsta veckan, politikerföraktet breder ut sig....det enda parti som vinner på detta är Kalle Anka-partiet. Att tycka att vi inte får kritisera Mona för att Littorin också har gjort fel är en tankevurpa. Två fel gör inte ett rätt.
För övrigt tycker jag inte att han nödvändigtvis ljuger varken när han anger personliga skäl eller att han vill skydda barnen. Det var ju just det här att bli bevakad av media och omskriven samtidigt som han har en vårdnadstvist och uppenbarligen inte mår så bra som var orsaken. Han har dessutom redan haft en hjärtinfarkt.
Att han ska "stå för vad han har gjort" förutsätter att han är skyldig.
Tack Åsa, för sansade och nyanserade kommentarer. Vad anbelangar "Monster" så är det inte något unikt med Reinfeldt att låta sina avgående statsråd möta drevet själv. Mona satt om jag minns rätt själv och ensam när hon tog sin time-ot, men jag kan minnas fel. Jan O Karlsson satt väl också övergiven när drevet gick...
Isak. Det handlar om mer än två Toblerone. Läs på din historia - men därmed inte sagt att jag försvarar det som Littorin påstås ha gjort.
Det kan vara värt att ha i åtanke att Littorin inte befunnits skyldig till någonting, och att han aldrig kommer att fällas för detta påstådda brott.
I övrigt är sexköpslagen en meningslös lag som enbart handlar om moralpanik och som inte fyller någon som helst vettig funktion. Däremot ska givetvis ministrar följa även fåniga lagar så länge som de inte tar sitt ansvar och avskaffar dem (som generellt resonemang då, eftersom Littorin i juridisk mening är oskyldig)
Senkommen publicering
http://fredrik.vartsollentuna.se/2010/07/11/almedalens-olika-skeenden/
/Fredrik i Sollentuna
Skicka en kommentar