Emma "Opassande" skickade ut en liten bloggutmaning där vem som helst skulle tycka till om vad man har för visioner om den så kallade informationspolitiken. Eftersom jag inte är vem som helst så funderade jag först på att strunta i ämnet, informationspolitik låter ju så fruktansvärt tråkigt och sövande. Men jag kom på bättre tankar, eftersom ämnet faktiskt är betydligt mer spännande än vad man kan inbilla sig medan man fräser fram ordet informationspolitik.
Vem om inte Piratpartiets mest lysande stjärna i bloggosfären, denna Opassande Emma, får mig att börja reflektera om just hur information förs ut i framtiden, och vad som kommer att krävas för att vi som engagerar oss politiskt med att banka in våra idéer i andras skallar. Piratpartiet är utan tvekan en frisk fläkt och pådrivande i vår bransch när det gäller att vara innovativa i användandet av de sociala medierna för att interagera med väljarna. Övriga partier tar myrsteg eller tassar försiktigt framåt när Piratpartiet tar sjumilakliv. Förvisso har sossarna jobbat till sig en bra position med sina nätrötter, men partiet Socialdemokraterna är ju så mycket mer än de så kallat progressiva bloggarna. Partiet, precis som alla andra partier är mer tröga än lättrörliga...
Kommunikationsombudsmannen för sosseriet i Stockholms län heter Claes Nordmark, ytligt bekant genom geografiska beröringspunkter i vår gemensamma hemstad Sundbyberg. Det finns vissa som påstår att denna Claes Nordmark är en och samma person som den ännu inte identifierade individen "Lilla Alby S-förening", en diffus personlighet som slängde fram ett sossigt och revolutionerade informationspolitiskt medborgarförslag för några år sedan. Det handlade om att staden Sundbyberg skulle sätta upp 8 skattefinansierade anslagstavlor runt om i staden för att föra ut information till stadens medborgare. Tanken var att underlätta för de äldre, de utan datorer, att få ta del av informationsflödet. Att samma målgrupp ofta är synsvaga, orörliga och dessutom brukar läsa vartenda tecken i lokaltidningen Mitt i Sundbyberg var inget som fick medborgaren Lilla Alby S-förening att tänka efter i fall det var progressivt och lyckat att spendera skattebetalarnas pengar på 8 anslagstavlor.
Kostnaden för Sundbybergs skattebetalare då? Över 200.000 kronor bara för att sätta upp de där anslagstavlorna i varje stadsdel, och en gedigen årskostnad för att hålla ordning på de där 8 informationspolitiska nya fornminnena. Mannen som påstås ligga bakom anslagstavlorna har jobbat till sig titeln kommunikationsombudsman, och det berättar väl att även om man verkar förstå den nya mediernas råstyrka finns krafter kvar i SAP som lever kvar i folkparks-eran...
Politiken i allmänhet och samhället i synnerhet måste förvisso ständigt tänka i nya banor för att vidga sina vyer i hur man når ut till medborgarna i allmänhet och väljarna i synnerhet, men hur nytt känns anslagstavlor? Men vem är jag att döma, bitter och ständigt svärande när jag ser den där oftast öde anslagstavlan utanför Hemköp på Järnvägsgatan. I min värld är nya medier sådant som andas nyheter. Piratpartiet kör inte med anslagstavlor, de kör med bloggbävningar istället.
De 40-talister som inte dukat under av alltför mycket Bag-in-box under veckosluten går nu i pension som duktiga datoranvändare. De bläddrar inte i telefonkatalogen trots att de närmar sig de 70, de söker på Eniro eller Hitta. Nya beteendemönster, nya sätt att hitta den information man letar efter oavsett om det handlar om Bolagets sortiment på hemorten eller vad ett politiskt parti tycker i en fråga. Denna nya verklighet har partierna att förhålla sig till, men lik förbannat så plöjer man ner massor med pengar i antikvariska valaffischer längs med vägarna med korta och intetsägande budskap. Den som vill veta mer om budskapet kan stå och fråga affischen om mer information utan att få en tillstymmelse till svar...
Dagens medborgare och lättflyktiga väljare kräver mer information än några rader på en valaffisch eller ett flygblad, man vill ha argument efter en argumentation och diskussion. Därmed inte sagt att all information måste komma via bredbandsuttaget eller TV-reklam, de gamla kanalerna fyller fortfarande en funktion om än mindre för varje dag som går. I partierna syns trögheten, ofta finns det bakåtsträvare som värdesätter en medlem som sitter och ringer upp väljare som slänger på luren så fort som man hör att det handlar om politisk propaganda. Den som däremot lägger ner timme efter timme i de nya medierna uppskattas nästan bara av de som själva är aktiva i "branschen". Den medlem som går och bankar på dörrar i bostadsområden för att försöka sälja in politiska budskap medan väljarna vill äta middag eller natta barnen värdesätts nästan alltid mer än den som tillbringar kvällen med att twittra med de som faktiskt är intresserade av vad man har att säga.
Mona Sahlin har inte så värst många fördelar som ledare om någon frågar mig men just i den här frågan är hon klarsynt som få. NetRoots faktiska framgångar i bloggosfären beror på att ledaren ser de nya möjligheterna i vitögat och vill se resultat av det nya sättet att jobba och då handlar det inte om fler kommunala anslagstavlor eller valaffischer i överflöd. Piratpartisterna har det i sina gener, de lever med nätet på gott och ont. De vet hur man tar sig in i framtiden med de nya medierna, de är rädda om den integritet och anonymitet de har på nätet och slåss mot den överhet man anser vill kontrollera den arenan.
Piratpartiets framgångar i EP-valet berodde på att FRA-debatten låg rätt i tiden, inget annat, även om deras mål är ädla även ur mitt perspektiv. Men precis som om framtidens informationsflöde handlar om många olika delar av den ständigt förnybara tekniken så handlar politik som så mycket, mycket mer än rädsla över att storebror läser dina mail eller din rätt att ladda ner andras låtar, bilder eller livsverk på nätet utan att betala för dig. Piratpartiets aber är att man är och förblir ett ytligt enfrågeparti, om en förvisso livsviktig fråga. Men löser man de problem som finns med FRA-lagen eller IPRED, löser det då per automatik problemen med köer i sjukvården eller hur man år bort köerna i Stockholms rusningstrafik?
Nej, och därför finns inte Piratpartiet i min tankevärld trots de ädla uppdraget att stå upp för den personliga integriteten där alla de etablerade partierna har svårt att hitta rätt. Men jag hoppas och tror att den alltmer upplysta väljaren i kombination med Piratpartiets närvaro kan få de trögtänkta partierna att landa rätt. Men de trögtänkta partierna har sina svar på alla frågor man kan förvänta sig att väljarna kan komma att ställa - det har inte Piratpartiet och om jag förstår mig på partiets så är inte det någon ambition heller...
Nya tider, nya sätt att nå ut och nya politiska rörelser som kan utvecklas till partier. Det är en del av samhällets ständiga utveckling, och det parti som inte vill utvecklas i takt med samhället kan nog ta och börja fila på sina memoarer redan nu.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar