Det har varit mycket försvar på min blogg ett tag, så även detta inlägg. Följande inlägg är dock en ögonblicksskildring från den fantastiska tid jag hade som kadett på KA3 i Fårösund under åren 1988-90. Dessa fantastiska år när hotbilden var solklar, när alla unga gossar fick den stora äran att tjäna fosterlandet och försvaret var ett försvar…
Redan under min högstadietid var jag solklar över mitt yrkesval, jag skulle bli officer. Värnplikten klarades av med bravur, jag trivdes som en fisk i vattnet… Efter ett år i det civila mörkret efter muck så påbörjades min officerskurs i Karlskrona i augusti 1988. Hela kursen var otroligt givande, som utvecklade mig enormt. Ett av mina starkaste minnen beskrivs nedan, en absurd händelse som än i dag kan få mig att börja asgarva.
Platsen var Ryssnäs, en karg udde som utgör Fårös sydöstra hörn. Här fanns under det kalla kriget ett batteri om 3 stycken fasta 7.5 cm KA-pjäser. Vi hade vinterutbildning, och hade fått till ett riktigt fint tältläger för vår pluton. Som kadett sov jag med beväringarna, i ett tält med 16 andra unga män. För en gångs skull var det en riktig vinter på Gotland, med blåst, snö och kyla. Detta medförde att eldposten hade en väldigt viktig uppgift, att elda på och se till att vi andra kunde sova gott i en behaglig värme. Det var ju nämligen så att vi hade en dubbelpost att bemanna, där befann man sig i 2-timmarspass och blev nedkyld…
Ett annat aber var ju maten. En del av soldaterna hade inte förstått vikten av att diska ur sina ”snuskburkar” ordentligt efter den s.k. maten. Chili con Carne med tarmbitar var en av äckligheterna som serverades… Speciellt en beväring blev riktigt dålig i magen. Vi hade byggt en riktigt fin fälttoalett där man satt på en stock och tömde sig i en grop med granris. Luktade inget, och restprodukterna frös fint. Att hitta dit på natten var inte det lättaste, då ficklampor var bannlysta. Denna natt kom inte beväringen ens i närheten av ”skitstocken”…
Jag vaknade hastigt av att någon fick bråttom ut ur tältet, det var killen med den bubblande magen. Eldposten så åt honom att ta det lugnt, för att sedan fråga vad fan han gjorde… Han hann nämligen bara precis utanför tältöppningen innan han var tvungen att dra ner sina fältbyxor och tömma tarmen. Precis utanför tältöppningen låg det alltså en rejäl pöl med löst tarminnehåll, diarré… Jag minns att jag hörde eldposten be honom att ta bort skiten. Det skulle han göra, men om 45 minuter när han skulle lösa av eldposten, nu behövde han sömn. På 45 minuter kan mycket hända, bland annat kan man råka ut för ett eldöverfall. Detta hände naturligtvis, och vad tror ni hände? Jo, förste man ut ur tältet i sin iver att komma till sin eldställning halkade i bajset, blev brun från midjan och neråt och började lukta avskyvärt. Mina beväringar började skratta högt men med min mest befallande befälsröst så fick jag dem att tystna och besätta eldställningarna…
Efter en kortare strid mot en B-styrka från bevakningsplutonen på KA3 så samlades vi vid tältet, och den nu väl kända bajspölen. Den ansvarige bajsaren fick skit från mig, från han som luktade allt annat än gott och alla andra som hade synpunkter på att lämna sitt avfall utanför tältet. Resten av veckan hade han ansvar för att sköta om fälttoaletten, ett arbete han skötte med bravur.
Det var då, på den goda tiden. Året var 1988, och ingen av oss kunde då ana att vår tilltänkta fiende skulle ha upplösts tre år senare. Så snabbt kan omvärlden förändras, och det därför jag ryser när jag ser vår försvarsminister stå och uttala sig i Rapport om att det i dag inte finns något hot från Ryssland. Nä, inte i dag eller i morgon men vad vet vi om nästa år eller tiden därefter. Det försvar vi skapar, eller rättar sagt raserar, idag kommer vara vårt försvar om 5-10 år. Hur världen ser ut då, det krävs det övernaturliga egenskaper för att veta. Nu kommer ÖB dessutom fråntas det ekonomiska ansvaret för "sin" organisation, jag tycker synd om karln faktiskt. Hade vi Sverige gjort som man borde, det vill säga analysera hotbilden, anpassa försvarets uppdrag efter denna hotbild och därefter ge de medel till försvaret som krävs för dessa uppgifter hade det inte varit några problem för Syrén. Problemet är ju att vi i Sverige gör tvärtom, vi tilldelar medel, som inte räcker för de uppdrag som finns, och tvingar hotbilden att anpassa sig efter den svenska statsbudgeten...
Redan under min högstadietid var jag solklar över mitt yrkesval, jag skulle bli officer. Värnplikten klarades av med bravur, jag trivdes som en fisk i vattnet… Efter ett år i det civila mörkret efter muck så påbörjades min officerskurs i Karlskrona i augusti 1988. Hela kursen var otroligt givande, som utvecklade mig enormt. Ett av mina starkaste minnen beskrivs nedan, en absurd händelse som än i dag kan få mig att börja asgarva.
Platsen var Ryssnäs, en karg udde som utgör Fårös sydöstra hörn. Här fanns under det kalla kriget ett batteri om 3 stycken fasta 7.5 cm KA-pjäser. Vi hade vinterutbildning, och hade fått till ett riktigt fint tältläger för vår pluton. Som kadett sov jag med beväringarna, i ett tält med 16 andra unga män. För en gångs skull var det en riktig vinter på Gotland, med blåst, snö och kyla. Detta medförde att eldposten hade en väldigt viktig uppgift, att elda på och se till att vi andra kunde sova gott i en behaglig värme. Det var ju nämligen så att vi hade en dubbelpost att bemanna, där befann man sig i 2-timmarspass och blev nedkyld…
Ett annat aber var ju maten. En del av soldaterna hade inte förstått vikten av att diska ur sina ”snuskburkar” ordentligt efter den s.k. maten. Chili con Carne med tarmbitar var en av äckligheterna som serverades… Speciellt en beväring blev riktigt dålig i magen. Vi hade byggt en riktigt fin fälttoalett där man satt på en stock och tömde sig i en grop med granris. Luktade inget, och restprodukterna frös fint. Att hitta dit på natten var inte det lättaste, då ficklampor var bannlysta. Denna natt kom inte beväringen ens i närheten av ”skitstocken”…
Jag vaknade hastigt av att någon fick bråttom ut ur tältet, det var killen med den bubblande magen. Eldposten så åt honom att ta det lugnt, för att sedan fråga vad fan han gjorde… Han hann nämligen bara precis utanför tältöppningen innan han var tvungen att dra ner sina fältbyxor och tömma tarmen. Precis utanför tältöppningen låg det alltså en rejäl pöl med löst tarminnehåll, diarré… Jag minns att jag hörde eldposten be honom att ta bort skiten. Det skulle han göra, men om 45 minuter när han skulle lösa av eldposten, nu behövde han sömn. På 45 minuter kan mycket hända, bland annat kan man råka ut för ett eldöverfall. Detta hände naturligtvis, och vad tror ni hände? Jo, förste man ut ur tältet i sin iver att komma till sin eldställning halkade i bajset, blev brun från midjan och neråt och började lukta avskyvärt. Mina beväringar började skratta högt men med min mest befallande befälsröst så fick jag dem att tystna och besätta eldställningarna…
Efter en kortare strid mot en B-styrka från bevakningsplutonen på KA3 så samlades vi vid tältet, och den nu väl kända bajspölen. Den ansvarige bajsaren fick skit från mig, från han som luktade allt annat än gott och alla andra som hade synpunkter på att lämna sitt avfall utanför tältet. Resten av veckan hade han ansvar för att sköta om fälttoaletten, ett arbete han skötte med bravur.
Det var då, på den goda tiden. Året var 1988, och ingen av oss kunde då ana att vår tilltänkta fiende skulle ha upplösts tre år senare. Så snabbt kan omvärlden förändras, och det därför jag ryser när jag ser vår försvarsminister stå och uttala sig i Rapport om att det i dag inte finns något hot från Ryssland. Nä, inte i dag eller i morgon men vad vet vi om nästa år eller tiden därefter. Det försvar vi skapar, eller rättar sagt raserar, idag kommer vara vårt försvar om 5-10 år. Hur världen ser ut då, det krävs det övernaturliga egenskaper för att veta. Nu kommer ÖB dessutom fråntas det ekonomiska ansvaret för "sin" organisation, jag tycker synd om karln faktiskt. Hade vi Sverige gjort som man borde, det vill säga analysera hotbilden, anpassa försvarets uppdrag efter denna hotbild och därefter ge de medel till försvaret som krävs för dessa uppgifter hade det inte varit några problem för Syrén. Problemet är ju att vi i Sverige gör tvärtom, vi tilldelar medel, som inte räcker för de uppdrag som finns, och tvingar hotbilden att anpassa sig efter den svenska statsbudgeten...
Inlägg
2 kommentarer:
Fick killen som sket kompanismörj, eller var ni förstående? (kompanismörj = en grupp ger helt enkelt ngn som missköt sina plikter mot kompisarna stryk)
Killen fick ansvar för allas skit, iom att han ensam fick ta hand om skitstocken...
Kompanismörj? Aldrig...
Skicka en kommentar