Ett blogginlägg som spretar åt lite olika håll blir sällan bra, så härmed varnas läsaren för att den text ni framöver kommer ögna igenom kan vara av undermålig kvalitet. Spretandet beror på att det finns två nyheter i flödet som är värda att kommentera, en halvdålig och en bra nyhet.
Den halvdåliga nyheten är ju den nyheten som sprids som en präriebrand över Amerikas Förenta Stater just nu - nyheten om att Tiger Woods transformerats från en Tiger till ett svin. Enligt uppgifter från USA så har Tiger Woods börjat "vänstra" med en kvinna i sin egen ålder, en närmast unik företeelse bland celebriteter som annars jagar lammkött. Att han har en synnerligen vacker svensk fru och en dotter bekymrar honom föga. Den vackra frugan, Elin Nordegren, är ju dotter till den före detta socialdemokratiska migrationsministern Barbro Holmberg, och skall man hitta ursäkter för att Tiger Woods har släppt efter på sin äktenskapslöften så är det väl just det man kan hänvisa till...
Enligt källorna som återges i amerikansk media precis som i den ständigt sanningssägande Aftonbladets pappersupplaga så tycker Tiger Woods att hanses fru är "tråkig" och det skall ge honom rätten att göra hole-in-one på en annan kvinna. Frågan är hur Tiger kunde tro att det skulle kunna bli något annat än "tråkig"av en ung, förvisso vacker kvinna som har en före detta migrationsminister och hänförd sosse till mamma? Det borde ju vara allmänt känt att nästan alla sossar i högt uppsatta positioner som umgåtts eller befunnit sig i närheten av Bosse Ringholm har drabbats av "Bosse Ringholm"-syndromet. Sjukdomsbilden innebär att man blir extremt tråkig, får en askgrå framtoning och att man ibland glömmer att lägga på luren efter att ha pratat med media, och i detta fall måste mamma Barbro har fört över sjukdomen till sin dotter. Detta borde dock Tiger ha vetat om, men ändå valt denna vackra kvinna för just hennes skönhets skull...
Om nu "Bosse Rinholm"-syndromet, personifierat av flera olika högdjur i rörelsen är orsaken till att de så humoristiska stockholmarna vänder sig ifrån det tråkiga, askgrå och gnälliga partiet kan man ju bara spekulera i. Det kan ju också vara så att socialdemokratins kroniska vanstyre över såväl huvudstaden som den omgivande länet kan påverka folket att överge det tråkiga partiet som skeppsråttorna överger det sjunkande skeppet? Orsakerna kan vara flera, och många pannor på Sveavägen 68 lär behöva Botox för att återfå sin forna glans efter alla de opinionsundersökningar som dyker upp och där sosseriet blir mindre och mindre för varja gång.
Just i dag är jag stark, just i dag mår jag bra - och detta beror ju på att "mitt" parti är i princip dubbelt så stort som det där andra marginaliserade partiet som en gång var "stadsbärande". Moderaterna har nästan 39% av rösterna i huvudstaden, och sosseriet kommer upp i hela 19,7%. Det är snart dags att skifta namn på de "Rödgröna" till de "Grönröda" eftersom Miljöpartiet snart är ikapp och förbi ett det sprattlande liket till parti som sossarna utvecklats till. Återigen kan man mobilisera skadeglädjen, men samtidigt sätta sig in i hur paniken snart måste vara nära i rörelsen. På McDonalds Sveavägen såg jag igår kväll den tråkige och närmast askgrå Ardalan Shekarabi vänta på en burgare. Han såg nervös ut den gode Ardalan, han verkade inte alls glad och det kan ju ha andra orsaker än att han fick vänta på sin föda - det kan ju också bero på att hans parti är hopplöst illa ute i den stad där han stod och väntade på maten.
Själv fick jag mina cheeseburgare omgående och kunde stega iväg till T-banan medan Ardalan stod kvar...
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar