Är man kvinnlig partiledare och har ett namn som börjar på "M" så skall man tydligen mosas totalt. Ibrahim Baylan lägger skulden för den ständigt pågående Mosa Mona-kampanjen på en moderat fritidspolitiker i Gnosjö. Jytte Guteland påstår sig ha sett Per Schlingmann och den amerikanske smutskastaren Karl Rove ligga sked med varandra med man diskuterar hur man bäst tar hedern, den lilla som finns kvar, av Mona Sahlin. Mosandet sker i öppen dager, men inte bara från krafter utifrån. Även inifrån Rörelsen hörs röster om att nog mos skulle smaka bra...
På en fantastisk ledarsida så landade man i slutsatsen att den unga, vältaliga och rätt så charmerande Maria Wetterstrand nog också skulle behöva mosas för att valsegern skulle hamna hos rätt lag. Problemet här är ju att de allra flesta faktiskt gillar den unga, vältaliga och rätt så charmerande Maria Wetterstrand - både politiska motståndare, medlöpare och väljarna. Hittar man inga sprickor i fasaden så är det i princip omöjligt att mosa någon. I Marias fall ser jag enbart en tänkbar angreppspunkt -att hon har gift sig med en finne.
Den tredje kvinnliga partiledaren som har ett namn som börjar på "M" är ju Centerpartiets alldeles egen Maud. Att sosseriet gett sig den på att mosa Maud är ingen hemlighet för den som läser deras bloggar, ser hur pusselbitarna på ett skrämmande sätt passar ihop och ser igenom retoriken. Maud och hennes parti ses av sossarna som det svagaste kortet i Alliansbygget, så på och mosa bara!
När Baylan satt och hummade på SVT:s Debatt igår, och när Guteland satt och primalskrek över att alla i hela världen utom hon och några sossar är så fruktansvärt elaka mot hennes idol Mona så såddes små frön i Visby, små frön som på morgonen växt upp till politiska triffider. De politiska triffiderna på Adelsgatan, på Hästgatan, vid stadsportarna i ringmuren och bland grönskan i Almedalen och sprider ryktet med ett knackande ljud - Maud kommer att avgå. Maud kommer att lämna in alldeles oavsett hur det går i valet...
Där mycket av Mosa Mona-kampanjen handlar om att lyfta fram Monas bakgrundshistoria så handlar Mosa Maud mer om att undergräva förtroendet för en ledare som har förändrat sitt parti. Från att ha varit ett "Nej!"-sägarparti så har Centerpartiet under Maud lärt sig leva med kärnkraft, med Öresundsbron - och visst väcker det känslor i ett parti när man stöper om. Dessa känslor skjuter de politiska motståndarna in sig på, de som har tagit över "Nej!"-sägarrollen. Maud är usel, Maud har drivit sitt parti till avgrunden, hon är hopplös, hon vet ingenting - Maud är inget värt om man skall läsa på och mellan raderna i det som skrivs om henne.
Med dagens siffror för Centerpartiet, i opinionsundersökning efter opinionsundersökning, så är det kanske inte så konstigt att man tror sig ha identifierat ett objekt som är lätt att mosa, en partiledare som det är lätt att driva till vansinne och dysfunktionalitet. Det är en kampanj som i mångt och mycket är mer diabolisk än det som påstås vara en Mosa Mona-kampanj. Det är i sådant här sosseriet visar upp sina erfarenheter, sin rutin och sina förmågor. Medan man bölar i TV, radio, tidningar, bloggar och i samtal om hur elaka alla är mot Mona så kör man sitt race mot Maud...
Några meningar som Peter Eriksson, språkrör i Miljöpartiet, yppade idag gav faktiskt de som avser slå på Mona medan andra slår på Maud full legitimitet att fortsätta. Vad kan man annars dra för slutsatser efter sånt här?
På en fantastisk ledarsida så landade man i slutsatsen att den unga, vältaliga och rätt så charmerande Maria Wetterstrand nog också skulle behöva mosas för att valsegern skulle hamna hos rätt lag. Problemet här är ju att de allra flesta faktiskt gillar den unga, vältaliga och rätt så charmerande Maria Wetterstrand - både politiska motståndare, medlöpare och väljarna. Hittar man inga sprickor i fasaden så är det i princip omöjligt att mosa någon. I Marias fall ser jag enbart en tänkbar angreppspunkt -att hon har gift sig med en finne.
Den tredje kvinnliga partiledaren som har ett namn som börjar på "M" är ju Centerpartiets alldeles egen Maud. Att sosseriet gett sig den på att mosa Maud är ingen hemlighet för den som läser deras bloggar, ser hur pusselbitarna på ett skrämmande sätt passar ihop och ser igenom retoriken. Maud och hennes parti ses av sossarna som det svagaste kortet i Alliansbygget, så på och mosa bara!
När Baylan satt och hummade på SVT:s Debatt igår, och när Guteland satt och primalskrek över att alla i hela världen utom hon och några sossar är så fruktansvärt elaka mot hennes idol Mona så såddes små frön i Visby, små frön som på morgonen växt upp till politiska triffider. De politiska triffiderna på Adelsgatan, på Hästgatan, vid stadsportarna i ringmuren och bland grönskan i Almedalen och sprider ryktet med ett knackande ljud - Maud kommer att avgå. Maud kommer att lämna in alldeles oavsett hur det går i valet...
Där mycket av Mosa Mona-kampanjen handlar om att lyfta fram Monas bakgrundshistoria så handlar Mosa Maud mer om att undergräva förtroendet för en ledare som har förändrat sitt parti. Från att ha varit ett "Nej!"-sägarparti så har Centerpartiet under Maud lärt sig leva med kärnkraft, med Öresundsbron - och visst väcker det känslor i ett parti när man stöper om. Dessa känslor skjuter de politiska motståndarna in sig på, de som har tagit över "Nej!"-sägarrollen. Maud är usel, Maud har drivit sitt parti till avgrunden, hon är hopplös, hon vet ingenting - Maud är inget värt om man skall läsa på och mellan raderna i det som skrivs om henne.
Med dagens siffror för Centerpartiet, i opinionsundersökning efter opinionsundersökning, så är det kanske inte så konstigt att man tror sig ha identifierat ett objekt som är lätt att mosa, en partiledare som det är lätt att driva till vansinne och dysfunktionalitet. Det är en kampanj som i mångt och mycket är mer diabolisk än det som påstås vara en Mosa Mona-kampanj. Det är i sådant här sosseriet visar upp sina erfarenheter, sin rutin och sina förmågor. Medan man bölar i TV, radio, tidningar, bloggar och i samtal om hur elaka alla är mot Mona så kör man sitt race mot Maud...
Några meningar som Peter Eriksson, språkrör i Miljöpartiet, yppade idag gav faktiskt de som avser slå på Mona medan andra slår på Maud full legitimitet att fortsätta. Vad kan man annars dra för slutsatser efter sånt här?
"– Jag tror att Maud Olofsson kommer att avgå före mig och det beror ju på att det går så dåligt för Centerpartiet. Så det är väl ingen konstig eller långsökt vadslagning att jag frågade om hon var beredd att hålla emot på.
"Dirty campaining" kallar Maud Olofsson det du ägnar dig åt?
– Gör hon det? Jag tycker väl att det är en rimlig bedömning, en fråga som faktiskt inte är helt oväsentlig när man ser hur dåligt det går, Centern har halverats under mandatperioden och vi ser att det finns ganska små förutsättningar för Centern att behålla de positioner som de har i regeringen även om man skulle så en borgerlig majoritet framöver."
"Dirty campaining" kallar Maud Olofsson det du ägnar dig åt?
– Gör hon det? Jag tycker väl att det är en rimlig bedömning, en fråga som faktiskt inte är helt oväsentlig när man ser hur dåligt det går, Centern har halverats under mandatperioden och vi ser att det finns ganska små förutsättningar för Centern att behålla de positioner som de har i regeringen även om man skulle så en borgerlig majoritet framöver."
Jaha, då borde det väl vara precis lika okej att filosofera kring Monas ställning i sitt parti? Hon har förvisso inte hunnit med att halvera SAP ännu, men de flesta frågar sig inte "om" utan "när" det har gått så långt. Att då, likt Peter Eriksson, sätta sig ner och grubbla över ledarskapet i ett av motståndarnas partier är alltså rimligt och inte alls helt oväsentligt - oavsett vad Baylan eller Guteland än må tjoa om. Det borde ju vara så att det borde finnas rätt små förutsättningar för sosseriet att behålla sin säregna position i svensk politik oavsett om man förlorar valet eller om MP lyckas vinna det åt dom.
Själv vet jag faktiskt inte om jag vågar sätta emot Peter Eriksson på hans vadslagning om Maud versus språkrörens avgång, Men när vi nu är inne på vadslagning så jag skulle vilja fråga samma Peter Eriksson om han är villig att slå vad om att Mona Sahlin lämnar sin post efter Maria Wetterstrand? Jag tror nog att Maria kan bli kvar lite längre som språkrör än vad Mona blir som partiledare för sossarna, men så har jag ju som mest vunnit 50 spänn på Bingolotto. Sätt emot, Peter Eriksson, gör det om du vågar. Det är faktiskt inte bara Maud som har det jobbigt.
Tittar man in hos Unibet så ger språkrören så ger det denna kväll 2.65 ggr pengarna om de stiger av först, följda av Göran Hägglund och Maud med 4.5 ggr slantarna. Mona däremot ger hela 5 ggr pengarna - kanske läge att försöka komma ifrån livets nödtorft? Peter Eriksson kan ju sätta sitt riksdagsarvode på Maud om han är våghalsig - jag skulle inte göra det. Men som sagt, jag har ju bara vunnit 50 spänn på Bingolotto under mitt 42-åriga liv...
Inlägg
1 kommentar:
Trots att jag har vuxit upp i Gnosjö sa fritidspolitikerns namn mig ingenting. Så känd är han där...
Skicka en kommentar