Efter två blogginlägg som mer har känts som en nödvändig tarmtömning över en rätt löjlig journalistik från Aftonbladets sida så funderade jag på om inte jag skulle ta och göra som många av mina bloggkollegor - ta semester även från bloggandet. Nyhetsflödet rinner bara svagt, inte mycket händer men på TV4 imorse så hörde jag iallafall om en politisk nyhet, något jag kanske kunde tänka mig att kommentera.
När nyhetsflödet i övrigt domineras av Laila Bagges spindelbitna spiror och Peter Siepens syn på oss fetknoppar på stranden så kändes det faktiskt rätt så befriande med en SKOP-undersökning igen. Återigen en förtroendeundersökning, en undersökning som visar ett helt annat resultat än den milt manipulerade SIFO-undersökning som Aftonbladet beställde fram som någon sorts alibi till sitt drev mot Littorin och Reinfeldt. SKOP berättar att statsministerns ställning inte alls har påverkats negativt av att han lät Littorin sitta ensam på presskonferensen. Tvärtom så ökar förtroendet för Reinfeldt hos folket, väljarna och gemene man om man nu väljer att tro på just det här opinionsinstitutet.
Jag vet inte vad Lena Mellin, Aftonbladets rödfärgade ledarredaktion, tidningens ideologiska ägare i Landsorganistionen LO och i förlängningen alla deras kärlek SAP känner när de här siffrorna slår dom i ansiktet. Inte tusan kan de vara nöjda med sina insatser som faktiskt gav motsatt effekt mot vad man önskade. Utfallet blev annorlunda, och där sida efter sida i Aftonbladet tidigare har fokuserat på Littorin så nämns hans namn inte längre. Mellin sitter nog och filosoferar över sin framtid, och Jan Helin tuggar nog fradga mest hela dagarna på sin semester i Spanien...
Det handlar om en statsminister som faktiskt på allvar måste vara övertygad om att han verkligen går sida vid sida med folket, vars förtroende han bär. Han bär ett förtroende som han får och är värd, allas vår statsminister. Det måste väl dessutom vara ett närmast historiskt faktum att hälften av de politiska motståndarnas anhängare faktiskt tror att "fiendens" ledare skulle ta sig an statsministerjobbet bättre än det egna alternativet - och så ser det ut. Jag är inte ett dugg förvånad, för det handlar om en extremt stark ledarpersonlighet i Reinfeldt mot fallfrukten i motståndarlaget, den där som inte ens de egna tror kan leda landet - Mona Sahlin.
Socialdemokraterna, LO, Aftonbladet och Nätrötter försöker med hundratals dårars envishet att kleta ner Fredrik Reinfeldt med olika former av latrin men man lyckas inte. Visst är det så att vi moderater haft lite för många avhopp från ministerposter, och visst borde vi ha kunnat "head-hunta" lite bättre till några positioner i regeringen. Men vi har inte samma vana av att styra landet, det sitter inte i vår ryggmärg på det sätt som det gör på det närmast antika gäng av gråsossar som Mona lyft fram som sina vallokomotiv. Trots vår orutin i styrandets konst så har vi styrt landet bättre genom en finanskris än vad sosseriet hade mäktat med enligt de flesta genomtänkta undersökningarna. Vi har en ledare som trots allt framstår som överlägsen mot motståndarens kandidat - vi har en Reinfeldt, de har en Sahlin...
Morgonens nyhet på TV4, kvällens nyhet på DN, gav mig ny inspiration igen. I det mörker med åska, blixtar och dunder som ligger över obygden denna kväll så vaknade min kreativitet till igen. Littorin-affären slog, men den slog mot kvällstidnigens journalistik. Littorin-affären besvärade, men den besvärade efter ett tag bara den rödmärkta kvällstidningen med en dubiös syn på vad är en dementi eller inte. Littorin-affären var tänkt att bränna fast skit på vår statsministers förmåga att leda landet men han är en teflonpolitiker - mannen där inget vill fastna.
Han råkar vara Fredrik Reinfeldt, mannen som över 77 procent av svenskarna är övertygade om skulle vara den bästa ledaren för det här landet. Jag tror det jag med, jag tillhör absolut inte de där lite mer än 22 procenten som tror på Mona Sahlins förmåga...
Länkar: DN
Bloggar: Mary, Moderata perspektiv, Ekonomisten, Kent
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar